Narnia

Andrew gick sedan efter Sam, för att se vad hon höll på med. Han hoppades att hon inte stod och skällde ut dem. För det skulle bara vara obehagligt.

"Förlåt ers majestät" säger en gumma och ser så rädd ut att Sams hjärta veknar genast, "Det är lungt," säger hon med lugnare röst och ler. "Men varför äter inte vi alla ihop? som en enda stor familj? jag vill inte ha tjänare, mer som vänner." ler hon och ser bedjande på dem.

Andrew kommer in i köket, och till sin förvåning att Sam är helt lugn. Men de verkar nicka allihopa. "Javisst kan vi det" säger en gumma. Vad hade Sam sagt?

"Trevligt, kommer ni upp och delar maten med oss då?" ler Sam och hon vänder sig om och ser att Andrew har kommit, "Vi får sällskap till frukost, alla våra vänner." ler hon, tar hans hand och går först med honom och alla andra följer efter till frukostbordet.

Andrew ler. "Vad trevligt" säger han och håller i hennes hand då hon tar tag i hans. De går tillbaka till tronsalen och där står fortfarande kentaur killen, som om han inte visste vad han skulle göra.

"Så nu ska vi äta frukost." skratttar Sam och ger kentaur killen en tallrik och låter honom gå först i kön som nu har bildats runt frukostbordet.

Andrew låter alla de andra gå före honom, då han ändå inte känner sig hungrig. Men också för att vara snäll. Det var en ganska lång kö, och han undrade för sig själv hur de fick plats i köket och vad de åt och vad de gjorde om dagarna. Lagade de bara mat hela tiden?

Fler av tjänstefolket kom och Sam var nöjd, då de alla kunde äta med dem och maten skulle räcka till alla. Frukosten blir en glad tillställning och Sam har hamnat mellan en mus och en kråka som tjattrar ikapp med varandra.

Andrew hamnade mellan faunerna som hjälpt Sam med motgiftet igår. Han frågar om de verkligen var säkra på sin sak, och de hade nickat och förklarat att det var ganska uppenbart då Sam egentligen skulle fallit död på dansgolvet om giftet hade varit menat för att döda. Andrew kunde föreställa sig att Sam skulle dö medan han höll i henne. Det var inte någon vacker tanke. Absolut inte.

Musen och kråkan försökte nog övervinna varandra i pladder och Sam lyssnar bara förstrött på dem och infaller ett ord här och var för att låtsas vara intresserad av vad de pratar om.