Privat mellan Ripadal Bella

Jane skrattade och sa.
- De hade tur att jag inte visade tänderna för dem bara.

Alison log mot Jane.
Vad hade hon menat med tänderna? Som riktiga vampyrtänder?
-Så, kan du berätta något om vampyrer?

Jane såg på henne och sa.
- Vad vill u veta?
Fråga allt du vill veta så svarar jag på det.

Alison funderade en stund.
-Hur blir man vampyr?

Hon såg på henne och sa
- Det är inte så svårt.
Men man måste bli attackerad av en vampyr först.
Man måste hitta en först, men oftast är det vampyren som hittar människan.
När en vampyr dödar människan så tömmer vampyren ut allt blod ur människan.
Men när det bara gäller förvandling så slutar man innan an tömt allt blod.
Sedan vrider man sig i smärta i 3 dagar under förvandlingen.

Alison nickade. 3 dagar av smärta.
Hon funderade på hur hon skulle fråga sin nästa fråga.
-Får man inte... Samvete? Efter att ha, du vet... Dödat...
Det sista ordet viskade Alison. Men hon visste att Jane hörde.

Jane suckade och sa.
- Många vampyrer kastar sig över första bästa person utan någon som helst samvete, men det är inte konstigt.
Vampyrer har ingen Jsjäl och borde inte kunna känna medlidande efter ett offer heller.
Jag däremot, jag vill inte döda människor, men jag har inget val.
Djur har blo också men deras är för svaga, alla djur skulle snabbt vara utrotade.
Det är därför jag försöker hålla mig till dem som ändå inte har långt kvar i livet.

Alison nickade. Hon tänkte igenom det som Jane sagt. Att bli vampyr tog 3 smärtfyllda dagar. Vampyrer har ingen själ. Vampyrer dödar utan samvete...
Utom Jane. Det var hon som hade dödat alla gamla. Nu gick allt ihop för Alison.
-Bra.
Sa hon. Hon blev lättad över att Jane inte var helt som andra vampyrer.

Hon såg på henne och sa.
- Så som sagt jag är ledsen att jag skrämt dig

Alion nickade.
-Får jag kolla runt i huset?
Frågade hon Jane.