Power (Ett rollspel för alla)

Serah kan inte låta bli att flina åt Liz tveksamma grimas. "Hur ska jag kunna veta?", säger hon sedan oseriöst. "Och jag försvinner helt plötsligt, vilket leder till att någon snart får en hjärtattack."

Nik nickade långsamt.
"Är rädd för det", muttrade han. Inte för att han trodde på ett ord av vad rektorn talade om. Han var inte välsignad, inte ens i närheten av det. Just då ljöd hans ringsignal i fickan igen, han tog upp sin mobil och såg att Mikaels namn blinkade emot skärmen. Irriterat stängde han av samtalet.

Killen tog upp sin mobil när det ringde, men stängde av samtalet.
Zeya stirrade frågande på tjejen bredvid, när hon inte visste vad hon skulle göra.

Lelia tittade på tjejen bredvid sig. Hon ryckte på axlarna som svar på hennes frågande blick.

"Antagligen, eftersom det här hänt mycket med den rödhåriga idioten. Vi kanske kan låtsas som ingenting och kalla henne freak?
I alla fall så vet jag inte vad som kommer hända dem, och jag bryr mig inte, eftersom de är idioter allesammans.
Den här maten är vidrig. Jag klarar inte av att äta mer", sa Liz och petar på maten med gaffeln.

"Ni var inte mycket att prata med..."muttrade Nik innan han vände sig om för att gå. Men stannade då det ringde - igen.
"Vad vill du?"sade han irriterat i luren. Han visste att det var Mikael.
"Hotar du mig?"var allting som han fick till svar.
"Kanske, kanske inte", svarade Nik ilsket. "Men ifall jag vore du, så skulle jag inte vilja ta reda på det."
"Du dödade henne."
"Klart jag gjorde!"utbrast Nik. "Du såg det själv för i helvete. Sluta ringa mig!"
Han lade på innan han gick upp för trappan och in i byggnaden igen. Mikael skulle inte komma i närheten av honom igen.

"Ja, maten är verkligen... äcklig", hon tar ett djupt andetag och skjuter undan brickan. "Nu ska vi möta rektorn.((Okej, med det?)) Jag vet inte vad jag ska tro längre. Men det ska bli spännande att se vad han har och säga till sitt förvsvar, tycker du inte det?"

Liz blir genast nervös. Hon vill inte.
"...jo, det blir det väl", säger Liz mycket tveksamt.

(( alltså ska alla ti rektorn nu eller? ))

((Guess so.))

Jackson suckar. Han stänger av mobilen när den plingar, igen. Han bryr sig inte ens om att kolla. Egentligen borde han vara glad, att hon bryr sig så mycket som hon gör. Men Jackson kan inte förmå sig att vara glad. Hans enda levande släkting sitter i fängelse så han är osäker på om han verkligen kan vara glad för det. Han tittar på sitt schema. Rektorn. Han tar sin väska och går.