Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona kysste honom igen, igen och igen. Hon la armarna om honom och log mellan kyssarna.

Niel skrattade lätt och la sig ner på golvet med Mona över sig. Han besvarade hennes kyssar ömt.

Mona log och slöt ögonen. Hon hade saknat honom och hans närhet. Hon kysste honom mjuk.

Niels händer trevade sig över Monas kropp med försiktiga och mjuka rörelser. Hans kyssar blev ett snäpp (eller två XD) ömmare.

Mona kysste honom en stund till innan hon la huvudet mot hans bröstkorg och lyssnade på hans hjärtslag, som han brukade göra på henne.

Niel log mjukt åt henne. "Har det stannat än?" skrattade han tyst.

"Nej, tur nog" mumlade Mona och såg upp på honom igen. "Dagen då jag inte hör dina hjärtslag längre kommer mitt egna hjärta spricka".

Niel såg ömt på Mona. "Säg inte så. Jag kommer ju alltid finnas hos dig, kom ihåg det. Och du får hålla koll på Erin de år jag missar, så hon inte busar för mycket." log han skämtsamt. "Fast förhoppningsvis dör vi tillsammans." mumlade han sedan drömmande.

Mona log svagt men trodde inte helt på det första. Skulle han alltid finnas hos henne? Hon hade börjat tvivla då han varit med den andra Mona och sedan varit borta.
Dock sa hon inget utna blundade bara och la sig vid sidan om honom.

Niel gjorde sig liten och somnade uppkrupen bredvid Mona.