prs yehet & kkaebsong

"Zihao, du det har gått nästan tre år sedan du stack, du har inte kunnat öva. Vet att du försökt själv, men du behöver en lärare, för att få tillbaka allt." Säger Joshua, tar än en gång tag i sin fästmans händer och drar upp honom från stolen, och bordet. " Det kanske tar ett tag, men efter en del lektioner, kommer det att fungera igen.:

”Jo, men har ju varit tillbaka i mer än ett halvår nu. Tycker att hag borde ha gjort några framsteg i alla fall”, muttrade tjugoåringen, som kommit upp på fötter igen. ”Vad ska jag hjälpa till med? Kan inte laga mat eller baka, är urusel på att hantera pilliga saker..” Zihao slingrade armarna om sig själv och putade med underläppen. Nu när han väl började tänka på saken, var det inte direkt jättemycket som han var sådär jättebra på. Inte praktsika grejer i alla fall.

Joshua skakar på huvudet åt den äldres ord, de verkar komma till samma konversation om och om igen. Kan fästmannen inte få det klart för sig att det inte är konstigt?
"Du var borta i mer än två år, och levde ett liv som inte alls är likt det här. Det är faktiskt inte konstigt att det går lite långsamt..." påbörjar han medan han rör sig mot ytterdörren. "Vad säger du om att träffa han jag praktiserar hos? Han är riktigt snäll, och kan säkert hjälpa dig komma på rätt spår, han är en otrolig trollkarl." Frågar nittonåringen, som verkligen inte vill att Zihao ska ge upp nu. "V i kan väl plocka in lite bord, mat och sånt där?"

Med armarna hårt lindade om överkroppen, följde Zihao efter Joshua. Visst, de hade haft den här konversationen typ hundra gånger, men allting blev så sjukt mycket värre när tjugoåringen omringades av en massa begåvade människor - männsikor som säkert bara trodde att han var otroligt fjantig och obegåvad på alla sätt och vis. Helt enkelt en drös med personer som inte kände till någonting om honom överhuvudtaget.
”Jo, men ändå”, knorrade han och kisade mot det skrapa solljuset, som slog mot dem när de väl kommit utanför dörren. ”Hm, antar att jag hjälper till med vad jag kan..och du, är alldeles för feg för att träffa den människan. Jösses, vad tror om mig?”

"Han är jättesnäll, ni skulle komma överens med varandra." Säger Joshua sanningsenligt och kramar om en av Zihaos händer medan han tassar fram till Fred och George. "Jag kan vara med när du träffar honom för första gången, men det kommer inte behövas senare."

”Du, kommer någon överens med mig egentligen? Till och med du och jag bråkar hela tiden”, påpekade Zihao med ett litet skratt och smällde till tvillingarna i bakhuvudena med glittrande ögon. ”Och det där var för att ni fick mig att ramla nerför trappan, varsågoda”, snäste han med ett elakt flin innan han åter lade armarna i kors över bröstet. Rätt skylla vara rätt. Om tjugoåringen fått ont så skulle Fred och George också få lida lite faktiskt.

I tystnad låter Joshua sin hand glida från den äldres hand.. bråkar hela tiden. Är han bara som alla andra då? Med rynkade ögonbryn lägger han ner sina händer i kostymbyxornas fickor. Dock bestämmer han sig för att hålla sig tyst, det skulle ändå inte göra någon nytta om han sa något. Tvillingarna stönar till, Fred lägger händerna om sitt huvud.
"Orättvist! Vi menade inte att göra dig illa!" Gnäller George.

Var det bara Zihaos hjärna som spökade, eller hade Joshua helt plötsligt blivit väldigt tyst? I en kort sekund sneglade han mot nittonåringen innan han bestämde sig för att han troligen överreagerade, och vände därmed tillbaka blicken mot tvillingarna.
”Jag vet. Skillnaden mellan mig och er är att jag är elak och faktiskt menade att göra er illa”, kvittrade tjugoåringen och drog fingrarna genom håret några gånger. Joshua var verkligen en gud när det kom till hårstyling.

Blicken glider försiktigt mellan Zihao och de två tvillingarna, innan han rör på benen mot Liljah, som står och tjuväter lite godis med sin flickvän. Plus en eftersläntande Julian som försöker stoppa henne. Med dem behöver Joshua inte överreagerar med sina dumma tankar.
"Hmh... Zihao du har precis blivit en ny liten fiende." Mumlar George med ett roat leende, visserligen är det kul att reta sin familj, men att tävla med tjugoåringen kan nog också bara roligt. "Åhh vänta bara på nästa spratt!"

Tjugoåringens smala ögon följde Joshua samtidigt som denne började röra sig bort mot Liljah och Julian. Kanske Zihao sagt någonting fel trots allt? Det var inte omöjligt, med tanke på hur ofta han sa en massa dumt skit. Men som sagt, det var inte optimalt att tänka på sådana saker nu när magkänslan redan var urusel. Därför vände han tillbaka blicken mot Frd och George.
”Åh, jaså?” Undrade han och höjde på ett ögonbryn. ”En liten varning, jag bits..hårt”, förvarnade han med glittrande ögon och flinade, mest för att blotta de vassa tänderna. Herregud, Joshua hade inte alls uppskattat Zihaos små hot. Absolut inte, med största sannolikhet.