Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

mera

Tack tack allihopa för stödet ^^ ♥ speciellt HarryPotterAndTheHungerGames, din kommentar gjorde mig otroligt glad ♥

Ska just nu sätta igång och fortsätta skriva på nästa kapitel, hoppas jag får det ut ännu ikväll!

Åh, du anar inte hur taggad jag är på nästa kapitel. Detta känns som en riktig bok. c:
Jag vill läsa mer Leevius. ♥

Leevius ♥ måste använda det vid första bästa tillfälle

Ooohh, nästa kapitel nu :3

Btw, så vill jag gärna säga att jag har lagt till din fanfiction som favorit bland mina sparade länkar

Okay, tänker bara hoppa in här och säga att Leevius är det bästa shipnamnet ever. Okay, nu hoppar jag ut igen. x3

Eftersom ni har kommit på det underbaraste shipnamnet någonsin, tar jag mig rättigheten att döpa följande kapitel efter det ^^ puss på er alla ♥

____________________________________________

Kapitel 21. Leevius

Lily hade svårt att koncentrera sig på drycken hon skulle frambringa. Polyjuice-elixiret var i ett kritiskt stadie, men trots det vandrade hennes tankar varannan minut. Medan hon malde träormens skinn kastade hon en blick på Severus, som stod böjd över sin kittel och försiktigt tillsatte ingredienser i den.
Medan hon betraktade honom såg han upp, men det var inte henne han såg på. Hans ögon slog blixtar då han kisade mot James och Sirius. Lily undrade över detta, och rynkade lätt på näsan, både på grund av förbryllning och stanken som åstadkoms av de halvfärdiga elixiren. Severus hade aldrig tyckt om de två marodörerna, men hon hade aldrig sett honom så förargad. Inte ens då de dragit ner hans kalsonger framför hela skolan.
Men ännu mer förbryllande var Sirius och James beteende den gångna veckan. Trots otaliga chanser hade de inte gett sig på sin ärkefiende, de hade inte så mycket som sagt den minsta gliring åt honom. Lily visste inte vad hon skulle tänka om den saken. Såklart var hon lättad över att de lämnade Severus i fred, men hon kunde inte låta bli att undra över orsaken, och om de bara planerade något ännu värre.
Lily märkte inte att hon hade stirrat på James en längre stund innan han mötte hennes blick och presterade ett bländande leende. Lily fnös av förakt och vände sig till sin kittel, men hennes kinder hettade. Hon skyllde det på ångorna från kitteln och försökte läsa följande raden av instruktionerna som Snigelhorn lagt på tavlan längst fram i klassen.
”Hur har du fått dina bubblor så där stora?” frågade Anna med huvudet över Lilys kittel. Hon rynkade på näsan åt lukten och satte sig ner på sin pall med en dyster min. ”Mina är alldeles för små.” Lily log smått och ryckte på axlarna.
”Jag tror du måste blanda långsammare”, gissade hon och tillsatte det malda träormsskinnet. Lily fick några minuters frist då drycken bubblade, och hon såg sig om i rummet, noga med att inte se åt Potters håll igen. Leevi blandade tankspritt om sitt halvfärdiga Polyjuice-elixir. I mellan log hon för sig själv och rodnade lätt, något som gjorde Lily förbryllad. Hon misstänkte att Leevi var förtjust i någon, hon kände nog igen symptomen. Dessutom hade fransyskan allt oftare gått till biblioteket eller på en promenad ”ensam”.
”Vad tänker du på?” frågade Lily slutligen, då Leevi leende stirrade på ångorna som steg ur hennes kittel. Flickan ryckte till och vände blicken mot Lily.
”Inget speciellt”, svarade hon ljust och såg mot tavlan för att läsa om instruktionerna. Detta gjorde Lily än mer misstänksam, och hon rynkade misstroget på pannan. Leevi märkte det och log ursäktande. ”Det är inget. Jag är litet nervös över yrkesrådgivningen. Vad talade du om med McGonagall?” Leevi skulle efter lektionerna upp till professorns kontor för att diskutera sin framtid. Lily försökte minnas sin egen yrkesrådgivning året tidigare.
”Vi talade om mina intressen och speciellt om trolldryckslära”, började Lily villigt, men hon lade noga märke till bytet av samtalsämne. ”McGonagall tyckte att jag borde försöka mig på sjukvård. Besvärjelser och trolldrycker är trots allt mina starka sidor, och jag vill hjälpa människor”, förklarade Lily och blandade om sin dryck tre varv motsols innan hon åter lät den puttra i fred.
”Du skulle säkert vara jätte bra på det”, svarade Leevi med ett uppmuntrande leende.
”Det skulle vara intressant”, medgav Lily.
”Du då? Vad vill du göra efter Hogwarts?” Leevi vände sig till Anna, som hårt slog sin bit av träormsskinn i mindre bitar. Hon avbröt hackandet för att torka svetten ur pannan och fortsatte medan hon svarade.
”Jag tror jag ska försöka bli en reporter. Det skulle vara tillräckligt mångsidigt för att jag inte skulle bli uttråkad.” Anna log glatt, och Lily smyglog. Hon visste ingen med lika dålig koncentrationsförmåga som Anna. Leevi å andra sidan suckade och blåste bort pannluggen ur ögonen.
”Det låter jätte bra”, sade hon. ”Jag har ingen aning om vad jag vill bli”, fortsatte hon med dyster min. Lily klappade henne tröstande på axeln.
”Det är därför du ska tala med McGonagall idag.”

