(PM)Albus Potter

Snälla kan du sluta

Hahahaha XD Det är lugnt

varför? jag får väll skriva att jag vill ha mer om jag vill.

Jo men det är lite jobbigt
och det tar upp jättemycket plats

jag tänker ändå fortsätta skriva så ändå.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

lägg av
från och med nu iggar jag dig totalt tills du slutar.

Update idag kanske????

Inte mera bråk nu D:

Jaja, ni får ett kapitel nu iaf

23 - Julafton
Albus vaknade samtidigt som Sco på julaftonsmorgonen. Båda flög upp ur sina sängar och rusade ner till uppehållsrummet. Där satt Ellie i soffan. Hon hade tydligen väntat på dem. Nästan direkt efter Albus och Sco kom Spencer, Elliot, William och Fred ner till uppehållsrummet.
"God jul!” sa de glatt. I uppehållsrummet stod en stor julgran, med en massa julklappar under. Fred, Spencer och Elliot hade redan börjat öppna sina paket. Fred hade fått en gul hemmastickad tröja med ett stort F på.
”Den är från farmor, Molly”, sa Fred. Albus kände Molly och hela familjen Weasley väldigt bra, han var ju faktiskt släkt med dem, eftersom Ginny också tillhörde familjen Weasley, och Molly var ju faktiskt Albus mormor. ”Det ser ut som om du också har fått en tröja”, sa Fred och pekade på ett paket. Albus slet upp det och höll upp tröjan framför sig. Den var mörkröd med ett guldigt lejon broderat på den. Han fick en sådan här tröja varje år. Molly hade även skickat med en stor hallonpaj och ett paket hemlagade kolor. Han tog en kola och den smälte härligt på tungan.
Sco och Ellie hade också börjat öppna sina paket nu. Ellie fick bland annat en bok med titeln quidditch genom tiderna.
Efter en stund var det bara några få paket kvar, och hela rummet var fyllt med presentpapper. Fred, Spencer och Elliot gick ner till frukosten medan Albus, Ellie och Sco började rensa bort allt presentpapper för att se vad som fanns kvar av paketen.
Det var två paket kvar, ett varsitt till Albus och Ellie. Sco hade redan slitit upp sina paket så ivrigt så han inte hade några kvar. Det han var mest nöjd med var en omnikikare som han hade fått av sin far, Draco.
Ellie öppnade sitt paket först. Det var från hennes pappa, som var mugglare. Paketet innehöll en stor påse med trollkarlsgodis. Den innehöll bland annat ismöss, pepparmintskarameller, Droobles bästa bubbelgum, lakritsstavar och snurrande smaskbin.
”Hur tusan har pappa fått tag i det här?” sa Ellie förvånat.
”Jag vet inte, de kanske fick hjälp?” föreslog Albus. Sedan vände han sig om mot sitt paket. Det såg ut att innehålla någonting mjukt. Albus tog upp det och kände lite på det. Det var mycket lätt.
”Öppna det”, manade Sco. Albus började långsamt lirka upp presentpappret. När han hade fått upp det gled någonting flytande och silvergrått ut ur paketet och ner på golvet.
Albus tog upp den silvergrå saken från marken och märkte att det var ett mycket konstigt tyg. Det kändes konstigt att hålla i.
”Vad är det för något?” frågade Ellie.
”Jag vet inte, det ser ut som någon sorts mantel…” mumlade Albus medan han satte på sig den. Ellie och Sco flämtade till.
”Vad är det?” frågade Albus, men sedan insåg han vad det var han hade satt på sig. När han tittade ner på sin kropp upptäckte han att den helt enkelt inte fanns där. Den hade blivit osynlig.
”Det är en osynlighetsmantel!” utbrast han.
”Vem har gett dig den?” flämtade Ellie. Albus började genast gräva bland presentpappret efter ett kort, och han hittade det.
”Vad står det?” frågade Sco nyfiket. Albus läste högt:
Den här manteln har gått i arv i många generationer, från far till son. Det är nu dags att överlämna den till dig.
/Pappa
”Min pappa har inte sagt ett ord om den här!” utbrast Albus. Han tog upp osynlighetsmanteln igen och slängde den över hela sig.
”Kan ni se mig?” frågade han.
”Inte en skymt!” sa Ellie.

