Förändrad värld Lupple & Medi

"Du är så snäll." viskade hon och såg på sitt dropp, två påar. ett dropp med klar vätska och andra var blod.

"Japp och det bästa är att hon redan var i Venedig för en fest för ett företag.. Så hon kommer väl snart?"

"Hej vännen. Vill..." Maria såg efter Jimmy och såg på dem.
"Vad gjorde ni?"

Han log svagt och fortsatte att läsa men slutade och la undan boken samma sekund som Alexander kom in. Han satte sig på en pall bredvid sängen och såg på Rhiannon.

"Mycket bra. " Flinade Dorian. Såg sedan på Maria och log mjukt. "Ingenting. Han var utom fara hela tiden." Försäkrade Dorian.

Hon hade nästan somnat men öppnade ögonen och såg på honom.
"Är jag bättre nu?" Rhiannon lade en trött hand på sin mage.


"Men varför går han inte och äter? Jag har lagat så god mat som möjligt för alla."

Det knackade på dörren och Lucifer vände sig om och log.
"Miriam äntligen."

Alexander suckade tungt. "Nej Rhiannon. Du är på bättringsvägen." Sa han stilla. "Men det kommer ta lång tid att återhämta sig. Din kropp behöver läka. Du har haft fel mediciner." Viskade han.

Dorian såg på henne. "Jag tror han blev lite tagen bara." Viskade han. "Ge honom lite tid." Bad han för att sedan också vända sig om mot Miriam.

"Fel?" Frågade hon såg på Rafael.
"Du har gett mig fel? Varför?" Hon satte sig upp och såg på sina händer.
"Jag..."


"Lucifer" Hon log och sträckte fram handen men stoppades av barriären.
"konstigt." Viskade hon och såg på Dorian.
"Dorian Vinther det var inte igår. Trevligt att träffa dig igen." Hon suckade.
"Ska vi gå då? " Sa hon tyst.

Rafael lyssnade lika intresserat på Alexander som hon gjorde. "Jag ber om ursäkt för det. Men den listan jag har följt är från kliniken. Jag har gett dig fel i bara några dagar. De har gett dig fel i år. Jag tror att din hjärnskakning, skakade din kropp så pass att du blev sjuk." Förklarade han.

Dorian flinade mot henne. "Miriam." Sa han roat och klev ut från barriären. "Jag önskar att jag kunde ha träffat dig under trevligare omständigheter." Sa han och började långsamt leda henne boråt.

Hon försökte lyssna men det blev lite suddigt och hon såg mot Rafael.
"Säger han att det var bra att jag ramlade?" Frågade hon och sträckte sig efter en kopp och pekade på mjölken.

"Jag med. Men ni har visst haft problem." Hon gick med honom och log mot Lucifer som kom efter.
"Oh jag är så ledsen."

Rafael nickade sakta. "Det var så han upptäckte vad som verkligen var fel." Förklarade han för henne. Gav henne mjölkkoppen. Alexander nickade sakta. "Din hjärnskakning skulle inte ha gjort dig så sjuk. Det var underliggande faktorer." Förklarade han.

Dorian nickade sakta. "Vad vet du? Vad har du fått reda på?" Undrade han.

Hon drack och nickade lite.
"Så jag hade rätt när jag sa jag mådde sämre än va-.." Hon avslutade meninge och räckte honom Koppen och svalde hårt.
"Jag behöver ligga."

"Bara att min bror lever. Han är tydligen galen." Hon såg över axeln.
"Så om jag får vistas i erat vackra hus så måste jag ha en ny inbjudan. Vem äger huset nu?" Frågade hon ömt.

Rafael tog emot koppen. "Kommer hon bli frisk?" Undrade han oroligt och Alexander nickade. "Med mycket vila. Så ja." Sa han. "Kroppen måste läka sig själv." Förklarade han.

"Jag vet din historia ganska bra. Du tog dig vidare och fick ett bra liv. Din bror, har haft svårt liv sen han blev fängslad. Hemsk tortyr. Som han då spenderat de senaste åren med att dela ut till människor." Sa han enkelt. "Min underbara fru." Log han.