Rollspelare & Wolfy prs

Jason nickade försiktigt och såg på henne. Han kramade om henne och kysste mjukt hennes hjässa. Han släppte henne sedan och tog hennes hand. Han gick ner till vardagsrummet och satte sig ner, tänkte vänta på resten av killarna.

Istället för att sätta sig ner stod hon bakom soffan med händerna på Jasons axlar. Att gå på fest hade väl aldrig varit något hon varit ivrig över, men nu kände hon sig mer illa till mods än vad hon vanligtvis gjorde.

"Vad är det, bebis?" undrade han och tog hennes händer. Han kysste hennes handflator och knogar och allt hans läppar kom åt på hennes små händer. Han höll hårt om dom och suckade lågt.

”Ingenting.” Leah ville ju inte erkänna att hon var lite ledsen över att han hade hemligheter för henne. Nu förväntade hon sig inte att han skulle berätta allt från början till slut, men om det fanns något som hon borde veta så ville hon veta det. Som om han till exempel hade ljugit för henne vid något tillfälle. ”Lite trött bara,” tillade hon sedan med ett svagt leende.

"Ska vi stanna hemma ikväll?" undrade han och tittade upp på henne. Han ville inte riktigt stanna hemma, det var länge sedan han hade gått ut enbart för att ha kul men han orkade inte gå ut om hon tänkte vara sur och nerstämd hela kvällen. Han svalde hårt och fuktade sina läppar.

”Anpassa dig inte efter mig.” Leah rynkade på pannan. Hon visste inte hur hon skulle tolka hans fråga men stanna här skulle de väl inte göra. Åtminstone inte för att hon ville det. Då de andra dök upp tittade hon upp i taket, precis som om hon förväntade sig att få råd om hur hon skulle klara av kvällen på bästa sätt, innan hon följde efter dem mot hallen.

Jason reste sig upp och suckade lågt, han önskade verkligen att han hade tålamod men han hade det inte alls, inte för fem öre. Han visste att han skulle bli irriterad så småningom på hennes tråkiga humör.

Väl framme vid festen kunde hon inte hålla sig längre.
”Försöker du använda min osäkerhet mot mig?” frågade hon Jason och rynkade på pannan. Han hade verkat ledsen då hon ifrågasatt honom tidigare angående de försvinna tjejerna, men hon kunde ändå inte släppa det hela. Hon visste att han var kapabel till mycket så varför inte att spela ledsen också?
”Ljög du för mig tidigare angående artiklarna jag visade dig?”

Jason kollade på henne en stund och rynkade på pannan, han himlade med ögonen och gick mot köket. Han tog en flaska och drack några klunkar, hade suttit och kokat på vägen dit.
"Tror du på riktigt att jag kommer göra något mot dig? Hm? Jag har anledningar till allt jag gör, om du ska ifrågasätta och hålla allt emot mig så är det inget som tvingar dig vara kvar. Du måste inte bo hos mig, du måste inte vara med mig, du måste inget alls Leah. Vill du packa och dra är du mer än välkommen till att göra så." sade han så lugnt som han klarade av.

Leah svalde och tvingade sig att stå kvar trots att hans svar gjorde henne besviken. Mer än välkommen att packa och dra? Var det så han kände?
”Varför skulle jag vara annorlunda än någon annan tjej?” frågade hon långsamt, kastade en blick mot en främmande kille i hörnet som frågade Jason om han verkligen tänkte låta en tjej prata med honom på det viset.