ORS

Jag landar bredvid Dan.
"Men hej, råkade vi störa dig", Dan rodnar och mumlar något. Vi fyra skrattar och snart stämmer han in i skrattet.
"Hej tjejer"

"Inte jag heller, han kommer förlora oss om han fortsätter" jag rynkar pannan och säger "eller, jag skulle snarare säga att han redan har förlorat oss". Inombords gråter jag, jag som trodde jag, vi, betydde allt för honom.

Jag ler sorgset mot Brian men svarar inte. Istället vänder jag mig mot Cornelia. "Vi borde gå. För allas bästa, som Brian skulle sagt." säger jag till henne.

"HALLÅ, jag står faktiskt BREDVID dig", nu ilsknar jag till.
"Om man ska snacka OM folk, se till att personen inte står BREDVID!"
Jag börjar gå mot slottet.

"Ja", jag kastar en ilsken blick på Brian, ger Dan en kram och går efter Pling.

Jag ignorerar Brian och går med Cornelia till slottet. "Stackars Brian." suckar jag lugnt.

Jag struntar i dem, om de inte fattar att det är på grund utav MIN närhet de har blivit skadade så...
Bara den här tjejen med lila ögon kunde komma och jag skulle kunna fatta varför allt händer.

Jag sätter mig vid bordet i stora salen i brist på annat att göra.

"Varför är det synd om honom?" Fräser jag, "jag menar, jag förstår ju att det var på grund av Brian hon anföll oss, men han kan iallafall försöka vara LITE med oss".

"Brian", en röst bakom mig, en tjejröst, ropar mitt namn.
"Är det du...?"
"Det beror på... Men möt mig ikväll, Uggeltornet."
"Uggeltornet med dig, nej glöm det. Enögda häxans staty. Klockan nio."
"Som du vill, Mr King."
Jag hör steg som försvinner. Då måste jag bara förbereda mig, hur det nu ska gå till...