prs yehet & kkaebsong

Att sitta i tjugoåringens knä är nog en av Joshuas favoritplatser någonsin, han känner sig hemma där. Försiktigt flätar han ihop sina fingrar med den äldres, och pillar med de långa fingrarna medan Zihao begraver ansiktet i hans nacke.
"Jag älskar dina pussar, men inte dina sliskiga." Påpekar han med ett leende på läpparna.

”Du älskar alla min pussar”, envisades Zihao och började lämna en drös med små kyssar över nittonåringens rosa lockar, ner mot halsen. ”För att vara helt ärlig tycker jag att båda förlorade tävlingen, eftersom du inte har gjort något som helst försök till att trycka bort mig. Snarare motsatsen faktiskt”, fortsatte tjugoåringen och nickade kort. Jo, rätt skulle som sagt vara rätt. Han sneglade snett mot den yngre som sysselsatte sig med att leka med hans långa fingrar. Storleksskillnaden var fortfarande lika komisk. ”Vart gick de andra? Lämnade du dem bara eller?”

Joshua har stor lust att protestera, dock kan han inte undgå att fnissa till... vilket förstör möjligheten att gå det att låta sannolikt.
"Jag håller inte med! Jag slutade bara för att du började " gnäller han medan läpparna pussar svagt på Zihaos fingrar. "Ja, jag lämnade dem, ville faktiskt gå till dig."

Zihao höjde lite på ett ögonbryn och betraktade Joshua, som var i full gång med att pussa på hans fingrar, med ett rost leende dansandes på de smala läpparna.
”Jaha, okej då”, konstaterade han och började bita på de rosa lockarna. Synd att de inte var gjorda utav sockervadd..”Varför tog du inte bara med dem hit? Har aldrig sagt ett ord till Liljah och som jag har förklarat för tvillingarna här, är jag extremt rädd för henne..”

Med rynkade ögonbryn ser nittonåringen upp mot sin fästman, hade han sagt någonting fel nu?
"Vi kan väl säga att vi båda förlorade..." mumlar Joshua och nickar instämmande för sig själv, utan att sluta pilla med de långa fingrarna. "För att jag inte visste om du inte ville det.. och för att de tre var i en väldigt intensiv diskussion, som jag inte vågar lägga mig i." förklarar han och biter sig i underläppen. Zihao vet ju redan att han finner det svårt att umgås med sina egna vänner. Konstant nervös över om han gör något fel, gör dem besvikna, eller något annat.

”Ah, då förstår jag”, sade Zihao och fortsatte tugga på Joshuas hår. ”Så, har du fått reda på något nytt skvaller då? Eller är det samma gamla vanliga visa för alla?” Undrade han därefter och slingrade armarna omkring den yngre. ”Åh förresten, Fred och George säger att jag är en av deras nya fiender.” Med ett litet skratt borrade tjugoåringen ner ansiktet i de rosa lockarna, där han nöjt begravde sig själv. Herrejösses, nittonåringen doftade alldeles ljuvligt och hemma och bara allmänt perfekt. Det var lite som ett säkert ställe nu när de befann sig någon annanstans än just hemma. Väldigt praktiskt faktiskt - där Joshua var, befannsig även Zihaos hem.

Joshua kramar om fästmannens armar där han sitter i hans knä, som ett litet småbarn. Men han gillar det.
"Liljah och hennes flickvän funderar på att adoptera, eller bestämma vem som ska bära ett barn.." påbörjar han, jo han själv hade blivit riktigt förvånad. Bland annat för att Liljah inte är särskilt förtjust i barn, och även för att de är nitton. Nitton? "Julian har börjat studera igen." Att gå mer ingående behöver han inte göra... vännerna förväntar ju sig att han ska hålla några av deras hemligheter för sig själv. Blicken glider upp mot Zihao med undrande ansiktsuttryck. "Varför är du deras nya fiende?"

Med en luten axelryckning lät Zihao blicken glida runt i tälete några gånger. Jösses, hur mycket folk skulle komma egentligen?
”Barn? Nu? Är inte det lite tidigt?” Frågade han slutligen och betraktade Joshua med lätt rynkade ögonbryn. Den lilla informationen om nittonåringens vänner fick tjugoåringen att undra över om den andre någonsin ville ha barn. Men det var ingenting de behövde diskutera just där och då. ”Och jag råkade ju liksom slå till tvillingarna i bakhuvudet, som hämnd..så nu är det lite av ett krig antar jag”, fortsatte han med en liten fnysning. Ja hrrregud vad barnsliga de var egentligen.

"Jo, jag tycker det är tidigt. Men jag antar att folk ser på det annorlunda, de bägge två har väl fått lite av en uppenbarelse nu när kriget är runt hörnet.. Att vad som helst kan hända när som helst. Lite som oss." Berättar Joshua och håller upp sin hand där ringen glimmar i solljuset.
"Det är definitivt ett krig ska du veta, kära gosse. Och vi kommer slå till när du minst anar det." Påpekar George innan han drar med sin bror bort, för att ge turturduvorna lite ensamtid.. något de inte får tillräckligt.

”Att förlova sig är ändå inte lika bindande som att ha ett barn”, påpekade Zihao och kollade efter Fred och George med smalnande ögon. ”De tror att de kommer vinna, men det kommer inte hända. Jag varnade dem faktiskt för att jag bits”, knorrade han när tvillingarna försvunnit utom synhåll. Han vilade hakan mot en av Joshuas axlar och gäspade stort. Nej, den lilla sömn han fått under småtimmarna hade inte varit tillräcklig. Om han fått chansen hade han nog kunna sovit in på eftermiddagen, med tanke på alla nya intryck, lukter..det var väldigt jobbigt för hans lilla valnötshjärna.