Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona såg inte på honom då hon drog ner sin klänning. Nya blåmärken syntrs,.och andra röda märken. På ett ställe var till och med huden uppskrapad.

Niel betraktade Mona med en kall blick. Han gick till henne och drog fingrarna över de skadade delarna av hennes kropp. Rivmärken, ett öppet sår flera blåmärken och spår efter naglar intryckta i huden. "Jag ska rengöra såren, sen finns inte mycket mer att göra..." mumlade Niel surt och gick in i badrummet. Efter någon timme var såren renade. Suckandes satte sig Niel bredvid Mona på sängen och strök hennes kind.

Mona lät Niel ta hand om såren. Det kändes bra. Att bli omhändetagen av honom helade henne. "Tack" mumlade hon df å han var klar. Hon drog upp klänningen igen. "Det mår så mycket bättre när du bryr dig" mumlade hon och lutade huvudet mot hans axrl.

Niel skakade misstroget på huvudet, hur kunde hon låta sig skadas? Det var så grymt! "Ikväll ber vi Milena låsa in sig på ditt rum, jag vill att du ska sova här, med mig." muttrade han tyst i Monas öra. Niel skulle inte låta någon främmande man ta på Mona. Just då klev Milena in i rummet.

Mona nickade sakta. "Det låter bra". Hon kysste kätt hans kind igen. "Jag såg att lord Aron var här...han hade en livlig diskussion med kungen".
Mona såg upp då Milena kom upp och log svagt mot henne.

Milena log sin barnaktiga leende. "Jag kan nog sova i Monas rum inatt!" skrattade hon. Niel nickade tacksamt och gick för att visa henne vägen. "Tack Milord. Jag ska öva min balans nu, ses sedan." sa hon innan hon låst om sig. Niel gick lättat till rummet igen. "Hon är riktigt bra tycker du inte?" flinadehan åt Mona och la sig bredvid på den enorma sängen.

Mona la sig ner på sängen då de försvann och blundade. Hon hade ont, men hon skulle slippa det här sen. Då jan kom tillbaka log hon. Hon la sig intill honom. "Det är hon nog...Förlåt igen för förut igen, jag var avundsjuk bata".

Niel skrattade, "Oroa dig inte för det!" sa han och kysste henne mjukt på läpparna.

Mona log och besvarade kyssen. Hon strök sedan hans kind. "Jag är så glad att jag har dig". Hon visste inte vad hon skulle göra annars. "Hoppas hon bli min vän också bara".

"Hon är redan din vän." suckade Niel och la armarna om Mona. Lyckligt lutade han huvudet mot hennes bröstkorg och lyssnade till hennes hjärtslag.