De utvalda

Ethan såg mjukt på Eletha och Simon, det här hade varit en bra ide..Bara Vina inte fick veta. Han ställde sig upp med Hektor och kramade om dem alla tre. "Jag älskar er alla..." mumlade han. Om Vina inte bara fanns skulle allt vara perfekt nu.

Eletha log och kramade även om Hektor i deras gemensamma kram. Hur det än var, så var Hektor en del av Ethan liksom Simon var. De var halvbröder och inget mer med det. Det var härligt att stå så, hon önskade att detta kunde vara hennes familj och att Vina inte skulle existera.

Ethan stod så en lång stund innan han tillslut släppte, han såg sorgsen ut. "Ni får inte säga något om det här till din mor Hektor...Hon skulle tvinga iväg Eletha...". Han ville verkligen inte det.

Eletha såg på Hektor och så även Simon. Allt skulle vara kört om Hektor skvallrade, om han sa något. Hon skulle sändas iväg och troligen dödas, man visste aldrig.

Hektor nickade. "Jag lovar, jag ska inte säga något!". Ethan nickade. "Tack". Han litade på sin andra son.

"Tack." log Eletha mot Hektor även Simon såg tacksamt på honom.
"Tack lillebror." sa han och kramade om Hektor.

Ethan log stort. "Kom ihåg att jag alltid älskar er alla...". Han kysste Eletha på kinden och rufsade om pojkarna i håret.

"Vi dig med." log Eletha och var glad att åter förenas med Simon. "Men vi måste bege oss tillbaka, det börjar bli mörkt och Vina undrar nog." sa hon menande.

Ethan nickade. "Ja, vi beger oss direkt". Han fick fatt på sin häst och hoppade upp, detsamma gjorde Hektor och Simon.

Eletha satte upp, red tyst bakom dem med hennes vakt jag. Ingen skulle få se att hon var någon annan än den känslolösa särlingsvakten som deras herre anställt.