De utvalda

Ethan var ganska tyst han med nu, men han kände sig glad. Hans sönder accepterade Eletha, de skulle inte skvallra. De var snart framme och stallpojken kom och tog hästarna och Ethan gick in.

Sönerna följde in efter fadern och Eletha såg att de tog hans om hästarna innan hon gick in. Det var middagstid nu och sedan var hon ledig. Hon var trött och gick upp till sig för att sätta på sig något bekvämare.

De kom till matsalen där Vina redan sagt. "Ursäkta att du har fått vänta, jag red med pojkarna" sa Ethan och satte sig ned och började äta. Vina sa inte mycket, bara nickade och åt. I början då han varit där, tills några år efter Hektor fötts ade hon faktiskt verkat tycka om honom riktigt mycket, men det hade försvunnit...

Eletha tog på sig mjuka byxor och en löst hängande skjorta, hon lossade flätorna och släppte lös sitt hår. Tungt la hon sig på sängen och stönade till, hon hade huvudvärk av det starkare slaget och orkade inte ta sig ner till köket.

Efter maten tog sig Ethan upp till kontoret, och sitt privata sovrum. Han drog av sig skjortan och kröp ner i sängen. Han undrade om Eletha skulle komma...Han hade ju inte antytt något till henne att hon kunde komma...

Eletha tog sig inte till Ethan, hon tänkte men innan hade hon redan somnat. Hon somnade raklång över sängen och orkade inte röra sig alls.

Ethan väntade ett tag, men inget. Han suckade lätt men blundade och somnade snart. Han vaknade sent nästa morgon, solen strilade in genom fönstret rakt på honom.
Han tog sig upp och klädde sig.

Eletha tog sig upp, blek och vinglig, men hon klädde sig som vakt och knackade på Ethans dörr. Huvudvärken var fortfarande blixtrande, men hon kunde inte försumma sin plikt.

Ethan hade precis fått upp frukost då det knackade på dörren igen. "Godmorgon" log han då han öppnade för henne och släppte in henne. "Sovit gott?".

"Jodå." mumlade Eletha och log svagt då han stängde dörren. Det stämde då hon sovit ordentligt och länge, även om det inte hade hjälpt.