Life - Lupple & Medi PRS

"Men det är bara en vägg." sa hon och lade huvudet på sned.
"Det kommer gå fort." Hon skrattade.
"Så vi ska handla färg. tapeter. " Hon log svagt.
"Nu försvinner jag i allt sådant igen."

Han såg på henne med road blick och nickade. "Det gör du. Jag tycker vi ska släppa inredningen ett tag. Tänka på något helt annat." Viskade han.

"Nu säger du något som är omöligt." sa hon och reste sig och satte sig i hans knä.
"Vi måste prata lite mer." Viskade hon med stora ögon.
"Men okej jag släpper det nu."

Han såg på henne och la en arm om hennes midja. "För nu. Låt oss fokusera på vårt kommande bröllop istället." Viskade han. "Du har klänningen, vi har platsen och alla gäster. Vad mer behöver vi?" Viskade han med ett lekfullt leende.

"Mat kanske?" Frågade hon och lutade sig mot honom.
"Vi tänker inte bara bjuda på mackor." sa hon och höjde handen.
"Mi hade väl en kock?"

Han nickade leendes. "Det borde vi, bjuda på mat." Flinade han och smekte hennes kind. "Hon har mycket personal, däribland en kock." Log han.

"Om de har kommit tillbaka efter kriget." Hon sucakde.
"Ska ringa Ethan och fråga vad namnet var. Minns inte på raka arm.."

Han nickade sakta, tankfullt. "Skulle inte Ethan ordna med det?" Frågade han fundersamt. "Nåväl, mat kommer lösa sig." Sa han och smekte hennes kind. "Men vi behöver kanske tänka lite på menyn." Sa han tyst.

"Jo men jag kan ändå fråga?" Frågade hon och nickade.
"Det är sant. Vad kan vi tänkas ha då?" Frågade hon och skrattade.
"Jag skulle bilja ha något dyrt kött. Potatis i ugn. vitlöks kräm och sådant."

"Ja det är väl klart du kan." Sa han och nickade sakta åt hennes förslag. "Jag gillar kött. Men vi borde kanske ha att gästerna får välja mellan typ kött eller fisk, brukar man inte göra så ibland?" Sa han tankfullt.