The living dead(Dragon Fantasy)

Tillslut orkade inte Alex mer, hon ställde sig upp och ställde ifrån sig radion försiktigt. Sedan gick hon fram till Malin och såg henne lugnt in i ögonen, hoppas du inte blir smittad bara." sa hon lugnt med glödande ögon.

Malin såg hånfullt på Alex. "Smittad? Av vad? Din dumhet eller?". Ledaren skrattade och tog sig upp. "Din ide är inte dum Malin, vi kanske ska krossa Mark långsamt, göra honom til en av oss".

"Nej, du har delat hans bädd inte sant? Det finns orsaker till varför han sa nej." sa Alex knipslugt och log sött mot Malin. Hon vände sig sedan mot ledaren, men sa inget, men hon tyckte inte om hans min. Göra han till en av dem? Ledarens närmsta? Sen, hon då?

Malin såg för en stund faktiskt blek och förvånad ut innan hon samlade sig. "Om han verkligen inte velat skulle han sagt det" sa hon innan hon vände sig mot ledaren. "Ja, ska vi börja direkt? Jag kan ta ner honom till Jack...". Då Hon sa det namnet, Jack, rös faktiskt Karl till och till och med ledaren. Jack var en man som ingen ville ha med att göra.

"Han kanske ville att du skulle få det." sa Alex leende och såg på de andra.
"Jack?" frågade hon och hennes röst lät inte så säker mer.

Ledaren såg på Alex. "Jack är vår bödel så att säga...Han tar hand om de som behöver tas bort om vi inte har tid för det, och han är bra på att få folk att bli till en av oss".
Malin flinade. "Efter att Jack är klar med Mark kommer han nog inte vara sig lik".

"Nej, ni får inte." fick Alex ur sig och kastade sig över ledaren. Hon visste att det var dumt, otroligt dumt var det, men hon fick in ett ordentligt knytnävslag över hans näsa.

Malin hoppade snabbt efter Alex och fick tag i henne. "Jo det får vi" sa Ledaren och tog sig upp, rättade till sin näsa med ett knackande. "Och jag ska be Jack vara extra hårdhänt pågrund av ditt beteende" sa han mörkt.

"Nej, snälla, jag gör vad som helst." kved Alex fram och föll ner på knä framför ledaren.
"Skada honom inte, snälla." Malin höll fortfarande fast henne, i ett fast grepp om håret.

Ledaren såg ner på henne med hån i blicken. "Det är försent, du lydde inte, och vi skulle behöva en stark man till som verkligen lydde oss". Han gick iväg med Karl.