The Vampire Diaries [Rollspel]

" Ja, jag är inte 3 år, däremot beter ni er som 3 år när ni är en biljon gammal." sa jag irriterat
jag gick fram till hotellet som låg i närheten
" Har ni tre rum?" frågade jag
" Nej men vi har ett stort rum med två dubbelsägar, vid den här tiden brukar det aldrig finnas plats" sa hon
" Men finns det inte plats på några andra hotell?" frågade jag
" Nej tyvärr" svarade hon
" Okej då tar vi det" sa jag och tog nycklarna

Klaus suckade. Han skulle kunna göra så mycket annat just nu, viktiga saker! Men nej, då var han fast med sina två idiotiska bröder, det saknades bara att Katherine skulle komma med Elijah.
"Skyll inte på mig", sade Kol, "det är Nik och Finn som bråkar som om de skulle få betalt."
"Du hamnar oftare i bråk än vad jag gör", sade Klaus.
"Gör jag väl inte", sade Kol.

Jag gick upp en trappa och letade efter vårat rum. Tillslut hittade jag det och öppnade dörren.
"Ni två hamnar i bråk lika ofta" sa jag till dom
Snabbt tog jag upp ett par mjukis byxor och en svart t-skirt och gick in till badrummet.
Jag borsta tänderna och bytte om och gick och la mig på en sida av dubbelsängen. Sen somnade jag

"Ni vet väl att vi är vuxna va?" sade Klaus allvarligt.
"Klart det", sade Kol. "Men jag är yngst så jag tar den andra dubbelsängen, ni kärringar får bråka om vad ni än vill." Kol försvann snabbt in till det andra rummet.
"Snorunge", muttrade Klaus efter Kol innan han lade sig ner i soffan. "Du får försvinna ur min åsyn, Finn, du täcker hela rummet med ditt ego."
"Ska du säga", mumlade Finn innan han försvann ut genom dörren.

Mardrömmen:
Jag gick själv i skogen, plöstligt såg jag mamma någon dödade henne, när jag sprang fram så var hon borta.
Sedan såg jag pappa ,Elena ,Bonnie,Matt, tyler och till och med Klaus och Kol
Det var någon som mördade dom rakt framför mina ögon och jag kunde inte göra något, Jag kunde inte ens röra mig.
Jag vaknade upp med ett ryck, jag var helt kallsvettig och andades kraftigt.
Jag satte mig upp
" Bara en dröm Caroline, bara en dröm" sa jag till mig själv

Klaus kände på sig att något inte stod rätt till, motvilligt, men även villigt, ställde han sig upp och öppnade dörren till Carolines sovrum.
"Är du okej?"frågade han och tittade sig över axeln för att inte väcka Kol. Tyst stängde han dörren bakom sig men vågade inte röra sig mot Caroline. "En mardröm?"

"Ja, bara en mardröm" sa jag till honom så lungt jag kunde
"Varför sover du inte, du ser förfäligt trött ut" sa jag till honom
Jag visste själv att jag inte skulle kunna somna, iallafall inte själv för då skulle mardrömmen komma tillbaks

"Jag har inte sovit pÅ flera veckor, sewetheart", svarade Klaus allvarligt. "Med fiender överallt så är det en stor risk."
Men på något sätt kände han sig tröttare än vanligt, vilket var mycket konstigt.
"Bäst du somnar om nu bara", sade Klaus lågt.

" Men kom igen Klaus du måste sova, om du inte sover kommer du falla ihop kanske inte nu men senare och du kommer falla ihop vid fel tillfälle, sov nu!" sa jag till honom

Klaus himlade med ögonen och nickade sedan.
"Jag gissar att inte du heller kommer kunna sova då du hade mardröm", sade han och tog av sig jackan innan han tog lade sig bredvid henne i sängen, dock tillräckligt långt ifrån henne sånatt hon inte skulle känna sog hotad.
"Varför är du så snäll mot mig efter allt som jag gjort?"frÅgade han.