Förändrad värld Lupple & Medi

"Så bind för hans ögon?" sa hon och skakade på huvudet.
"Varför är han ens här?"

"Men då skulle hon väl inte vara på den avdelningen? Visste de om att hon var hans expriment? Kanske inte ..." Sa hon tyst
"Men vad ska benbitar göra för nytta i hennes kropp?"

Dorian såg på henne. "Halo." Sa han morrande. "Just nu har jag övertaget. Du är min svaghet. Du får inte förstöra mitt övertag. " Sa han irriterat. " Och jag har alltid röstat för att döda honom. Det är alla andra som vill rädda honom." Sa han ännu mer frustrerat.

Alexander såg på henne. "Jag tror att Allan har gjort massa saker mot många där inne. Oavsett deras avdelning. De han fastnade för av någon oförklarlig anledning fick följa med honom hem. " Sa han samlat. "Ingen. Nytta. Alls. " Sa han ärligt.

Hon lugnade ner sig och tog hans hand.
"Älskade... Jag ber om ursäkt det var inte min mening att göra dig upprörd. Vill du att jag åker hem?" Hon såg på honom.
"För att jag kan göra det om du känner dig säker."


"Jag tror inte de fick utstå samma exkrement. Molly är bara hos honom för hämdedn."

Dorian såg på henne. Försökte samla sig också. "Nej jag vill inte att du åker hem." Sa han ärligt efter en stunds tystnad.

Alexander nickade sakta. "Det tror jag säkert du har rätt i. "Sa han lugnt.

Hon såg på honom och tryckte sig mot honom.
"Men vi är hemma nu. I säkerhet och jag kommer aldrig släppa in honom. Inte ens om du ber. Han är en hemsk person."

"Men är det bara ben? Det ser ut att vara något metalliskt med?" sa hon och pekade mot klumparna.

Dorian nickade sakta. "Du ska inte släppa in honom." Viskade han och smekte hennes kind sakta.

"Jag får undersöka dem sen." Sa han lugnt och vände runt flickan för att öppna på de andra ställena han känt klumpar.

"Jag lovar att jag inte ska." Hon såg mot läkarstationen och hon drog sig mot Dorian.
"Stakars Rhiannon. Hon måste förlora så mycket blod. " Hon verkade mer sorgsen och såg på honom.
"Är Tristan vaken?"

"Hur länge tror du det här tar? Hon kan inte vara sövd så länge mer. Du har en annan patient och snart är det dags att se till du vet vem."

Dorian lyssnade efter sin bror. "Han är vaken. " Sa han lugnt. "Halo förbered Jimmy. Jag struntar i hur du gör det. Bara förbered honom." Sa han innan han gick in till Alexander och Maria.

Alexander log svagt. "Dorian. Kom hit. Du är stadig nog på handen ." Sa han och Dorian gick fram och studerade Rhiannon. Hon såg riktigt dålig ut. ""Min andra patient är inte i krtistiskt läge. Jag har inget med Allan att göra. Jag kommer göra klart. " Sa han och såg på Dorian. "Ge henne blod. Blodgrupp B." Sa Alexander och Dorian ordnade med det.

"Det ska bli." Hon gick upp till Jimmys rum och knackade på och öppnade det.
"Jimmy kan jag få prata med dig?" Frågade hon och log varmt mot honom

"Jag tror jag måste ner." Han smekte Allies kind..
"Det är kaos och det måste lagas mat. Jag tror mamma och pappa vill att någon i familjen gör det. Så det är min tur igen. Vill du ha något?"

Jimmy såg på henne. Han satt i fönstret och tittade ut. Eller hade suttit, hela dagen. " Visst." Viskade han. "Vad vill du säga då?" Frågade han sorgset.

Alexander såg på Dorian. Plockade ut ännu en klump. "Jag behöver att du blir du Dorian. Om du ska vinna. Du måste spela på samma spelplan som honom." Sa Alexander allvarligt och Dorian såg på honom. "Du pratar strunt. Mor, har han ätit?" Frågade Dorian och såg på sin mamma.