Vilien på Hogwarts!^•^

det e bra det

Nää, jag har inte så mycket till liv idag xD
Mitt 555 inlägg!

Haha kk XD
^^

Dagens höjdpunkt kommer att vara att köpa lördagsgodis

HAHA! Samma förutom att dagens höjdpunkt va att käka 2 marsipanrosor!

Marsipanrosor ♥

jag älskar marsipan!!♥

Mitt kapitel!
Var hoas mormor så jag kunde inte skriva.


~Cassie~

Jag vaknade i sjukhusflygeln två hela dygn efter händelsen med Sheldon. Det var julafton. När jag vaknade satt mamma och pappa vid min säng på två pallar. De såg oroliga ut och när jag öppnade ögonen utbrast mamma: Comment êtes-vous, ma chérie?
Jag hade nästan helt och hållet glömt att min mamma nästan bara pratade franska. Pappa var engelsman men kunde franska flytande. Därför blev det bara franska hemma.
Efter flera månader av engelska så behövde jag tänka efter innan jag svarade.
- Maman, je suis très bien.
Mamma blev lättad när jag svarade att jag mådde bra. Hon log svagt mot mig. Pappa tittade ner i golvet.
- Mais maman, comment ai-je ici? frågade jag mamma. Jag undrade verkligen hur jag hamnat där.
Hon såg frågande på mig. Men det var pappa som svarade.
- Minns du inte, Cassandra?
Han såg oroligt på mig.
- Bara att.....
- Vaddå? Undrade han.
Jag hade just kommit på det.
- Sheldon...Sheldon plågade mig....sa jag svagt. Jag kom inte ihåg något annat.
Pappa såg tröstande på mig.
- Det ordnar sig. Du kommer bli frisk igen.
- Vad då, är jag sjuk?
Just när jag sa det fylldes huvudet av en sådan stor smärta att jag var tvungen att blunda. Mamma la sin svala hand på min panna.
- Vous êtes à chaud, sa hon oroligt.
Pappa kände också på min panna.
- Ja, du har feber!
Jag blundade och la mig på sidan i en bekvämare ställning.
- Où est Reamus? Jag frågade var Ree var.
Mamma och pappa rynkade pannan. Visste de inte?
- Min pojkvän, svarade jag på franska.
Ett "ååååhh" utbrast mamma. Just då öppnades dörren och Reamus kom in. Han gick med långa kliv mot mig och såg orolig ut. Strax efter honom kom en ilsken Kitty.
- Jag fattar inte varför JAG inte fick träffa henne för än nu! Du fick ju se henne så fort hon kom in i sjukhusflygeln! sa den arga Kitty upprört.
Jag tittade försiktigt på dem.
- Äntligen! utbrast Reamus. Du är vaken!
Han log vänligt mot mig. Men stannade när han fick syn på mina föräldrar.
- Maman et papa, ce n'est Reamus, jag sa till mina föräldrar att det här var Reamus.
Ree såg oförstående på mig så jag förklarade att min mamma kom från Frankrike.
- Kan du ingen engelska? frågade han henne.
- Jag kan litte engelska. Cassandra 'ar lärt mig.
Det märktes att han var lite obekväm. Han harklade sig och vände sig mot Kitty.
- Ja, nu får du träffa henne i alla fall.
Det var som om Kitty väntat på den meningen. Hon log strålande mot mig med blanka ögon.
- Mår du bra? frågade hon.
Jag kunde inte nicka för då gjorde det ont i huvudet så jag log bara och sa ja.
- Jag ska döda den där Shel....
Hon avbröt sig när mina föräldrar tittade förfärat på henne.
- Vad har hänt med lilla Kitty? frågade mamma på franska.
Jag svarade inte utan log bara. Reamus satte sig vid min säng och det samma gjorde Kitty. Mamma och pappa gick lite åt sidan och lät mig vara själv med mina vänner.
- Jag trodde nästan att du skulle dö, sa Reamus tyst.
- Inte jag! sa Kitty. Jag visste att du skulle klara dig.
Jag log mot dem båda. Min allra bästa vän och min Reamus som jag älskade.
- Vad hände efter...jag menade efter att jag svimmat.
Reamus och Kitty berättade. De, Jake och Daniel hade lamslagit allihopa och varenda en i "gänget" hade blivit relegerade. Att plåga en elev var ett av de värsta brotten.
- Hur länge behöver jag vara kvar här? frågade jag när de berättat färdigt.
Kitty ryckte på axlarna. Men Reamus svarade: Tills du blivit bättre.
- Hur lång tid tar det?
- Jag vet inte.
Vi tittade på varandra ett tag. Sedan böjde han sig ner och kysste mig. Länge.
- God natt, Cass.
- God natt, sa Kitty också.
- Vad då, är det redan kväll?
De skrattade.
- Du vaknade klockan 6. Det är två dygn sedan du svimmade, sa Kitty roat. Reamus satt här typ hela tiden medans du var medvetslös. Jag fick inte änns komma in! sa hon lite mer surt.
Reamus rodnade.
- God natt, sa jag till dem och kvävde en gäspning.
- God natt, sa de och gick ut.
Inte långt efter det gick mamma och pappa också. Men de lovade att komma tillbaka nästa dag igen.
Jag var ensam kvar. Jag vände mig om i sängen och blundade.
Undra när jag kommer ut här ifrån? var det sista jag tänkte innan jag somnade.