*

”Sätt er miss Dubois. Har ni haft någon tid att se på pamfletterna jag skickade er?”
”Bara snabbt, professorn.”
”Jag förstår. Så, berätta mig, har du någon idé om vad du vill göra efter Hogwarts?”
Leevi tyckte stolen hon satt i kändes väldigt obekväm, och hon hindrade sig själv från att skruva på sig under McGonagalls granskning. Med all skolarbete hade hon knappt haft tid att röra pamfletthögen som låg på hennes nattduksbord, men även om hon hade läst igenom dem hade hon inte vetat vad hon önskade av sitt liv.
”Nej, professorn”, svarade hon generat. McGonagalls blick mjuknade.
”Under det här mötet ska vi försöka få ändring på det. Vi kan ju börja med dina intressen. Vad tycker du om att göra? Vilka ämnen tycker du bäst om?”
”Jag vet inte, jag tycker egentligen om alla ämnen”, sade Leevi. McGonagall suckade och ögnade igenom ett papper som legat överst i högen på bordet.
”Då har du flera möjligheter. Jag ser från ditt betyg från Beuxbatons att du har fått speciellt höga vitsord i förvandlingskonst, historia och skötsel och vård av magiska djur. Professor Kettleburn har berömt dig, och jag kan intyga att du är skicklig i förvandlingskonst. Är det här ämnen du är intresserad av?” Leevi nickade efter en stunds tanketid. Hon kände sig hedrad av berömet och tänkte hårt för att komma på något som hon var intresserad av.
”Ja, professorn. Dessutom tycker jag om att flyga. Och alkemi.”
”Alkemi?” upprepade McGonagall förvånat och nickade sedan. ”Alkemister är sällan framgångsrika i livet, måste jag tyvärr säga.” Leevi nickade något besviket, men hon hade nog vetat det redan. Tanken av Touché d'or spökade dock i hennes tankar och drömmar. Om de hittade den, skulle hon aldrig behöva arbeta. Men inget av detta sade hon åt McGonagall då lärarinnan fortsatte.
”Vad gör dina föräldrar? Skulle du kunna tänka dig att arbeta med något liknande?”
”Min papa arbetar för Frankrikes trolldomsministerium, och maman arbetar med förbannelser.” Leevi var tvungen att tänka efter innan hon svarade på den andra frågan. ”Jag tror inte det. Jag är inte lika bra på trollformler som maman, och politik har aldrig intresserat mig. Fast det skulle vara roligt att resa,” tillade hon. Men bara i korta tider, för Leevi ville inte att hennes familj skulle behöva flytta med henne till främmande platser, behöva lämna vänner och liv efter sig på grund av henne.
”Du har också läst runskrifter med framgång ser jag. Om du gör väl av dig i de här ämnena i dina GET-prov kan du välja bland flera olika yrken efter Hogwarts. Allt från import av magiska djur till arbete inom Trolldomsministeriets utrikes avdelningar.”
Leevi nickade. Hon kände sig lättad över att hon inte skulle behöva bestämma ett yrke nu med det samma, något hon hade farat föregående kväll.
”Så nästa år bör du åtminstone välja forntida runskrifter, förvandlingskonst, skötsel och vård av magiska djur och magisk historia. Dessutom föreslår jag att du strävar till att uppfylla de krav professor Flitwick ställt för att du ska kunna fortsatte med trollformellära. Jag rekommenderar också att du fortsätter med örtlära eftersom du fått goda betyg i det, och försvar mot svartkonster, eftersom det alltid kan komma till nytta. Låter det bra?”
”Det låter väldigt bra, professorn”, svarade Leevi med ett brett leende. McGonagall besvarade det och rätade till sina papper.
”I så fall säger jag adjö för idag, och önskar dig lycka till med dina examina.”

