förbjuden kärlek (hp)

Snape tittade på honom och sa.
- Cho, Albus vet ungefär vad mörkrets herre har planerna och kriget kommer inte att börja fören om 13- eller 14 månader.
Så han har hela sommaren på sig + hela nästa höst och vinter.

"Okej" sa jag, torkade tårar ur ögonen och försökte lugna mig.
Hur skulle jag någonsin kunna vara vanlig i Harrys närhet efter det här? Jag förstod nästan varför Severus inte orkade äta.

Snape tittade på henne och hade nästan medlidande med henne och tog fram en ren näsduk och gick fram till henne och torkade försiktigt bort spåren av hennes tårar.

"Tack" mumlade jag. "Men den där ringen, går det inte att rädda Dumbledore på något sätt?"

Snape skakade på huvudet och sa.
- Nej Cho, jag gjorde allt jag kunde då jag kom till honom under sommaren.
Men det fanns inte ett enda.
Inte en den starkaste förtrollning kunde rädda honom och det Inns ens den starkaste trolldrycken.

"Hur lång tid har han kvar att ... leva?" frågade jag. Det kändes som en mardröm, jag ville vakna, men det gick inte.

Snape tittade på henne och ville så gärna dra in henne i sin famn och sa sedan lågt.
- Jag har ju redan sagt det Cho.
1-2 veckor innan du slutar Hogwarts.

Jag ville inte tro det. Det var allt för snart.
"Finns det inget sätt ...?" sa jag. "Varför just han? Varför inte ... vemsomhelst!"

Snape sukad och sa.
-Lyssnar du inte Cho, jag sa att det finns inget sätt.
Jag önskar verkligen att det fanns ett sätt Cho, men det gör det inte.

Snape kände at de började snurra i skallen och han var tvungen att gå tillbaka till skrivbordet och sätta sig igen.

"Men ... det känns inte verkligt. Dumbledore har levt i mer än hundra år, och han dör, pågrund av en ring!" sa jag högt. Tårarna började falla igen. Jag kände mig så förvirrad. För mindre än två timmar sedan hade allt varit okej, jag hade oroat mig för läxor, vanliga saker.