The Marauders - Always and forever [SV]

AWEZOME

http://www.youtube.com/watch?v=P7IbQyG9PL4&feature=related
Lyssna på låten.


Kapitel 30
Om ni hör mig.
September 1994


De hade flygit nästan oavbrutet i flera dagar. De stannade bara några timmar per natt, tog en stunds vila och sedan gav de sig av igen.
Men Sirius fick plötsligt syn på den välbekanta kyrkan i en av de små byarna som de flög över.
Han manade på Vingfåle att tappa höjd, men insåg plötsligt att det skulle bli helt galet om de landade i Godric’s Hollow nu, mitt på dagen. Om de slog läger lite längre bort så kanske han kunde smyga sig iväg sen, på natten…

Natten kom och Sirius hade hittat ett bra gömställe där han knöt fast Vingfåle vid ett träd. Han förvandlade sig till hund och smög försiktigt iväg mot kyrkan som han sett tidigare. Den såg ut precis som när Sirius såg den sist, och så gjorde den jättelika kyrkogården utanför också (bortsett från att det kommit till några nya gravar).
Sirius trampade iväg – förbi grav efter grav – och letade efter namnet Potter. När han hittade det kände han ett hugg i hjärtat.


James Potter, född 27 mars 1960, död 31 oktober 1981
Lily Potter, född 30 januari 1960, död 31 oktober 1981

Den siste fienden som förintas är döden.


Stenen var fin, texten var underbar. Remus hade gjort ett bra val.
Sirius kände sig konstigt tom – som hund hade han inga komplicerade känslor, ingen sorg... det var ganska skönt, ändå.
Han skulle gärna skrivit ett litet meddelande, eller i alla fall sagt någonting – men han hade inget pergament med sig och som hund hade han ingen normal röst. Istället tänkte han för sig själv, och hoppades att Lily och James skulle förstå;

James,
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar dig. Varje dag, hela mitt liv, känns som en pumpapaj utan pumpa. När du inte är här finns det ingenting att skratta åt – ingenting är roligt när du inte står bredvid och skrattar med mig. När du inte är här har jag ingen att prata med. Ingen som förstår, ingen som tänker på samma sätt som du gjorde…
Alla minnen gör så ont – att tänka hur det hade kunnat vara gör så ont – att tänka på hur det är gör så ont. Jag kan inte glömma, jag kan inte förtränga… vill inte glömma, vill inte förtränga.
Jag lovade mig själv att hålla er vid liv. Jag gjorde allt jag kunde, jag gjorde det jag trodde var bäst. Jag hade fel, och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det.
Du hade kunnat sitta här bredvid mig – eller nej, jag skulle naturligtvis inte varit just här om du var i livet – och det gör så ont att tänka det. Allt på grund av mitt dumma misstag.
Förlåt mig, James.

Lily,
Du måste vara den snällaste personen jag någonsin träffat. Det händer ibland, när jag klagar eller gnäller, att jag bara väntar på att du ska muntra upp mig. Jag väntar på att någon ska förstå mig och stötta på samma sätt som bara du kunde göra. Men du är borta, och det är så svårt att förstå.
Utan dig och James här på jorden känns mitt liv som en enda lång transportsträcka tills vi ses igen. Men jag måste hålla kvar vid mitt löfte att hjälpa Harry, annars skulle ni dött förgäves.
Jag lovar er, att jag ska berätta för Harry vilka fantastiska föräldrar han hade. Det är mitt sista löfte till er, ett löfte som håller även efter döden.

Just vid dethär klockslaget hade vi allihop kunnat sitta hemma hos mig på terrassen och spela knallkort. Eller vara ute på en promenad och ta foton utanför Big Ben. Men den grymma verkligheten förstörde allting.

Sirius förvandlade sig tillbaka till människa. Han brydde sig inte längre. Tårar började rinna ner för hans kinder och han föll ner på knä med ansiktet begravt i händerna.

Snälla, jag behöver er. Om ni hör mig – om ni ser mig nu, snälla skicka ett tecken… vad som helst…

Han tittade upp mot himlen. I samma sekund syntes två stycken stjärnfall över den mörka himmelen. Sirius log. Nu visste han. James och Lily fanns med honom.

aww sirius

awesome kapitel

Men ååååh!
'Nu visste han. James och Lily fanns med honom.'

Awesome!

Nu gråter jag. Igen.

Åhh nej glömde en sak!
Denna låten ska vara till kapitlet, LYSSA LYSSNA LYSSNA den passar så bra in på Sirius att det är läskigt; http://www.youtube.com/watch?v=P7IbQyG9PL4&feature=related

(Gråtvarning för vissa kanske)

Underbart♥

Åhhh!! Mitt favorit kapitel hittills! Både sorgligt men fint! Du borde fan få ett pris för att vara så grym på att skriva!

Så fint skrivet, det känns så himla....levande. Som om att man sitter bredvid och upplever samma sak. Det är få böcker/ff som fått mig att känna så. Typ Harry Potter böckerna, någon fler och några få ff, däribland din!!!
Superbra kapitel! Kan inte beskriva hur bra du skriver! *Försöker komma på ngt att kritisera, men det är OMÖJLIGT*Hoppas du blir föfattare för det skulle du passa bra som! Jag längtar GRYMT mycket till nästa kapitel, men stressa inte!

Haha jag ligger alltid flera kapitel före för att inte behöva stressa x)