PRS Lupple & Medi

"Lite men jag vill inte sova. Jag blev så trött av den höga musiken." hon pekade på sitt öra.

Tristan såg på henne och bar upp henne till sitt rum och lade Allie på sängen.
"Så vil du ligga här och kramas?"

Dorian nickade saka och smekte henne över kinden.
"Då är vi bara tysta en stund så att dina öron kan glömma den höga musiken." Log han och smekte henne över ryggen sakta, mjukt.

Allie följde med upp, hon hade ju inte riktigt något val.
Hon la sig tillrätta i sängen och nickade.
"Det vill jag." Sa hon och höll ut sina armar mot honom.
"Jag vill berätta min historia för dig, om du vill höra den." Viskade hon lågt.

"Tack." Hon drog en filt över sinkropp och somnade efter en stund och hande hans hand i ett litet grepp.

Han kröp ner vid henne och såg in i hennes ögon och nickade.
"Om du är redo att berätta för mig. Jag älskar dig och jag hoppas du vet det. Willow älskar dig med fast p ett annat sett."

Dorian log över hennes grepp om honom, han satt helt stilla så hon inte skulle tappa greppet och bara iakttog henne.

Allie nickade sakta och snurrade runt så hon låg med ryggen mot honom och höll i hans armar.
"Willow behöver inte höra detta." Viskade hon och svalde hårt.
" Jag hade ett bra liv, en mamma och en pappa. Småsyskon, vänner. Ett helt normalt liv." Viskade hon lågt.
"Problemet var att mina föräldrar var galet överbeskyddande och jag kunde inte hantera det så jag valde att gå åt det motsatta hållet som de pekade åt. Jag gjorde så många dåliga val." Viskade hon och kramade hans hand hårt.
"Jag träffade nya vänner, roligare vänner. Farligare vänner." Fortsatte hon.
"Jag blev kär, helt förälskad i en kille. Han var allt som jag inte var. Han var farlig på alla sätt och vis och jag fastnade hos honom." Sa hon tyst och drog med fingrarna över hans hand.
" Det var perfekt i början. Som på film du vet, mina föräldrar såg varningsklockorna och de försökte säga till mig vilket drev mig längre ifrån dem och närmare honom. " Viskade hon, för att sedan bli tyst en stund.

"Jag minns inte hur många gånger jag hamnade på sjukhuset, hos Alexander- han minns nog. Det var skada efter skada och han fattade, det var inte så troligt att komma in en tredje gång för att ha brutit armen genom att ramla i trappan. " Viskade hon.
" Det pågick länge, i år. Och jag älskade honom. " Viskade hon.
"De var på min tjugoårsdag, det var kallt- snö. Och vi alla hade druckit, han hade säkert gjort mer än bara druckit och vi var på väg hem och han fick för sig nått dumt som att jag varit med någon annan. Vi bråkade, han bråkade och jag bråkade- mer än jag någonsin gjort förut. Och han tappade det helt. " Viskade hon.
"Jag vet inte hur länge jag låg där i snön, blödande med jag vet inte hur många frakturer. " Hon tystnade igen.
"Detta har jag bara fått berättat i efterhand. Jag kom in till sjukhuset, med ambulans. Svävande mellan liv och död. Skadorna var omfattande och jag, som legat nästintill naken i snön var kall. Det fanns ingen chans att rädda mig, Alexander såg vem jag var och gjorde valet att förvandla mig. " Viskade hon.
"Han ansåg att jag om någon förtjänande en andra chans, att mina val inte skulle döma mig till döden." Viskade hon.

Han låg tyst och såg på när hon pratade. Han smekte henne sakta över armen medan hon berättade vem hon hade varit. När hon väl var klar drog han in henne i sin famn och slöt ögonen.
"Det måste ha varit hemskt att älska någon som skadar en så mycket. " Han drog en hand genom hennes hår och lade filten om dem.
"Älskade Allie du anar inte hur mycket jag älskar dig, Jag kommer att skydda dig och se till att du är lycklig." Tristan såg på henne med ett litet leende.

Allie följde med in i hans famn och svalde hårt.
" Det var en upplevelse." Viskade hon, var det enda hon kunde komma på att svara.
" Jag hoppas min historia ska få dig att förstå hur svårt det är för mig att älska någon igen. Du gör mig lycklig Tristan jag vill bara, jag vet inte- vara säker." Viskade hon och snurrade runt och borrade ned huvudet mot hans bröstkorg.

Han log och strök henne över håret.
"Okej vi kan ta det lugnt. Jag kan sluta säga att jag älskar dig tills du verkligen känner dig säker." Han log och smekte henne över håret.
"Jag gör vad du än vill för att få dig säker igen." Han gav henne en puss på pannan.

Hon log svagt och smekte hans kind sakta.
"Du får jättegärna säga det, det tar kanske bara lite längre tid för mig." Viskade hon, fnissade till av hans ord.
" Du kan få fixa blod till mig." Flinade hon och pussade honom mjukt på kinden.

"Okej älskling jag fixar det." Han smekte henne innan han kysste henne och gick ner till köket. Han plockade fram en påse, hällde upp det i en kopp och lade in i micton och värmde på. När den var klar gick han upp och satte sig.
"Hej snygging." log han och räckte över koppen.

Hon log stort efter honom och samma stund som han var utanför rummet så klev hon upp och bytte om till shortsen och tröjan för att sedan slå sig ned i sängen.
Hon log brett när han kom upp och höll ut händerna för att ta emot koppen.
"Tack du vackre. " Log hon och tog några klunka av blodet.