Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han log och nickade.
"Ja. Helre det än ensam."
Han kramade om henne och följde med henne in i rummet. Han tittade glatt på den lungt sovande Cedric. Cedric var dock inte alls lika blek och vacker som Alice.

Hon lade sig i sängen och såg på honom. "Jag ber om ursäkt för förut. Jag var arg på mig själv. Arg och förbannad."

Han gick och lade sig i sängen bredvid henne. Han smekte hennes kind och sa med ett leende.
"Det är okej. Men... Hur blir det med pojken?"

"Han får sova här tills gästerna ger sig av." Hon såg på honom. "Sen får han hålla sig i närheten av mig." Hon drog täcket över sin kropp.

Han tittade ner mot Cedric som låg på sin egen lila bäd. Han kanske... Eller, när Johannes väl tänkte efter var det nog en dum ide. Han tittade tillbaka på Alice och kröp ner. Han kramade om henne och viskade.
"Hur ska vi göra med ordern. Dem lär nog inte gilla att prinsessan är tillsamans med en före detta bätjänt."

"Du är en kung nu." Hon såg på honom. "Jag väljer vem jag gifter mig med. Orden har inget att säga emot."

Han tystnade. Kung? Han hade varit den första vampyren sen... Ja någonsin stort sett som gått från tjänare till kung. Han såg glatt på henne. Han gav henne en kyss och sa.
"Det är nog bäsg att vila lite."

"Du tror jag yrar." Hon drog täcket över kroppen och vände sig om.
"sov gott."

"Nej. Jag älskar dig för mycket för att tro det."
Han blundade lite och kände hur tröt han var. Han tänkte på vad som precis hänt och vad som skulle hända. Han var mycket glad och ändå förvirad. Men mest glad för att han visste att Alice tyckte samma sak om honom som han tyckte om henne.

Hon kröp närmare och somnade vid ans kropp och hon drog djupa andetag och lade armen om honom.