Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog sig ur grottan och reste sig upp.
"Jag följer med dig." Hon log mjukt.
"Jag vill se vad min man kan." Olivia lade huvudet på sned.
"Så när det är fullmåne ska jag vara här? "

Han skrattade lågt och och tog hennes hand och snurrade henne försiktigt ett varv under sin arm. "Jag kan massa saker." Viskade han och pussade hennes kind innan han ledde ut henne till köket. "Jag skulle ju egentligen vara oerhört lycklig om du var hos typ Mi under fullmånen. För jag tror vargen i mig väldigt gärna vill vara nära dig. Speciellt för att du är gravid och jag vill inte vara nära dig då. Jag må ha kontroll i jämförelse med andra men jag kan tappa besinningen och till Mi går vi inte. Det tar emot typ. Inte ens vargen i mig skulle gå dit, det luktar för mycket vampyr. Förstår du?" Sa han och såg på henne med en osäker blick. "Jag vill inte skada dig och jag vill definitivt inte skada barnet." Viskade han.

"Då får du gärna laga mat åt mig." Hon blickade in i hans ögon och nickade.
"Då ringer jag Mi efter maten. Jag frågar henne om jag får spendera dagen hos henne och Ethan så blir det säkert bra." Hon såg på honom med ett leende.
"Då är jag varje fullmåne hos Mi om det går."

Han skrattade och mötte hennes blick. "Mer än gärna." Log han för att sedan nicka. "Gör det älskade." Log han och smekte hennes kind försiktigt. " Ja medan du är gravid i alla fall." Viskade han innan han tog sig till kylskåpet för att undersöka vad som fanns och fundera vad han skulle slänga ihop åt henne. "Vad är du sugen på?" Log han.

Hon gick efter och såg på honom.
"Men när Honey är här måste jag hålla henne säker. Kan inte knäppa dig på nosen för att lära dig."
Hon såg mot kylskåpet med ett leende.
"Åh jag vet inte. Överraska mig. Jag gillar allt som du kan tänkas göra."

Han såg på henne och nickade. "Självklart, älskade. Men hon kommer vara bebis då, jag kommer inte skada henne." Försäkrade hon. "Bortsett från att jag är överlycklig om att vi ska bli föräldrar så luktar du väldigt gott nu. Och kommer bara lukta godare, och det kan göra mig - vargen lite hm...för glad." Förklarade han innan han plockade fram för att göra i ordning en pastasås.

Hon skrattade och nickade.
"Det låter som en underbar ide." Hon smekte sig över magen och såg upp.
"Om du måste till byn säg till mig. Då kan jag städa lite för kan inte slita mig från dig. måste även besöka de andra delarna och hitta de andra dörrarna."

Han nickade sakta och såg på henne. "Jag behöver inte gå dit, men jag kan gå dit för att ge dig tid till dina andra ansvarsområden." Log han.

"Du måste dit för att du är så omtyckt av de små. Lär dem att leka mera kurragömma då." Hon skrattade och log.
"Det ska bli så skönt att få huset i ordning." Viskade hon mjukt.
"Så om Honeys rum inte är gult. Ska hon då ta över mitt rosa eller vad tänker du?"

Han flinade lite och skakade på huvudet. "Åh nej, ingen kurragömma idag. Vi får nog ha sagostund. De känner också månens närmanden. Men i mycket mindre utsträckning. " Log han för att sedan nickade. "Helt klart, det förstår jag." Fortsatte han för att sedan flina lite. "Åter igen, Honeys rum kan vara gult. Men jag tycker inte att allt ska vara gult, vi skulle kunna ha en fondvägg med någon annan färg eller så." Förklarade han.