Life - Lupple & Medi PRS

"Det kan vi verkligen göra." Hon såg på honom med ett sort leende.
"Det kommer gå bra. Kanske blir lite oroligt att alla raser kommer vara hos Mi men jag har sagt att det inte får bli något bråk. Huset är dock större nu men Mi innsesterade ju."

"Och kanske något vegetariskt. Så alla kan äta något som passar." Log han och smekte hennes kind. "Det kan vara lite rörigt. Men det är ju din dag. Vår dag. Alla kommer vara på bästa uppförande." Log han.

"Jag kommer se till att det blir bra. Sen måste vi ha pannkakor till barnen om de inte vill ha av den mer finare maten." Hon skrattade.
"Oh Rose." Hon log svagt.
"Hur måår hon nu?"

"Även de små borde ha olika valmöjligheter till mat. Men det smidigaste är väl att ge dem ett buffebord med mat de kan tänkas gilla." Sa han som förslag. "Hon mår jättebra." Log han.

"Det låter ännu bättre." Hon lade handen mot kinden.
"Åh jag kan knappt vänta." Viskade hon.
"Så vem är det som kommer viga oss?"
Hon lade huvudet på sned.
"Är det någon från din by eller Kung Edward?"

Gabriel la huvudet på snedden och såg på henne. Det var en allvarlig fråga, det förstod han. Men han visste inte hur han skulle svara. "Det är tradition att vår byäldste ska viga två vargar. Och den äldsta som kommer vara på bröllopet är ju Mi. Jag vill inte be Kung Edward. Varför skulle han ställa upp?" Sa han frågande. Nog att de alla kom hyfsat bra överens på mötena men han skulle ju inte direkt välja att fika med någon på fritiden. Kanske Mi i såna fall, men ingen av dem andra. Och han var helt säker på att de alla kände likadant.

Hon såg på honom och nickade.
"Men Mi ska vara min brudtärna. " Hon suckade.
"Jag får dra ett extramöte. Det är inga problem." Hon lutade sig mot honom. Hon hade ätit upp och satt nu och funderade.
"Jag har en till fråga." Hon lade huvudet på sned.
"hur ska vi rymma för en natt?" Hon log ett busigt leende.

Han suckade och nickade sakta. " Det är sant. " Sa han tyst. Men började sedan skratta till. "Rymma? Vart skulle vi rymma?" Frågade han nyfiket.

"Vår bröloppsnatt? Vi kan inte vara i huset." Hon skrattade.
"Du lovade ju mig." Hon lade armarna om hans hals och lade huvudet på sned.
"Åh kan jag inte komma med nu? Jag vill se de små. Jag är så fäst vid dem." Hon putade med underläppen

Han såg på henne och flinade lite. "Åh den." Viskade han och smekte hennes kind. "Vart vill du vara? " Frågade han och drog upp henne i sitt knä. "Det som är bra med slott, är att det alltid finns dolda utvägar. Vi tar oss ut genom en sådan." Viskade han. "Mi kommer säkerligen hjälpa till." Log han och smekte hennes kind. " Jag vet att du tycker om dem älskade, men hade inte du andra plikter idag?" Frågade han ömt.