~~Hedviggs liv~~

Varse varse varse varse ♥

Tyvärr kunde jag inte se din bild

hmm ... Men då kan jag skriva hur den ser ut
det är ett hjärta under en text och där står det Bäst!!!!!

Tack, skriver troligen mer senare idag om ni små ugglor kommenterar.

^Jippi

JAA!!!

Skrivskrivskriv!

Förlåt alla Tittade på anime, skriver mer nu i alla fall

Kapitel 86
DET NAMNLÖSA KAPITLET! (^^)

Det iskalla vattnet omringade mig genast. När mitt huvud kom under vattnet isade det förfärligt mycket, men jag fortsatte att hoppa i tills jag var klarvaken. Simmade omkring hela tiden tills jag berättade för henne om den gigantiska bläckfisken som härjade djupt ner i skön. Då kom hon upp igen vettskrämd.

Efter vi hade tagit på oss fåra skolklädnader gick vi ner till frukosten. Klockan hade hunnit blivit sju, så det var ganska många elever nere i stora salen.
Vi satte oss ner vid Ravenclaw-bordet.
Alicie åt med enorm aptit trots att hon var så smal.
Själv tog jag bara bacon och ägg, utan att vara speciellt hungrig. Jag suckade, jag saknade mina gamla vänner och Marcus. Jag såg dem aldrig längre. Besviket suckade jag igen. Alicie tittade på mig, hon verkade veta vad jag tänkte på.
-Alice, är du redo för din första lektion? Frågade jag och låtsades som ingenting.
Alicie log glatt och nickade.

Den första lektionen var förvandlings konst, ett av mina favorit ämnen.
Vi kom precis i tid för att lektionen skulle börja.
McGonnagall harklade sig och sa:
-Idag ska vi lära oss om förtrollningen Duro, den förvandlar föremål till sten. Det latinska ordet duro betyder "jag hårdnar",
Det var också då jag märkte att alla hade en gammal tidning framför sig, troligen the daily prophet.
-Seså, vad väntar ni på? Börja! Sa hon och satte sig ner framför sitt skrivbord.
Jag drog fram min stav och riktade den mot tidningen.
-Duro! Sa jag med hög klar röst.
Tidningen blev sten.
Nöjt kikade jag på Alicies tidning, den var redan sten.
-Wow, vad duktig du är, berömde jag henne.
-Tack, sa hon och log brett mot mig.
-Bra, att ni har klarat det Miss Cho och Miss Roos, nu kan ni försöka på en lite svårare sak, ni ska göra Glacius på tidningarna istället, sa McGonnagall.
Jag kände att någon stirrade på mig. Tyst vände jag mig om och var plötsligt öga mot öga med Carolle.
Hennes vackra blåa ögon var glittrande, blicken var dock tom och full av ångest.
Carolle öppnade munnen och mimade:
-Vi måste prata,
Glädjen sköljde över mig och ett leende tog över hela mitt ansikte.
Jag nickade. Carolle log mot mig, för första gången på minst ett halvår. Jag saknade henne verkligen mycket.

Superbra!!!