AlexZz tur!!

---------------------------------
=Kitty=
"Hmph..." fnös Kitty och Remus log roat.
"Du vet att jag var orolig!" Sa han efter en stund.
"Ingen ursäkt!" Svarade Kitty och såg ut som ett surt barn.
"Hon mår iallafall bra..." Sa Remus och man kunde höra på honom hur glad han var för det.
"Ja... det gör hon..." Kitty log och kastade en blick på Remus. "Och Sheldon är borta... jag tror han börjat på Durmstrang... eller nåt!" Remus nickade.
"Det är en sak bara... som jag har väntat att få fråga.. dig." Det verkade som han valde orden med stor omsorg.
"Ja?" Kitty stannade, Remus gjorde det nästan synkat med henne.
"Var du... verkligen beredd att ta kol på Sheldon?" Frågade Remus. Kitty log snett.
"Ja... just då var jag det. Sen hörde jag hur Jake..." Hon avbröt sig... Jake hade bokstavligen bett henne att inte göra det och sedan när dem börjat skicka förbannelser mot varandra hade Jake 'skyddat' henne... han kanske fortfarande gillade henne.
"Ja... det." Log Remus och vi svängde runt och framför den tjocka damen stod någon... eller några?
"Där är hon!" Utropade en stämma som inte kunde vara någon annans än McTwists!
"Jag?" Frågade Kitty chockat och Remus verkade precis lika förvirrad som hon. Först nu kände hon igen dem andra tre. Det var hennes mormor, Sibylla Trelawney, Mathilda Morkins från trolldomsministeriet och sedan... nej... en tredje kände hon faktiskt inte igen, vem var det?
"Okej? Vad vill ni mig??" Frågade Kitty osäkert.
"Du, Katarina Trelawney har hotat en pojke, Shelon Dolohov, till livet med Avada Kedavra. Detta är en överträdelse av Lag 423, paragraf 8, rad 2." Sa Mathilda med en uppstramad hållning.
"Ursäkta mig? Han cruciatus förbannade min vän! Jag försökte bara hjälpa henne!" Sa Kitty argt och knöt ena handen.
"Detta är fortfarande en överträdelse av Lag..."
"Jajajaja! Vad vill ni göra åt det?" Avbröt Kitty Mathilda som blev lite irriterad verkade det som.
"Vi vill att du följer med oss till ministeriet för ett disciplinförhör, omgående." Sa Mathilda och gick framåt.
Vaddå disciplinförhör? Hon hade ju aldrig skadat honom! Kanske psykiskt men knappast fysiskt!
"Hon har inte gjort något fel!" Sa Remus och fick alla att hoppa till.
"Tyvärr så enligt lagen är det exakt det hon gjort." Svarade Mathilda.
"Nej! Man kan väl göra sånt i självförsvar? Kan man inte??" Remus verkade faktiskt veta något om såna här situationer...
"Njo... men... vi har fått höra att det inte ens var i självförsvar..." Sa Mathilda och Kitty hoppades att Remus hade något att säga.
----------------------------------------
... mwehehehehhee

HOPES TUR

AWSOM!!!
Stackars Kitty.

Jag har alltid trott att det här var McGonagall. Men så upptekte jag att det är Draco...