PRS Lupple & Medi

Tristan log och nickade.
"Och kom ihåg vad vi sa. Ifall du är hungrig säg till." Ha såg på henne och ställde sig i vipkön.

Hon rodnade och log mjukt. och såg upp på Dorian med en vänlig blick.
"Älskade Dorian. Vad ska du göra ifall någon flirtar?"

Allie klängde sig fast vid honom och nickade.
"Jag vet. " Sa hon med ett svagt leende för att sedan se mer allvarlig ut.
Håll i mig. " Viskade hon och såg på honom. "Hela kvällen. Så inget händer av mina instinkter. "Viskade hon lågt och lutade sig mot hans bröstkorg.

Dorian såg på henne, svalde hårt. Han hade inte riktigt tänkt så långt.
"Med dig menar du? Försöka komma ihåg att jag inte är hungrig. "Sa han och ställde sig bakom Tristan och Allie.
La en arm mer omkring Willow och drog henne närmare sig.

Han lade armen om henne och smekte hennes axel.
"Det ska jag. Oroa dig inte." Han log och såg över sin axeln.
"Vi måste hålla koll på våra töser." Han flinade svagt.

Willow lutade sig mot Dorian och slöt ögonen.
"Det är inte det jag menar. Hoppades på att du skulle aldrig släppa mig ur sikte."

Allie log stort och tacksamt och kysste honom mjukt.
"Tack."Viskade hon och smekte honom över armen.

Dorian skrattade till och såg på henne.
" Älskling, tror du det finns en endaste möjlighet i världen som skulle göra att jag släppte taget om dig ikväll? Du vet hur jag blir - orolig." Viskade han och pussade hennes huvud sakta.
Armelle såg på dem och flinade.
"Och jag får hålla koll på er två. Underbart." Flinade hon och klev några till steg framåt i denna kö.

"Ingen orsak. Du vet vad jag måste håla löftet til." Han såg på henne och flinade.
"Din far."

Hon såg på Armelle och skrattade lågt.
"Vi klarar oss. Eller kommer Dorian att göra något som kommer få honom utsparkad?" Hon såg oroad ut.
"Inte min Dorian eller?"

Allie himlade lite med ögonen. "Min far hit och min far dit. Jag vet att han inte har ett fläckfritt förflutet- ingen av er har det. " Sa hon tyst. Svalde hårt.
"Det är därför jag ska ha det. " Suckade hon och kysste Tristan igen.

Armelle flinade lite och såg på Willow, log vänligt.
" Oroa dig inte Willow, bara lite syskontjafs." Sa hon roat.
Dorian suckade lågt.
"Armelle gillar att retas." Sa han och himlade med ögonen.

"Jag avundas dig. Att inte få göra det. Att ha sådan strkthet." Han kysste henne och suckade.
"Men när du flytar in ska jag sluta med det. Jag ska göra som du. Allt för att stötta dig." Han kysste henne över huvudet.

Hon började att skratta och tog hans hand igen och log.
"Jaha då vet jag." De gik fram och såg den stora vakten. Willow svalde hårt och såg upp på Dorian.

" Och jag avundas er alla." Sa hon sorgset men stelnade till vid hans ord. Flytta in?
Hon svalde hårt och greppade tag om ett halsband som hon alltid bar, alltid hade burit.
Hon försökte le men det blev mer någon blandning av ett leende och total skräck.
Hon vände bort blicken och steg fram ytterligare några steg.

Dorian pussade henne kind och såg på vakten med ett svagt leende på läpparna.
"Vinther, ett bord tack." Sa han lugnt och fiskade upp några sedlar som han diskret la i vakten jacka och han nickade sakta.
"Självklart." Svarade vakten med ett förundrat leende.
Armelle steg fram och log brett.
"Tack sir." Sa hon och smekte honom lätt över bröstet på vägen in och han stod som fastfrusen av chock och bara följde henne med blicken.
Dorian smet smidigt in efter henne med Willow vid sidan av sig.

"Vill du inte det? Tristan såg på henne och tog med henne in i den mörka nattklubben. Musiken dunkade och många dansade innanör.
"Du behöver inte om du inte vill."

Hon såg upp på honom och skrattade.
"Kan man boka bord här?" Frågade hon och såg över axeln och såg på Armelle. Såg sedan upp å vaknten och svalde hårt.
"Oh tack."

Allie svalde hårt och drog handen igenom håret.
"Jag vill inte prata om det just nu." Sa hon och såg sig omkring i nattklubben, det var verkligen annorlunda än vad hon mindes.

Dorian flinade lite.
"Ja det kan man, finns såhär vipbord. " Flinade han och nickade åt en trappa och på övervåningen fanns bord.
"Där, ser du?" Sa han och pussade hennes kind och såg sig omkring. Musiken var öronbedövande, men det var härligt.