De utvalda

Ethan la sig bredvid henne. "Mm...". Han la en arm om Eletha, "Vi kan vara här hela dagen...":

Eletha kröp intill honom, "Mmm, bara du och jag." log hon. Det var skönt att ligga ner och vila, vara med honom, hennes hennes Ethan.

"Härligt". Ethan kysste henne lätt och slöt sedan ögonen. "Jag tror ibland Vina ångrar nuförtiden att hon gifte sig med mig...Vi pratar knappt med varandra, nu sover vi inte ens tillsammans...".

Eletha strök honom sakta över kinden, "Det blir nog bra" sa hon, det var det enda hon kunde. Inga tröstande ord fanns mer att ge. Men som de inte ens samman så kanske inte Vina skulle ha emot en älskare och Ethan en älskarinna.

Ethan log svagt. "Det är bra, jag vill inte sova med henne...". Han ville bara att hon skulle försvinna. "Jag vill bara ha dig".

"Du har mig." log Eletha och kysste hans kind. Fast det var inte det samma men nästan. Hon la huvudet på hans arm och bara njöt.

"Bra..". Ethan blundade igen och njöt av solen mot ansiktet och vinden i håret. "Är huvudvärken bättre?".

"Mmm" mumlade Eletha till svar med slutna ögon. Det var bättre i alla fall men hon hade en gnagande oro att något var fel......när hade hon ätit senast? Borde hon ens äta? Nej, hon tyckte inte det, inte förrän Ethan var hungrig.

Ethan log för sig själv då hans häst lätt buffade på honom med mullen innan han gick iväg för att beta igen. "Hur tycker du det är på herrgården?".

"Fint, stort...." började hon. "Är glad att Simon och du är säkrade, ni är särlingar men ingen kan komma åt er." tack vare makten var det så.
"Du är snäll mot dina anställda, mot byn, de flesta verka ha det bra." fortsätter hon sakligt.