Efter mycket ståhej gick Albus, Ellie och Sco ner till frukosten, som var extra lyxig idag. Det fanns flera olika sorters gröt, stekta prinskorvar, köttbullar, nybakat bröd, äggröra, bacon och alla möjliga olika pålägg man kan tänka sig. Om frukosten var så här bra, hur skulle då middagen bli? Tänkte Albus.
Lunchen var ett snäpp bättre än frukosten. Det fanns alla möjliga olika rätter att välja på. Till allas förvåning kom små tomtenissar indansande med julkort åt alla. En tomtenisse ställde sig framför Albus. Den harklade sig och sa sedan:
”Albus Potter?”
”Öh … Ja”, sa Albus osäkert. Han tog emot kortet som tomtenissen gav honom, slet upp det och läste:
GOD JUL!
Han stirrade förvånat på brevet. Vem var det här ifrån?
”Vad stod det?” frågade Ellie nyfiket. Albus visade henne brevet.
”Skumt”, mumlade hon.
Albus hade inte tid att fundera mer på saken, eftersom han senare på dagen var alldeles för upptagen med att fira jul. Tomtenissarna fortsatte att dansa runt på slottet och dela ut kort till elever. Albus, Ellie och Sco hälsade på Hagrid en liten stund där de blev bjudna på en julkaka som Hagrid hade bakat. Till Albus förvåning så var den ganska god. Resten av dagen bara njöt Albus, Ellie och Sco av julstämningen. När klockan nästan var sju gick de till stora salen för att delta i festmåltiden.
När Albus, Ellie och Sco steg in i stora salen blev de stumma. Det var helt fantastiskt. De jättestora julgranarna var dekorerade med en massa glittrande kulor, en bit ovanför borden svävade fler levande ljus än någonsin, taket var en vacker mörkblå himmel, snö föll från den men försvann när flingorna hade kommit ner till höjden där de levande ljusen svävade, och på något mystiskt sätt hade professor Snigelhorn gjort så att stämningsfull julmusik ljöd i salen, även fast den inte fanns högtalare någonstans.
Albus, Ellie och Sco slog sig ner vid Gryffindorbordet bredvid Fred, William, Spencer och Elliot. De var de enda som satt vid gryffindorbordet. Vid slytherinbordet, ravenclawbordet och hufflepuffbordet satt ungefär lika många. Lärarbordet var fyllt som vanligt.
”God jul på er, allesammans!" hojtade Snigelhorn plötsligt. "Jag hoppas den här festmåltiden ska sitta fint”, sa han. Sedan knäppte han med fingrarna och maten dök upp på bordet.
Albus hade aldrig ätit en sådan julmiddag i hela sitt liv. Inte ens Mollys middagar kunde slå detta. Det fanns kalkon, berg av korv och kokt potatis, stora fat med köttbullar och prinskorv, en jättestor skinka som såg ut att vara förstorad till dubbel storlek och en massa andra konstiga rätter som Albus inte hade en aning om vad det var. Albus kunde se att Lorcan och Lysander satt vid Ravenclawbordet. Albus hade träffat dem några gånger innan han började på Hogwarts, eftersom Harry var vän med deras mamma, Luna. Albus sneglade bort mot slytherinbordet. Där satt ett gäng killar och tjejer och pratade ivrigt med varandra. De såg mycket glada ut, precis som resten av folket i stora salen. Albus var glad över att han inte hade blivit ovän med någon ifrån slytherin, han tyckte faktiskt att de såg snälla ut. Han hade pratat några gånger med Jason Smith från slytherin, och han verkade mycket trevlig.
Hagrid blev allt rödare och rödare i ansiktet desto längre festen höll på. När han hällde i sig sitt fjortonde glas vin ställde han sig upp och började dansa till den fridfulla julmusiken. Efter ett tag instämde även professor Snigelhorn i dansen.
Festen höll på länge, och när klockan närmade sig midnatt reste sig professor Snigelhorn vingligt upp.
”Nu är det tyvärr sängdags. Seså, bums i säng med er nu!” sa han väldigt högt. Eleverna återvände till sina elevhem, mätta och nöjda. När Albus och Sco kom in i sovsalen upptäckte Albus att Lux satt i buren. Han blev mycket glad över att se honom, eftersom han hade vart borta väldigt länge. Han tog ut Lux och strök honom över fjädrarna. Albus kunde se att Sco hade tagit fram sin feta padda, som tydligen hette Bob. Sco klappade honom på ryggen. Albus tyckte inte att det såg särskilt mysigt ut, men det tyckte nog paddan.
Albus somnade nästan så fort han lagt sig i sängen, mätt och belåten, och otroligt nöjd med den fantastiska julen.

vad menas med att man iggar en person?

i have noooooooo idea

fantastiskt!