prs yehet & kkaebsong

Med rynkade ögonbryn rycker Fred lätt på axlarna, ja hur mycket har han berättat egentligen?
"Helt ärligt pratade han ingenting i början, bara pluggade nonstop, käka inte. Sen så han mest att du stuckit.." påbörjar George som kastar i sig en chokladgroda, trummar lite på kortet han fått, en sovandes Dumbledore. Jo, han är ju död. "Han ville inte direkt prata om det, men berättade typ bara att du villa komma bort från världen ett tag, och slippa kompliceringarna, och skuldkänslor.. om jag minns rätt?" Det sista ställer han som en fråga till sin tvillingbror, som nickar instämmande.
"Jo, det var typ det. Kanske han berättade mer för Liljah, hon är mycket bättre på att prata om sånt där än oss." Lägger Fred till.

”Har ta mig fan ännu mer skuldkänslor nu än vad jag hade då”, stönade Zihao och stoppade in chipset in munnen, innan han begravde ansiktet i händerna. Men det kommer aldrig att upprepa sig. Aldrig. Det var han tvungen att påminna sig om flera gånger om dagen, mest för att inte skrämma upp sig själv och de bräckliga känslorna. ”Liljah? Har aldrig pratat med henne faktiskt”, erkände han därefter och sneglade bort mot de andras håll. ”Men ja, det är mycket troligt att hon vet mer än ni, om hon nu är bättre på att prata om såna saker”, kobstaterade han och nickade lite för sig själv, samtidigt som fingrarna slöt sig om ännu några chips. ”Nåväl..”

"Varför då? Han har ju förlåtit dig, så de är ju ingenting med det." Påpekar Fred, varför skulle skuldkänslorna koka upp nu? Nej, det finns verkligen en hel del som han inte vet, synd. Kanske för att Zihao kunnat glömma bort människorna omkring sig, bland annat Joshua när han stuckit? Stackars hjärna, varför ens försöka förstå någonting när de uppenbarligen inte kommer fungera?
"Hon är väldigt snäll, och bestämd." Berättar George och ser bort mot sina vänner, innan han rycker på axlarna. " Men Joshua känner henne bättre än oss skulle jag säga, kanske Julian också.."

Utan att kunna slita blicken från Joshua - hans underbara, vackra Joshua - fortsatte Zihao att trycka in chips eller chips i munnen. Nu när han väl börjat kunde han inte riktigt sluta.
”Så, hon är alltså en yngre version av McGonagall?” Undrade han efter en stunds tystnad och vände de mörka ögonen mot tvillingarna. ”Ska jag vara helt ärlig så är jag lite rädd för henne..och Julian”, muttrade tjugoåringen med en liten rysning. Jo, Liljah var nog den har var mest rädd för medan Julian mer ansågs vara ett hot i de smala ögonen. Inte för att han faktiskt var det, men lilla Zihao var fortfarande inte helt övertygad. Det är svårt att ignorera känslor när man väl fått dem, tyvärr.

Orden får bägge tvillingarna att brista ut i skratt, åh jösses.
"Om det är den uppfattningen du får, så visst. Men nej, visserligen är hon bestämd och snäll. Men hon är också... vad ska man kalla det? Väldigt outside the box, och inte det minsta sträng." Försöker Fred att förklara.. Dock är det väldigt svårt, hur ska man för klara Liljah? Sarkastisk? Väldigt oförskämd om hon vill det? Naej, det leder verkligen ingen stans.
"Både Liljah och Julian är väldigt snälla ska du veta, du har ingenting att vara rädd för." Lägger George till försäkrande, dock kanske han inte vet hur Liljah ser på den hela situationen, som den överbeskyddande vännen hon är.

”Outside the box?” Upprepade tjugoåringen och lutade sig tillbaka mot stolens ryggstöd. ”Tror att jag typ förstår men samtidigt inte”, fortsatte han med ett fundersamt ansiktsuttryck och började pilla bort skräp som satt mellan tänderna. ”Och jag har visst en massa att vara rädd för! Liljah är läskig..eller hon låter rent generellt väldigt läskig, och Julian kysste Joshua sist jag såg honom. Visst, det var hur länge sen som helst, men ändå!” Knorrade Zihao i ett försök att förklara. Däremot misslyckades han ganska grovt enligt sig själv. Språk var ju inte direkt hand starkaste sida alltid. ”Tror inte att någon av dem gillar mig, för att vara helt ärlig..så, hur gillar de er egentligen? Hm.”

"Vad är det som får Liljah att låta läskig?" Frågar Fred med rynkade ögonbryn, kanske de kan ge lite mer råd när det kommer till det här.
"Äschdå, Julian har förändrats en hel del sen dess, ingenting att vara rädd för." Lägger George till sanningsenligt, innan han än en gång frustar till av Zihaos ord. " För att vi inte tryckte ner Joshua de där åren innan... Men också för att vi känt dem i flera år, de älskar ju oss!"

”Äsch, det går typ inte att förklara”, knorrade Zihao och lät blicken falla bort mot Liljah och de andra. ”Joshua sa att hon är väldigt överbeskyddande och jag antar att det har någonting att göra med saken”, förklarade han trevande med lätt rynkade ögonbryn. ”Och bara för att ni känt dem i flera år betyder det inte att ni måste vara bästisar. Tänkte mest på det faktum att ni är ungefär lika irriterande som jag och typ ingen står ut med mig.” Med ett lojt leende strykande över läpparna, gäspade tjugoåringen och vilade pannan mot bordet. Så jävla stelt. ”Tro inte att jag menar någonting illa, försöker bara förklara hur jag tänker.”

"Jo.. Hon är rätt överbeskyddande av just Joshua antar jag, Bland annat för att hon ser honom som sin lilla bebis, på ett ungefär." Påpekar George med ett finurligt leende, medan blicken glider upp mot utsidan... Jo, där går ministern av magi.
"Vi är faktiskt väldigt snälla, klart de gillar oss." Påpekar han sen och rycker på axlarna.

Överbeskyddande var läskigt, åtmsintone när dt handlade om andra som var överbeskyddande gällande Joshua. För grejen var ju att lilla Zihao inte varit sådär jättesnäll mot sitt livs kärlek under deras skolgång. Förutom det sista året då, eller snarare hälften av det sjunde året.
”Väldigt snälla, men ytterst obetänksamma. Har faktiskt väldigt ont i mina revben”, predikade tjugoåringen med en mörk blick.