prs yehet & kkaebsong

Joshua ser tyst upp på den äldre innan han nickar, usch vad svårt det kommer att bli.
"Då är vi överens." Säger han med ett leende, och kravlar sig fast i Zihaos hand, innan han drar med honom ut ur badrummet... där nyfikna Jordan väntar på sin tur.
"Inte undra på att det var så upptaget länge, två personer..." orden stannar upp innan ett finurligt leende stryker sig över läpparna och rör sig mot badrummet. "Antar att ni bara tog vara på tiden."

Tjugoåringen himlade med ögonen och sparkade till Jordan över smalbenen. Gud vilken jobbig liten fis. Ganska härlig förvisso, men ändå grymt irriterande.
”Äsch, håll truten”, muttrade Zihao med en grimas och vände blicken ner i golvet. Nej, han tyckte mycket riktigt inte att det skulle bli roligt att hålla sig ifrån att klänga på Jodhua hela dagen. För den äldre älskade verkligen att klänga på nittonåringen, dag och natt. ”Varför har du inte bytt om? Och jag som trodde att jag och Joshua var sega som fan..men du är ju faktiskt ännu värre.”

"Tja, för att Fred och George tyckte att det var roligare att låta mig och Julian att bli försenade, och lät oss sova när Julian ville ha en väckarklocka... Men de så att de skulle väcka oss." Med rynkade ögonbryn skakar Jordan på huvudet åt sig själv. "De är så förbaskat irriterande ibland... spara tårta till mig!" Med det stänger han badrumsdörren efter sig för att ta en dusch, vilket låter Joshua att le upp mot sin fästman.
"Jordan är inte lika läskig, eller hur?"

Ett slag stirrade Zihao efter Joshuas kompis, innan blicken slutligen gled ner mot fästmannen.
”Jordan? Läskig? Nej, tycker faktiskt att han verkar ganska skön faktiskt”, erkände han med ett snett leende och började dra den yngre nerför de sista trapporna. ”Du, han sa någonting om tårta..kommer det finnas tårta?” Undrade tjugoåringen, som lust upp av bara tanken. Det skulle inte förvåna honom om det hela slutade med att han slukade hela tårtan. Helt sanningsenligt hade det inte ens varit den första gången han ätit upp en hel tårta själv. Inte ens fen andra gången.

Kanske Joshua missförstått det hela, men han hade varit säker på att den äldre varit rädd för de ett år yngre vännerna. Aja, nittonåringen rycker på axlarna åt sig själv, inget att ifrågasätta.
"En tårta?" Upprepar han med höjda ögonbryn, medan han skrattar lätt. Jösses. "Om jag förstått det rätt är vi hos Mrs Weasley. Det kommer finnas minst tre olika tårtor."

”Alltså det är främst Julian och Liljah som jag är rädd för, Joshua. De är komplicerade och läskiga..de andra tre är faktiskt inte så farliga. Bara när de poppar upp mitt bakom en i trappan, för då är de jävligt farliga”, förtydligade tjugoåringen och himlade lite med ögonen. Sedan mjuknade ansiktsuttrycket en aning och ännu en gång sken han upp. ”Tre olika tårtor? Du tror väl inte att de har choklad i sig? Kommer på riktigt att åka hem om alla har choklad i sig..”

"Jag antar att tvillingarna och Jordan är mer som dig.. Julian och Liljah är helt olika faktiskt, och rätt beskyddande på olika sätt." Mumlar nittonåringen medan han trampar lite på stället, ser hur alla reser upp tältet utanför, där festen ska hållas. Dock glider blicken upp mot fästmannen igen. "Tror du att de endast serverar tårtor med choklad? Zihao, de är inga idioter, klart de har tårtor både med och utan choklad."

Med en liten suck gled Zihao ner på en av köksstolarna och blickade ut genom ett av fönstren, med rynkade ögonbryn.
”Överbeskyddande? Om de är överbeskyddabde, vad är jag då?” Undrade han och drog lite på munnen innan han vände blicken mot Jodhua igen. Han ryckte lite på axlarna och fingrade fundersamt på sitt hår. ”Jag vet inte, typ alla gillar choklad, så varför inte?” Frågade tjugoåringen. Därefter gled ögonen ännu en gång bort mot fönstret, innan han gömde ansiktet i bordet med en utdragen suck. Usch.

Joshua kan inte undgå att le åt den äldres ord, jo hans liv är fylld med överbeskyddande människor.
"Du har ju all rätt till att vara överbeskyddande, de två kan gå lite över gränsen ibland." Påpekar han och drar sin fästman upp från stolarna. "Zihao, det finns folk som är allergisk mot jättemycket, Mrs Weasley är så snäll att hon gör olika för alla." Förklarar den yngre och lämnar en liten puss på Zihaos mycket större händer.

”Hmm..hon är omtänksam hon”, mumlade Zihao, med pannan fortfarande lutad mot bordets svala yta. ”Vet du vad som känns riktigt ruttet? Att jag inte kan hjälpa till någonting med förberedelserna bara för att jag är så jävla inkapabel när det kommer till magi”, knorrade han därefter och började dunka huvudet mot den hårda träet. Hur mycket hade tjugoåringen inte försökt? Hur många gånger hade han inte plockat upp sin nya trollstav och försökt att återuppliva magin? Så sjukt frustrerande, att han inte ens kunde utöva en enkel besvärjelse.