(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid gick ner till källaren om de andra skades så var det hans fel han ville inte att hans mamma skulle skada dom men han vågade inte göra något motstånd mot henne hans mamma kom emot honom
" Snälla skada dom inte mer sa Arivid tyst

"Varför inte? Det är roande, och hämnd, i alla fall mot Alice och Adam, därför kommer jag plåga de mest..." sa Hannah och skrattade. Hon tog tag i Arvid och släpade honom fram till några kedjor och band fast honom. "Så du inte får iden att ta självmord eller något".
Alice snyftade lågt, hon orkade inte ens dra ur kniven ur sig. "Adam? Vart är du?" snyftade hon. "Varför har du övergivit mig?". Hon visste inte att han var i en annan del av huset.

Arvid försökte kämpa emot men han viste att det inte känade något till han lät tårarna komma men det brydde han sig inte om han viste inte egentligen varför hans mamma behövde honom
" Varför behöver du mig ?? frågade han

"För om du dör, och del lyckas döda mig igen, så kan jag inte komma tillbaka" sa Hannah. Hon gick ifrån Arvid och upp mot Adam och de igen. Hon log elakt mot honom. "Du skulle ha sett så lilla fröken skrek och grät, hon undrade varför du övergivit henne".

Adam såg på Hannah han kände att han hade övergivit Alice han ville inte känna det han kände hur tårarna kom fram

Hannah torkade upp hans tårar hånfullt och slickade av det salta vattnet från fingrarna. "Hon ville att jag skulle döda henne, men jag tänker inte vara så barmhärtig". Hon drog ut kniven från Adam och lekte med den mellan sina händer och log.
Alice lyckades greppa tag om kniven och dra ut den med ett tystare skri.

Arvid kände att allt var hans fel han ville gärna ta självmord men hans mamma skulle hindra honom han förökte komma loss från kedjorna men de satt för hårt fast

" Hur kom du tillbaka frågade Adam han trodde att hon var besegrad men det var hon inte

"Jag kan bara dö på riktigt om alla möjligheter för mig att återuppstå är borta, eftersom Arvid är min son så kom han till mig, och jag fick av hans blod och återigen levde jag" skrattade Hannah. Hon log då hon hörde Alice skrik. "Låter nästan som hon försöker ta självmord den dära".
Alice försökte mycket väl det nu, det fanns ju inget hopp då hon var helt ensam...Men hon hade missat med kniven, den hade missat hjärat...

Arvid försökte komma åt så han kunde strypa sig själv han hade gett hans mamma sitt blod för länge sen och nu behöve hon honom för hans blod gjorde henne starkare.

Hannah gick snabbt tillbaka till Alice och fann henne liggandes på golvet med blodet som en stor mörk pöl runt sig. "Du ger upp så lätt" suckade hon irriterat och lyfte upp henne. Flickan var nästan död fastän hon verkade ha missat med kniven. Hon bar henne till Adam och de andra och lossade deras kedjor.
"Ni får bestämma, ge henne nådastöten eller bind om hennes sår...döda henne eller räddda henne". Hon flinade och lämnade de.
Alice andades knappt och ögonen var slutna.