wolfy & rollspelare prs

Han nickade lite. En stor del av honom ville övertyga henne om att de visst kunde få deras förhållande att fungera, mot alla odds, men den logiska delen av honom insåg att Cleo i slutändan skulle bli mer sårad om han nu ljög för henne.
”Det här är inte en värld du bara kan bestämma att du vill vara en del av. Det finns ingen utväg Cleo. Jag är inte värd att du riskerar ditt liv och din lycka för min skull.” Han tog ett steg närmare henne och placerade sina händer på hennes axlar.

"Så... När jag vaknar, vad händer då?" frågade hon tyst och höll blicken nere på sina fötter. Hon vågade inte alls kolla på honom, visste att hon skulle börja gråta. Även fast hon känt honom under en kort period så hade hon fäst sig vid honom.

Han tog ett djupt andetag, vek undan med blicken för en sekund innan han fäste den på henne igen.
”Då kommer du åka tillbaka hem och glömma bort att jag existerar.” Han gav henne ett litet uppmuntrande leende. ”Men än behöver du inte vakna. Låt oss ta ut allt vad vi kan av den här drömmen.”

"När jag vaknar vill jag att du ligger kvar i sängen, inte ett enda ljud eller något. Du ska somna om, okej?" sade hon tyst och började gå längre in i slottet. Hon kände hur klumpen i hennes hals växte mer och mer för varje steg som hon tog, hon ville vakna direkt men visste inte hur.

Jonathan såg på henne och nickade lite. Han tänkte låtsas som om han bums somnade om, men han tänkte absolut inte låta henne gå någonstans utan att någon följde med henne. Det här var som sagt ingen plats för en oskyldig människoflicka att ensam springa runt på.

Cleo försökte fokusera på att hon skulle vakna, hon ville hem så fort som möjligt. Hon drog efter andan och satte sig upp i sängen, det hade funkat. Hon rynkade lite på pannan och tittade åt sidan på Jonathan. Hon hade samma klump i halsen som hon hade haft i sin dröm. Hon klev upp från sängen och satte upp sitt hår i en bulle. Hon tog på sig ett par byxor och en annan tröja då hon sovit i hans. Hon sneglade mot honom, hon visste ju att han var vaken egentligen men hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Skulle hon säga hejdå eller bara gå? Hon svalde hårt och kysste snabbt hans kind innan hon gick mot dörren.

”Cleo, snälla..” började han då han insåg vad hon försökte göra. Egentligen borde han väl inte försöka hindra henne från att vakna upp då det var vad hon ville, men det var inte så här det skulle sluta. Han gled allt längre ifrån henne och tillslut rycktes han tillbaka till verkligheten. Han slog upp ögonen för att se Cleo stå vid dörren. Han satte sig upp i sängen innan han reste sig upp. Som sagt tänkte han inte låta henne gå någonstans ensam. Hände det henne något, som han hade kunnat göra något åt, skulle han aldrig förlåta sig själv.

Cleo sneglade bak då hon såg att han rest sig upp och rynkade på pannan.
"Du sa att du skulle somna om." sade hon, hennes röst lät ljusare och gnälligare än vanligt. Hon ansträngde sig otroligt mycket för att hålla tårarna inne, iallafall tills hon var långt ifrån honom. Hon ville ju inte bryta ut i tårar framför honom.

Han skakade på huvudet åt henne. Han hade inte lovat någonting. Och även om han hade gjort det så reagerade han inte så starkt på att han bröt löftet. Cleos säkerhet var viktig för honom.
”Jag släpper inte iväg dig ensam. Ingenting ska få hända dig.” Han omfamnade henne i en stor bamsekram, ville ge henne trygghet och hopp om att allt skulle bli bra. ”Var inte ledsen. Jag förtjänar inte dina tårar.”

Cleo svalde hårt och försökte trycka bort honom, hon skulle börja gråta om han fortsatte krama henne.
"Snälla släpp mig. Jag ringer en taxi eller ber någon där nere att skjutsa mig." sade hon hest och torkade irriterat bort en tår som envist rann ner för hennes kind. När det väl börjat så verkade det inte som att tårarna skulle ta slut. Hon snyftade tyst till och drog händerna över sitt ansikte. "Snälla bara gå och lägg dig." bad hon och tittade ner.