Life - Lupple & Medi PRS

"Men var inte fullmånen inte ör någon vecka sedan?" Hon såg på honom och drog handen genom håret.
"Jag menar då inte gult som i skrikgult. Jag tänker pastell." Hon skrattade.
"Men kanske ljust runt och gult kanske?" Hon log mjukt.
"Och vem kommer bli en lycklig pappa?" Frågade hon mjukt

Han funderade en lång stund på det hon sagt. En väldigt lång stund medan han stekte löken. Hon hade helt rätt i det hon sa. Så varför kände han sig i sådan obalans? Hela flocken kändes obalanserad. Svaret kom väldigt snart. När han väl satt ord på problemet. "Det stämmer, vi alla upplever bara väldigt starka känslor nu. Med din graviditet, och Lunas. Det kommande bröllopet. Det är klart att vargen blir otålig." Viskade han, både för sig själv och för henne. "Jag vet att du tänker pastell älskade, jag tycker fortfarande att bara pastellgult blir för mycket gult. " Förklarade han och såg på henne. Sken upp väldigt snart. "Helt klart jag." Viskade han och höll ut armen mot henne.

Hon reste sig och gick fram och lade armarna om hans midja och smekte hans bröstkorg.
"Vi kan se vilka färger som går bra ihop. Vi kan annars ha en gul vägg och resten med barntapet?" Hon skrattade.
"Det låter som en bra pappa. " Hon lutade sig mot hans rygg.

Han la ena armen om hennes midja och smekte henne över ryggen. "Det låter som en klok idé." Viskade han och sken upp lite. "En vacker barntapet." Log han. "Vi kan ha tre gula väggar och en riktigt fin barntapet som fondvägg. Det kan bli fint." Log han. "Det hoppas jag." Viskade han och stekte klart och studerade pastan. Det skulle snart vara klart.

Hon log stort och kramade om honom.
"Oh nu gör du mig så lycklig." Hon öll honom hårt och såg in i hans ögon.
"Hon kommer bli så glad när hon kommer." Hon skrattade.
"Sen måste jag skaffa leksaker, kanske du har några. Sen gosedjur."

Han mötte hennes blick och log stort. "Får jag en kyss?" Bad han lekfullt och nickade. "Det kommer hon." Log han för att sedan skratta lågt. "Älskade, du inser väl att du kommer få typ miljoner saker till denna flicka av alla. Det är tradition. Väktaren bemöts med respekt och kärlek från det att hon ligger i magen och vidare." Viskade han.

"Du kan få en kyss." Hon ställde sig på tå och kysste honom. Sedan log hon.
"Vi får bära upp gungstolen till barnkammaren." Hon såg ner på sin mage.
"Är det så?" Hon skrattade.
"Så vad gav vargarna mig?"

Han besvarade hennes kyss med ett lyckligt leende och smekte henne över magen. "Det får vi, men det hinns med." Viskade han och nickade. "Åh ja. Så är det." Log han och smekte hennes kind. "Vargarna gav dig skallror i bearbetat trä och i materialet av pärlorna. De var mycket vackra. Sa alla i alla fall." Log han. "Du fick också ett varggosedjur, som någon sytt för hand." Sa han tankfullt. "Det finns mer saker." Sa han ärligt och försökte minnas vad alla hade berättat för honom.

Hon såg på honom och släppte taget om honom.
"Kommer snart." Hon försvann och kom snart ner med ett gosedjur format som en varg. Den var sliten och hon visade upp den.
"Den här?" Frågade hon och log.
"Den var med mig hela tiden."

Han såg på henne och nickade sakta. "Okej." Log han och hörde henne försvinna upp och sedan komma ned igen. Väl där nere så kom hon fram med ett varggosedjur och han flinade till och nickade. "Den ja." Viskade han och pussade hennes kind. "Hela tiden? Då stod det kanske i stjärnorna att vi skulle träffas." Viskade han och kysste henne igen innan han hällde av pastan. Han tog fram tallrik och bestick åt henne och log. "Ta för dig." Log han.