PRS(Isse Weasley)

Xavier såg cermonin från skuggorna. Så fort den var över skulle han ta med sig Thomas.
När prinsen dog skulle då den oskyldiga prinsessan få tronen och hon gjorde allt sin moder sade.

Thomas kom in till salen och tvingades ställa sig med Eila. Hon log sött mot honom, men han kunde knappt se på henne. Han saknade Shadow...Men snart var ceremonin över och trots att Eila försökte prata med honom stormade han ur salen mot sitt rum.

Xavier leds till Thomas av kungen, som knackar lätt på dörren och väntar på svar.
'Asså, hur kan dem inte fatta att det här är en fälla?' Funderade Xavier då de väntade på svar.

Thomas öppnade dörren och såg på dem en stund. "Ja?" frågade han tillslut och drog en hand genom håret Shadow klippt.

Xavier tfunderade en kort sekund över hur Thomas skulle reagera. Efter det stiger fram och ser allvarlig ut, fast innombords skrattat han nästan.
"Jo, jag och din far har kommit fram till att jag måste gömma dig på en säker plats." Säger han och låter ansträngt bli att flina.

Thomas rynkade lite på pannan, han kände igen mannen...Men han kom inte ihåg vem han var. "Gömma mig?" upprepade han och skakade lätt på huvudet. "Det tror jag inte behövs".

Kungen talade till.
”Jo, Xavier här har berättat om flickan som var här tidigare. Hon sägs vara mycket farlig och nu är hon ute efter dig!”
Xavier nickade godkännande och tänkte på hur lättlurade de här människorna var.

Thomas stirrade på dem. "Det vägrar jag tror på! Skuggan skulle aldrig göra så! Hon vägrade döda mig förut! Hon kommer inte göra det!". Han försökte stänga sin dörr.

Xavier satte foten imellan dören.
"Kanske var det så, men nu måste vi återgärde nutidens problem." Sa han bestämt och tryckte upp dörre.
"Så följ med mig så ska jag garantera din säkerhet." Han log vänligt, men kollade man noga kunda men se hans fåniga glimt i ögat, den han och Shadow hade gemensamt.

Thomas såg tvekande på Xavier men suckade sedan och av upp. "Visst, visst...". Om han följde med kanske han kunde få en chans att smita iväg...