Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och öppnade munnen för nästa sked.

Han såg på Dorian. Skulle de inte stoppa honom? han skille ju inte vara nära?
"Jimmy kom tillbaka." Sa han lågt.

Charles var klar och han reste sig. Drog upp byxorna och tvättade händerna medan han stod lutat mot handfatet.

Rafael matade henne med en ny sked och log svagt. "Jag kan läsa lite för dig sen om du önskar." Log han.

Dorian såg på Lucifer och gav honom en omärklig skakning på huvudet. Skulle det bli farligt fick de ingripa, men han ville studera detta.

Allan såg på honom, med lycklig blick. "Kan du sjunga för mig?" Viskade han tyst. Jimmy la huvudet lite på snedden. "Okej." Sa han och svalde hårt men började sedan sjunga.

Alexander gick in till honom och höll ut sin arm för att Charles skulle kunna ta stöd hos honom.

Hon åt under tystnad och såg på honom.
"Det skulle jag gilla." Viskade hon och såg på sitt dropp och kände lite på tejpen.

Han såg på Allan och såg sedan på Dorian. Sedan hajade han till.
"Dorian.." Viskade han.

Mannen log tacksamt och började att gå. Det gick bättre än han ttodde först och han såg på trappan. Livrädd.
Vände sin blick mot honom.
"ingen annan säng?" var blicken som sa.

"Flora? det är mat hjärtat." Maria knackade på och såg hur Flora vaknade till och log.
"Vi äter i köket i dag. Lite varmare och familjärt."

Rafael nickade sakta. "Då gör jag det. Men ät upp först." Log han och höll fram en till sked.

Dorian såg hur Allan blev mer lugn, nästan nöjd. Hans leende blev bredare och Dorian klev fram och hjälpte Jimmy upp. Drog honom varsamt bort från Allan. "Så nu har du sett honom, och hört honom." Log han kallt. Allan såg ilsket mot Dorian. "Det är.." Viskade han och sträckte sig efter Dorian.

Alexander såg på honom, såg hans blick mot trappan. "Inte upp där idag. Du behåller din säng en natt till i alla fall." Log han mjukt.

Hon såg på honom och åt vidare. Hon kände sig bättre och när allt var uppätet så lade hon sig igen och såg upp.
"Jag har ont."

Han såg på Allan.
"Du försöker ändra vårat avtal?" Frågade han och studerade honom och slog sig för pannan.
"Inte konstigt att du är bekant." Muttrade han surt.
"Dorian kan du hålla honom under uppsikt för en stund? Jag måste ringa ett samtal, nu"

"o...k" mannen nickade sedan och gick mot sängen och klättrade varsamt upp i den och lade sig. Han verkade lugnare och såg nu glad ut.

Han nickade sakta. "Alexander kommer snart in." Log han.

Dorian nickade sakta. "Mer än gärna." Log han och flyttade ut Jimmy utanför dörren och satte sig sedan precis utan räckhåll för Allan. Framför honom. "Du gillar musik va? När Jimmy sjunger. Han sjöng vackert." Log Dorian. "Jag vet att du kommer be om saker och jag kommer vara behjälplig men sen kommer jag ta det ifrån dig gång på gång." Log Dorian. Allan morrade ilsket. "Han skulle ha fått sjunga klart." Sa Allan irriterat.

Alexander kopplade in hans dropp i infarten och log mot honom. "Klarar du dig? Vill du läsa något eller så?" Undrade han.

Hon såg på skålen och log mjukt.
"Kan jag få mer imorgon tror du? Om jag inte orkar äta." Sa hon och nickade.
"Och sen vill jag veta vad felet va." Hon hade fått tillbaka orken och höjde handen.

Han försvann ut och ringde samtalet. Sedan fick han ett nytt och ringde. Pratade i säkert fem minuter och kom tillbaka.
"Vi måste gå och lämna Jimmy. Vi kommer få en gäst." Sa han på ett utdött språk och såg på Dorian.
"Lita på mig."

Mannen nickade sakta. En bok skulle vara skönt. han pekade på Alexander och höll upp sin tumme som att säga att han fick välja.

Han nickade. "Det tror jag säkert." Log han. "Jag också." Instämde han.

Dorian såg på Lucifer. "Men vi blir ju precis vänner." Suckade han buttert men reste sig upp och lämnade Allan i källaren. Tog med sig Jimmy tillbaka till huset. "Vad händer?" Frågade han Lucifer på samma språk som han nyss använt.

Alexander log och gick iväg till biblioteket och kom tillbaka med en bok han trodde du skulle passa. "Varsågod." Log han.

Hon såg på honom.
"Du har lovat att läsa. Men kan du tacka den som kom med krämen igen?" Frågade hon mjukt.

Han såg på honom och suckade tungt.
"Jag tror, nästan vet att Mirijam inte dog." Sa han på det utdöda språket. Han log mot Jimmy och såg mot köket.
"Det finns mat Jimmy så ät dig mätt."
Sedan vände han sig om.
"Det är inte från min gren därav jag inte visste om henne. Hag har träffat henne tidigare. Hon är påväg hit." Sa han och log.
"Hon var väldigt snäll och hade flera orinisationer där hon hjälpte blodgivare."

Han log uppmuntrande och tog boken och började läsa.

Han nickade. Plockade fram hennes bok och började att läsa den för henne. Pausade i ett stycke. "Jag ska tacka Maria." Log han innan han läste vidare.

Dorian skrattade till. "Är du seriös? Det är ju jättebra." Log han. "Och du tänker att hon skulle kunna ta hand om honom? Istället för oss?" Log han. Jimmy gick in genom dörren och kramade om Maria innan han gick upp till sitt rum.