Flygande giraffer!

Rachel kom fram till bordet och tog ett glas med något bubblande och ljusrosa, hon smakade lätt, det var sött så hon antog att det inte var så mycket alkohol i. Hon såg undertiden mot David och kunde knappt vänta tills han var klar, hon behövde inte dansa mer men hon ville väldigt gärna umgås med honom. Medan hon stod och väntade kom det faktiskt en man upp till henne, äldre än henne och troligtvis någon lord. "Miss, får jag lov?" frågade han leendens och Rachel skakade lätt på huvudet. "Nej tack sir, jag är inte på humör just nu". Hon ställde ifrån sig glaset och började gå mot en balkong som fanns. Hon tog sig dit, det var tyst och svalt där, tomt på folk.

Mattias nickade sakta och bugade lätt för henne. "Jag vet, men tiden får ha sin gång nu" sa han och började leda dem mot ett bord.

David dansade många turer med de unga damerna, söta som socker men utan hjärna och vilja. David tröttnade på dem och då de äntligen var klara gick han för att finna Rachel.

De gick mot huvudsätet, snart var det middag och alla gäster skulle se dem. Det var trots allt en födelsedagsfest till Elinora och ingen annan.

Rachel stod en stund ute på balkongen och väntade tills danserna skulle ta slut. Hon gick in då hon hörde musiken sluta spela och sökte efter David med blicken, när hon väl fick syn på honom höjde hon handen för att han skulle se henne och skyndade sig mot honom. "David" log hon. "Var det trevligt?".

Mattias satte sig vid Elionora och höll hennes hand. "Grattis på födelsedagen älskade" log han och kysste henne mjukt.

David log och la armen om hennes midja.
"Nej, urtråkigt om du frågar mig, med de hönsen." sa han flinandes och drog ut en stol till henne innan han själv satte sig.

"Ett år närmare döden." flinade hon och besvarade kyssen. Hon ville inte dö, inte så som hon förr hett önskat sig död.

Rachel log och skrattade lätt. "Det är väl söta?" sa hon undrandes och såg mot några flickor som fnissade och såg med blinkade ögonfransar på David.
Hon satte sig sedan ner och såg upp på Elionora och Mattias. Då talet var över så började hon äta av all god mat och dricka med, nu var det alkohol, men hon brydde sig inte.

Mattias skakade på huvudet. "Nej, att du lever än, att du levt såhär länge" log han och ställde sig sedan upp då alla satt sig. "Mina damer och herrar, välkomna hit, vi har samlats för att fira min älskade frus födelsedag" sa han högt och tydligt och alla applåderade. "Låt oss nu äta och festa till hennes ära". Han satte sig och alla började äta.

"Söta små hönor då." flinade han till svar, för visst var vissa av dem söta. Han började äta och drack även han.
"Ta et lugnt med alkoholen." sa han vänligt åt Rachel.

Elionora log mot alla som samlats, hon hade bjudit många. Tjänarna fick ha en egen fest i en mindre lokal där de fick rikligt med mat och dryck.

Rachel log och åt på. "Du kan vara lugn, jag är inte så hågad på vin" log hon. Alla åt på och hade det trevligt ett bra tag innan en del återgick till att dansa igen. Rachel reste sig upp, hon hade tagit det lugnt, knappt ett glas hade hon druckit. "Vill du dansa mer?" frågade hon David med glittrande ögon.

Mattias åt på han med och drack. Han la armen om Elionora och mumlade "Min älskade".

David log och tog sig upp.
"Gärna, du är duktig. När lärde du dig att dansa så bra?" sa han frågande och de dansade åter tätt intill varandra.

Elionoras blick blev beslöjad för ett ögonblick, hon hade suttit här förr. Förr med en annan man som i ett annat liv. Ibland åkte hon tillbaka i minnena och hon blev okontaktbar tills någon fick henne tillbaka.

Rachel log och dansade. "Jag har fått lära mig av en vän, en annan piga". Hon kunde det bra nu och var glad att hon lärt sig. De dansade på ett tag innan musiken tog slut. Rachel tog hans hand och drog ut honom på balkongen då den var väldigt nära. Hon tog sig fram till räcket och såg ut övdr slottet. "Allt ser så vackert ut".

Mattias log och märkte inget på en stund fören han såg på henne. "Elionora?" sa han och skakade om henne.

David såg ut över trädgården som nu var upplyst.
"Jo, visst är det så. Kommer att sakna allt. Kommer du?" frågade han och såg milt på henne.

Elionora rykte till och var tillbaka i nuet, men en rest av den skrämda blicken från förr fanns där innan hon skakade den av sig.
"Förlåt, minnen." sa hon ursäktande då han visste.