(Prs) Elinthemagicwitch och Lama

Snart kom jag fram till gatan där Arwen Bor. Jag ökade på stegen tills jag såg hennes hus. Jag bromsade in och såg osäkert på porten. Skulle jag verkligen gå in? Hon kanske är jättesur och kommer skälla ut mig om jag går in! Äsch! Skärp dig Oscar! Du älskar ju den här tjejen! Visa att du förtjänar henne!, tänkte jag för mig själv. Jag öppnade tillslut porten och gick in.

Jag såg Oscar komma gående. Vad gjorde han här? Mitt på skoldagen? Han skulle väl inte komma hit i alla fall..
Jag lade mig på rygg mitt på golvet. Jag försökte hålla tankarna borta från Oscar, men ändå åkte de dit helatiden och jag började gråta.
Mamma pratade i telefon med någon så jag försökte istället koncentrera mig på vad hon pratade om, trots att jag visste att man egentligen inte skulle få lyssna på andras samtal i smyg.

Jag gick mot hissen och tryckte på knappen. Den kom ganska fort. Jag klev in och tryckte på Arwens våning. Hissen började åka. Jag var nervös. Efter ett tag stannade hissen. Jag gick ut och gick mot Arwens dörr. Jag fixade till mitt rufsiga hår lite innan jag ringde på försiktigt.

Jag hörde mamma lägga på och dörren öppnas.
- Eh, hej Oscar, vad gör du här, har det hänt nåt? Frågade mamma med sig irriterande psykolog röst. Mamma jobbade som psykolog och det kändes som om hon brydde sig mer om hur alla andra främmande människor mådde än vad hon brydde om mig och mitt mående. Det sårade, jag var ju hennes dotter.
Vänta... Sade hon Oscar?

Jag såg på hennes mamma. Samma ansikte som jag sett så många gånger tidigare.

-Är Arwen hemma?, sa jag tyst.

Jag hoppades att Arwen inte hade berättat för henne vilken idiot jag varit, men det verkar ju inte så.

- Hon är ju i skolan, hörde jag mamma säga. Jag suckade och gick ut i hallen.
- Nej, det är jag inte, sade jag och mamma såg förvånat på mig. Jag var glad för att Oscar var här, men jag var mindre glad för att mamma fick veta att jag skolkade, igen.
- När kom du hem?, frågade mamma och såg trött på mig. Jag ryckte på axlarna och såg skamset ner i golvet. Jag hoppades att det inte syntes att jag hade gråtit.

Jag såg på Arwen. Det första jag la märke till var att hon hade gråtit igen. Jag suckade och gick fram till henne.

-Du gick bara hem..jag ville prata med dig på rasten, för jag glömde ge dig en sak, sa jag

Mamma gick till vardagsrummet för att lämna oss ifred. Jag suckade.
- Jaha, okej?, sade jag frågande och såg fortfarande ner i golvet. Varför hade jag egentligen blivit så ledsen? Ingen skulle väl ha blivit, annan än jag.

Jag såg på Arwen.

-Jag glömde ge dig en sak..en väldigt viktig sak som jag borde ha gett dig från början, sa jag.

Jag flyttade mig närmare henne och förde upp hennes ansikte mot mitt med handen, sedan gav jag henne en kyss.

Jag såg på Oscar och blev förvånad när han kysste mig. Jag besvarade tveksamt kyssen och log.
Det var egentligen ganska gulligt av honom. Han hade kommit enda hem till mig från skolan bara för att kyssa mig för att han hade 'glömt' att göra det på morgonen.