Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Nej inte direkt" skrattar Johanna. "Men det verkar varken Cato eller Katniss göra, så jag håller faktiskt med dig där" säger hon och ler. Johanna hade haft det rätt svårt att förlåta Cato för att han mördat inte bara tjejen från 7an utan också killen. Alltså båda hennes spelare som hon kunnat få ut igen. Det hade gjort henne så arg att hon ilsket hade slagit runt på alla knappar på hennes bord, som då slocknat tillsammans med pojkens liv.
"Sant, det gjorde du" sa Johanna och log emot Thalia.

"Ja, jag är glad att jag inte behöver leda några barn i döden. För lyckas inte den här rebellsaken är jag så gott som död i alla fall." skrattar Thalia lätt, visst hon gillade inte tanken men att hjälpa barn i spelen som sen var dödsdömda för att de kom från 11an såg hon inte som någon trevlig uppgift.

"Psykiskt men inte fysiskt. Huvudstaden hade nog gärna plågat oss överlevande lite extra. Kanske ett Hungerspel med bara oss som varit med innan" säger Johanna och börjar äta. "För att få vänner att mörda varandra och därmed bli av med dem." Det hade varit ett sätt för Huvudstaden att tänka, och skulle det någonsin bli så, ja då tänkte Johanna inte vinna i alla fall. Ta självmord i så fall. Hon skulle dö på sina egna villkor, det var något som var säkert i alla fall.

"Trevligt" mummlar Thalia vilket hon alls inte tyckte. Skulle hon vara med då? ja....Då skulle de kunna sitta runt en lägereld, håna regimen och inte alls döda varandra. Me Johanna hade rätt hon visste hur de tänkte och ja det var ju sant, så tänkte dem.

"Fast jag tror inte de direkt skulle låta oss säga nej till att mörda varandra. De skulle manipulera oss till att mörda. Det skulle ju vara ett fiasko annars. De hade inte ens låtit oss vara för en minut" säger Johanna. "Men det kommer aldrig hända. Vi kommer att vinna det här, vi kommer vara de starkaste i slutändan." Sedan skjuter hon sin tomma matskål åt sidan.

"Hoppas det." säger Thalia bara för hon kände sig inte alls stark. Alla trodde visst henne om något, eller det känndes mer som om hon hängde efter Johanna. Som Thalia Johannas vän, inte någon egen person och sant var det ju, kunde hon klara något själv ens? Hon äter upp maten och de ställer sedan undan brickorna, "Så vad hade damerna tänkt att göra nu?" flinar Thresh mot dem.

Johanna skrattar åt att Thresh kallade henne och Thalia damer. Ingen brukade kalla Johanna en dam.
"Jag hade velat sova, men jag antar att det är för tidigt för det just nu" säger Johanna enkelt. Fast egentligen ville hon inte sova, hon ville gå igenom allt det som hänt den senaste tiden, för allt var mest i stora dimmor.

"Tror ni att vi kan gå ut? Jag saknar att vara ute, känns som att man är instängd här." säger Thalia undrande, hon gillade inte stället så mycket, och att det var under mark gjorde det hela ännu värre. Inte så att hon jämt tänkte på det, men ibland och då kändes det inte alls bra.

"Vi får väl fråga" säger Johanna, trots att hon inte gillar idén att gå ut sen de blev tillfångatagna när de var ute förra gången i Huvudstaden, och gången de var riktigt ute i distrikt 14. Men självklart ville hon känna den där välbekanta doften av skog som hon så längtade efter.

Thalia nickade, "Eller annars så frågar vi inte åtan bara går och ser vad som sker". Säger hon för hon gillar inte tanken att jämt behöva fråga om vart de skulle eller inte skulle göra.