Life - Lupple & Medi PRS

"Jag tror de kommer förstå. jag tror vi även kommer få ha hennes limo." Hon såg på honom och såg genast sorgsen ut.
"jo..." sa hon och suckade.
"bäst att jag börjar. jag kommer bara vilja sitta i din famn annars." Hon log mjukt.

Han log svagt och nickade. "Det tror jag också." Log han och smekte henne över kinden. " Vi syns senare ikväll, när vi ska sova." Viskade han och kysste henne mjukt innan han flyttade bort henne till en egen stol och reste sig upp.

Hon muttrade något surt och skakade sedan på huvudet.
"Dummis." Hon reste sig och gick mot kontoret och började att arbeta och nynnad tyst för sig själv.

Han följde henne med blicken och log snett men tog sig själv upp till sovrummet och vidare in genom portalen till sitt hus.

Senare på kvällen satt hon fortfarande och jobbade fast hade startat en eld i eldstaden och det stod en kopp med choklad intill henne.

Gabriel hade gjort sina plikter, pratat med dem han skulle prata med. Umgåtts med de små. Det hade börjat mörkna och han skiftade form innan han började springa till hennes hus. Han puffade upp dörren och tog sig in. Letade rätt på henne och tassade in till hennes kontor och satte sig vid hennes sida och la huvudet i hennes knä.

Hon ryckte till och såg ner.
"Gabriel? Ska d inte vara i byn?" Hon såg på klockan och kände hungern. Det var långt in på kvällen och hon skämdes.
"Jag fastnade." Viskade hon skamset.

Gabriel såg på henne med orolig blick. Hon verkade väldigt förvirrad. Han nosade henne på handen och backade några steg. Visade på att hon skulle följa med ut till köket med en rörelse på huvudet.

Hon reste sig och lade en hand på hans huvud.
"Jag ska äta." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"Jag gglömde tiden. Dåligt men jag fastnade."

Han kände hennes hand på huvudet och började långsamt gå. Han gillade när han kunde känna henne. Hennes närvaro, hennes kropp- hela hon. Han var inte direkt nöjd över att hon hade glömt att äta men hon skulle ju äta nu i alla fall.