The Vampire Diaries[Roll]

Klaus studerade Caroline från långt håll, hon såg både lycklig och ledsen ut på samma gång. Han var inte säker på vilkendera som han skulle tro på. Inte för att han borde bry sig, det gjorde han inte heller. Han kunde lika bra gå hem och fortsätta på planen - om han alls skulle ha haft en plan det vill säga. Han hade ljugit för Kol endast för att han inte orkade med sin irriterande bror längre.

En droppe regn föll ner rakt i Carolines öga och hon kom plötsligt till "liv" igen. Hon satte sig upp och regnet började sakta öka.
Hon suckade djupt och reste sig upp, och för att inte ramla tog hon tag i det närmaste trädet.
Hennes fylla, hade långsamt börja försvinna även om hon fortfarande var onykter.
Caroline vände sig trött om och såg en man som bevakade henne, det var Klaus.

Oh f*ck var det första som dök upp i Klaus hjärna innan han tog ett försiktigt steg närmare Caroline.
"Vad gör du här Caroline?"frågade han som om han inte hade följt efter henne. Han var mycket övertygande på rösten och regnet som öste ner måste nog ha fått det hela att se ännu mer övertygande ut.

" Jag... tog en promenad " sade Caroline otydligt.
Varför han, hon ville inte se Klaus, och inte nu, när hon inte ens kunde kontrollera sin röst.
Hon hatade att vara full, och var generad över det, hon ville kunna kontrollera sig själv.
Hon tog ett steg förbi Klaus och började långsamt och ostadigt gå tillbaka, i ett försök att försvinna från honom.

"Du vet väl att du inte kan undvika mig för alltid", sade Klaus efter henne. Han var tvungen att få det ur sig och så var det inte bra att hon gick själv genom skogen i det skick som hon befann sig i. Nog för att det var hennes problem - inte hans.

Hon ville bara strunta i honom, men hon gjorde inte sådant.
Hon stod med ryggen vänd mot honom och tittade ner i marken.
" Nej, det kommer aldrig att fungera, men för tillfället" sade hon med låg och ostadig röst.
Hon kunde inte säga något mer, dessutom kunde hon inte tänka klart, och ville inte inleda en diskussion i hennes tillstånd.
Hon fortsatte gå, lite stadigare denna gång, hon ansträngde sig.

"Bra, försvinn bara", mumlade han ironiskt efter henne innan han själv vände sig om och började gå. idiotiska jävla saker som alltid skulle hända åt honom. Ilsket sparkade han till en rot som låg på marken så att den flög in i ett träd.
Han behövde en ny idé. något som kunde få hans tankar på något annat, hans hybrider hade han inte så hemskt bråttom med och han hade redan skapat ett dussin av dem utanför mystic falls...

Caroline sprang nu snabbt genom skogen hemåt, hon klarade sig utan att stanna denna gång även om hon svajade till ibland.
Hon var hemma och gick så tyst hon kunde upp för trappan, hennes mamma fick inte vakna, det kunde bara inte hända.
Det gjorde hon inte, men hon hörde en paus i hennes mammas snarkningar när hon snubblade på det sista trappsteget.
Hon försvann snabbt in i sitt rum och stängde dörren efter sig.
Hon andades långsamt, och lyssnade efter hennes mammas steg, men de kom aldrig.

Caroline försökte kränga av sig sin klänning, men det tog en stund innan hon förstod hur man kom ur den, hon sparkade hårt av sig skorna och de slog i väggen med en smäll.
Sängen väntade på henne, och hon kröp ner, utan en tanke på något alls somnade hon.

Klaus gick sakta hemåt. han visste vart det befann sig och han stressade inte. Det fick ta hela natten om det så ville. Med renget som öste ner över honom, åskan dundrade till ovanför honom och då och då blixtrade det till.
till sist kom han ändå hem, Elijah höjde förvånat ögonbrynen då Klaus stapplade in - genomblöt.
"Var har du varit?"frågade Elijah genast.
"Vad ser det ut som?"muttrade Klaus till svar. "Du har väl märkt att det regnar ute?"
"Ja, men du plus regn går inte ihop", sammanfattade Elijah förvirrat.
"Kanske har jag ändrat åsikt om den saken", snäste Klaus till svar innan han gick upp till rummet.

Stefan torkade bort tårarna från Elinas kind.
"Det ordnar sig" viskar han.