Starka viljor och olika känslor

Så jävla bra kapitel!!! Helt supermegabra!!!!

Oki people. Ett nytt kapitel är här!

Och måste bara säga att London var Awesome!! (JAG KÖPTE EN TROLLSTAV OMG!!!!)

OBS! Kapitlet kan vara eventuellt lite ointressant då jag råkar ha haft lite skrivkramp


Kapitel 31


Severus


Han var ensam. Igen.
Även i fall både Roger och David gick bredvid honom, så var han ändå ensam på något sätt. För de var inte riktiga vänner. Så Severus gick där i sin ensamhet tillsammans med Roger och David som pratade om något som överhuvudtaget inte intresserade Severus.
Stora salen var full av högljudda elever som skrattade och stojade samtidigt som de försökte äta av njurpajen.
Severus slog sig ned vid Slytherinbordet och hans blick drogs automatiskt mot det högljudda och stökiga Gryffindorbordet, där hans svarta ögon på en halv sekund fann Lilys smaragdgröna. Den korta sekunden deras ögon hakade sig fast i varandra, kunde Severus urskilja en drös olika känslor. Nyfiken, hopp, ilska, besvikelse, sorg…
Hon var den första att rikta bort blicken och hon klistrade på sig ett av hennes vackra leenden när hon såg Potter i ögonen.
Skulle detta aldrig sluta ske? Denna onödiga smärta över att inte kunna få någons hjärta som man trånat efter i sju år, bara för att just det hjärtat redan tillhör någon annan... Severus skulle i detta ögonblick göra vad som helst för att kunna få rycka ut sitt mörbultade och ärrade hjärta och låsa in det i ett av de djupaste och mörkaste valven på Gringotts. För han orkade fan inte mer! Han struntade totalt i om Potter på något otroligt sätt kunde göra Lily lycklig, för deras förhållande skulle aldrig hålla i längden. För efter ett tag skulle hon snart se den James Potter hon sett tidigare genom åren, den arroganta skitstöveln. Hon skulle bara komma över den där irriterande rosaskimrande förälskelsen, sen skulle hon se det. Han skulle kunna slå vad om tio tusen Galleoner om att Lily skulle lämna honom, någon dag.

Resten av dagen förflöt utan vidare incidenter… om man bortser från den lilla detaljen att Severus hade rotat fram Rogers flaska eldwhiskey, som Severus mycket väl hade vetat vart den låg, och smugit ut till den mörka sjön. Där hade han slagit sig ned en bra bit ifrån trädet där han en gång fått blotta hela paketet i de nedre regionerna tack vare Potter och Black och de där andra…
Han rodnade fortfarande av ilska och skam bara genom att tänka på det. Och det var ju även den dagen...
Severus lyfte snabbt flaskan mot de smala läpparna och tog en djup och brännande klunk. Inte...tänka...mer.... Mer eldwhiskey rann nerför hans strupe.
Det mörka landskapet låg stilla framför honom. Sjön, mörk som natten men samtidigt så vacker med en tunna hinna av is. Träden, med deras kronor som sträckte sig mot himlen som giriga fingrar som sökte desperat efter något. Gräset, så oerhört mjukt och glittrande av frost. Himlen, oändlig och sprängfull av gnistrande stjärnor. Till och med luften, inte en enda vind blåste och man kunde nästan känna hur det ändå virvlade runt närmast osynliga iskristaller i luften. All denna stillhet och skönhet påminde honom om Lily. Hur skulle det inte kunna det? Han såg henne i allt, hur han än försökt komma ifrån det, smög hon alltid efter. Hasade honom i hälarna och körde in kniven i hjärtat på honom, om och om igen. Han skulle aldrig kunna glömma henne, hur mycket han än försökte. Självklart skulle någon kunna navända Obliviate, men samtidigt som han ville glömma henne, ville han ändå inte. För innan de blivit ovänner, hade de ju varit vänner.Så på något sätt så förde den mörka skuggan med sig en aning ljus, men bara så pass mycket att den knappt syntes. Men varje gång Potter dök upp i Severus synfält, släcktes det där ljuset...
Han förde flaskan mot läpparna igen.
Är detta ett liv? Sitta ute och dricka eldwhiskey och vara deprimerad över något så onödigt som kärlek…
Där ljög han för sig själv, kärlek var inte onödigt. Men obesvarad kärlek var det.

Åhh, jag tycker lite synd om Snape, (vilket jag inte brukar göra). Det är lite synd om honom!
Men jättebra kapitel, du skriver jättebra^^

Poor Snape. </3

Men awesome!

Jag har också en trollstav! Bellatrix! marodörkartan har jag oxå

superbra

SUPER!!

Du skriver verkligen bra när det är Snape du skriver om. Du visar hans känslor väldigt mycket och det är bra!

Stackars Sev!!

Fantastisk!!!!!
Stackars Sev