prs yehet & kkaebsong

"Nej Zihao, du ska inte äta upp våra grannar." Invänder Joshua med stora ögon, nej usch och fy. Kannibaler ska de definitivt inte bli. "Som att du inte skrattat åt mig," skjuter nittonåringen tillbaka med ett oskyldigt leende, innan han kliver ner från sin fästmans fötter, kanske han är för tung? "Sen så menade jag inte att skratta åt dig, utan bara den lilla bilden i mitt huvud som poppade upp, ingenting annat." Kanske han inte behöver förklara sig, men han vill inte att Zihao ska känna sig förnedrad. Aldrig.

”Jo, men jag har faktiskt aldrig skrattat åt dig i duschen”, muttrade tjugoåringen och började varsamt skölja ur den yngres rosa lockar. Till skillnad från när han tvättade sitt eget rufs till hår, var han faktiskt otroligt försiktig och noggrann. Troligen eftersom Joshua betydde mer för Zihao än vad denne betydde för sig själv. Oavsett situationen skulle han alltid sätta nittonåringen före, varje gång utan tveksam. Det var väl en del av äkta kärlek, eller? ”Hursomhelst, nu är det din tur att tvätta mitt hår. Behöver du en pall eller något? Ha!”

Joshua tittar ner på sina vickande tår innan blicken glider upp mot nittonåringen igen.
"Jag skrattade inte åt dig, mer mig själv tyvärr." Påpekar den yngre med ett litet leende spridandes över läpparna. Dock försvinner det så fort Zihao öppnar munnen igen. Med en grimas puttar han på den äldre och drar åt sig schampot från honom. "Vill du fortfarande att jag ska göra det?" Hotar Joshua och trycker försiktigt ner Zihao en aning, med höjda ögonbryn. "Annars kan jag gå härifrån, så får du fixa det själv."

Ett retsamt flin spred sig över de smala läpparna och ännu en gång lyckades Zihaos händer finna sin väg mot Joshuas kinder.
”Jag driver med dig”, försäkrade han och böjde lite på knäna, då det verkade vara vad nittonåringen försökte åstadkomma. ”Så kort är du faktiskt inte, det är bara i jämförelse med mig som du blir sådär jättekort”, fortsatte han med glimmande ögon och lämnade en liten kyss på den andres näsa. ”Och om du inte tvättar mitt hår så kommer jag säkert råka göra något fel, och då kan inte du styla det.”

Jo, ibland är det någon irriterande när den äldre behöver böja sig ner för att Joshua ska nå, och pussar honom på näsan.
"Jag drev med dig också." Påminner nittonåringen med ett magert leende, innan han börjar stryka lite schampo över de röda lockarna. "Hmh... Kanske inte, men jag är kortare än många andra också.. Samuel, Noah, Yaosu, vet inte riktigt om jag är kortare än Weimin eller inte.."

”Tror faktiskt att du och Weimin är ungefär lika långa”, sade Zihao fundersamt. Inte långt därefter knep han ihop ögonlocken hårt för att slippa få schampo i ögonen. Det var typ nästan lika smärtsamt som att bli stucken med nålar faktiskt, så med andra ord hyfsat obekvämt. ”Men vad spelar det för roll? Tycker faktiskt om din längd, den passar dig”, fortsatte tjugoåringen och log snett, däremot utan att öppna ögonen. Nope, det skulle han inte göra förens allt schampo var borta.

Ett svagt litet leende letar sig upp över de fylliga läpparna, medan Joshua försiktigt stryker in schampot i tjugoåringens lockar.
"Kanske, kan han vara 172?" Mumlar han tyst för sig själv, innan han börjar skölja igenom de röda lockarna som lydigt viker undan. " Det finns väl en hel del positiva aspekter med att vara lite kortare... Men skulle inte ha något emot att växa lite."

Zihao kunde inte låta bli att öppna ögonlocken, trots att tanken angående det där med schampo i ögonen fortfarande skrämde honom.
”Hm, jo. Någonstans runt 172, kanske lite kortare”, svarade tjugoåringen och studerade Joshua med kisande ögon. ”Och du, räcker det inte med att veta att jag älskar din längd? Varesig du gillar den eller inte”, undrade han sedan och log snett, med både munnen och ögonen. ”Alltså du är helt perfekt som du är, Joshua. Tvivla aldrig på det, okej?”

Joshua nickar tyst, då är han inte ensam om att vara lite kortare än princip alla andra. Kortare än medellängden, men vad vet han? Weimin kanske växer iväg något förskräckligt de kommande två åren, det skulle inte förvåna nittonåringen då paret Xie är väldigt långa. Plus smittat av sig på de två äldsta bröderna.
"Jo.. jag antar att det räcker." mumlar han och stryker försiktigt och noggrant ett lager med Balsam över sin fästmans röda lockar. Dock tvingar han upp blicken mot tjugoåringen med ett litet leende, helt perfekt är han verkligen inte. "Verkar som att du inte ser mina negativa sidor lika bra som jag gör, men tack."

”Äsch, du har inga negativa sidor”, knotade Zihao och skakade på huvudet så att små vattendroppar började flyga omkring hejvilt. ”Eller alltså, i mina ögon så har du inte det..så egentligen kan jag inte säga någonting om den saken”, förtydligade han genast därefter och drog lite på munnen. ”Det ens asont är riktigt negativt är att du inte låter mig slicka dig i ansiktet.” Tjugoåringen himlade lite med ögonen åt sig själv tills dess att han inte kunde hålla det lilla skrattet, som så gärna ville ut, inne längre. Herregud, om någon annan hade lyssnat på deras konversation hade de stämplat åtminstone Zihao som komplett galen. Bra att badrum är privata och att det går att låsa dörren. Nu kunde ju någon komma och lirka upp låset, men troligen var det ingen som hade någon direkt lust att göra det. ”Du..” började han sedan och sänkte de mörka ögonen en aning. ”Tror du att Julian fortfarande har känslor för dig?”