PRS mellan sanna1324567 och Luna_rav

Alassea reste sig och gick fram till en av de pojkarna som hade tvingats vara med i kriget och som var sårad. Hon satte sig ner på knä bredvid honom och granskade sidan på honom, där han hade fått ett svärdshugg.
"Athelas", sa hon och tittade upp mot en av de få läkekvinnorna som fanns där. "Finns det här någonstans?"
"Athelas?" sa hon frågande.
"Kungsklöver", sa Alassea.
"Kungsklöver? Det har inga helande egenskaper, vi har ingen användning av det."
"Athelas har läkande krafter som behövs nu. Gå och hitta det", kommenderade hon kvinnan.

Snart så kom kvinnan tillbaka med athelas, och Alassea lät henne gå och hämta uppvärmt vatten.
Hon fick även det, och läste upp en alvisk ramsa medan hon helade såret.
"Om ett par dagar bör han vara på benen", kommenterade hon och reste sig upp. Ingen av de andra hade blivit skadade av ett likadant svärd, så hon hjälpte så många sårade hon kunde med vanligare läkemedel medan hon väntade på att de skulle rida mot Isengård.

"Kommer han att dö?" frågade en liten flicka som satt bredvid sin far, som hade blivit mycket skadad.
"Jag vet inte", svarade Alassea och tittade in i flickans sorgsna ögon. "Han är svag, men fortfarande så finns det hopp."
"Vi ska ge oss av", sa Éomer till Alassea när han gick förbi henne. Hon reste sig upp och följde med honom ut, där de flesta andra redan stod. Hon gick fram till den svarta hästen och satt upp på den medan hon försökte att inte betrakta de fallnas kroppar.

Alassea följer efter de andra när de börjar skritta bort från Helms Klyfta, bort från de döda kropparna.

"Hur långt är det till Isengård?" frågade Alassea rakt ut i luften, men kanske mest menat mot Gandalf.