*

James och Remus födelsedagsfest var i full gång. Elever från alla elevhem hade bjudits, till och med några söta Slytherinflickor från årskurs fem, som beundrade James tillräckligt för att glömma rivaliteten mellan elevhemmen.
Vid-behov-rummet var för tillfället jättelikt, dekorerat i guld och rött. Flera elever hade redan samlats på dansgolvet med glas i handen, de andra stod vid en bardisk som påminde mycket om den i Tre Kvastar, eller satt vid borden längs med väggen. Marodörerna hade använt halva dagen till att hämta drickor och godis från Hogsmeade, tillräckligt för att räcka åt halva skolan. Dessutom hade de gjort en stor beställning åt kökets husalfer, och borden dignade med tårtor, pajer, olika pastejer och annat gott. Alferna hade också bakat en jättelik gräddtårta, prydd med 34 ljus, sjutton för både James och Remus.
Lily tog för sig av den röda bålen och lutade sig sedan mot bardisken för att betrakta de andra gästerna. Hon var på gott humör, liksom de andra, för nu hade de påsklovet framför sig. Trots all arbete inför proven skulle det inte bli lika tungt som föregående året, då de hade förberett sig för sina GET:er. Lily vände sin blick mot Leevi, som dagen i ära var klädd i en svart klänning med vid tyllkjol och en påfågel dekorerad över framsidan.
Hon talade glatt med Remus, som verkade piggare än vanligt. Han log brett och hade tydligen gått med på att bära den gyllene kronan James trugat på honom. Potter själv hade tillsammans med Sirius erövrat sig en del av dansgolvet. Han hade sin Gyrffindorslips löst knyten runt kragen och kronan vilade käckt på hans huvud. Han bar den vant, som om han alltid gjort det.
”Lily, lyssnar du på mig?” frågade Anna högt för att överrösta musiken. Lily vände sig mot henne och log ursäktande. Anna himlade med ögonen. ”Jag frågade om bålen smakar gott?” Lily såg ner i sitt orörda glas och nickade. ”Drick upp det då så vi kan dansa!” Lily skrattade och tömde glaset lydigt innan hon följde Anna till dansgolvet.
Det tog inte länge innan två killar från Ravenclaw närmade sig dem. Lily hade inget imot att den långa, ljushåriga killen lade sina armar om hennes midja, men Anna skuffade envist bort den andra Ravenclawaren, samma pojke hon trånande betraktat i början av året. Samtidigt kastade hon en blick mot ingången, men Justin syntes inte till.
Lily vände sig mot killen, Roger, men någon grabbade tag om hennes arm och drog henne bakåt. Lily såg ilsket upp på James, som minst lika ilsket såg på Roger. Ravenclawaren, som var smart nog att inte söka strid med honom, lyfte händerna i ursäkt och gick sedan efter sin vän, som sällat sig till Slytherinflickorna.
”Är du tvungen?” fräste Lily och ryckte sig loss ur James grepp.
”Jag kunde inte bara se på då han tafsade på dig”, svarade James argt. ”Han bryr sig inte om dig och du, du förtjänar mer än så.” Lily såg förvånat på den långe quidditchspelaren, som knappt tänkte på vad han sade med blicken ännu på Roger. Av en impuls tog hon tag om hans haka, ställde sig på tårna och kysste honom hårt.
James hann inte reagera innan hon drog sig tillbaka, och med en min av omåttlig förvåning såg han ner på henne.
”Det kommer inte att hända på nytt”, sade Lily och svängde om utan att se leendet som sakta spred sig på James läppar. Anna såg med ett brett flin på Lily, men sade ingenting då de fortsatte dansa.
Medan James jagade bort Roger, hade Rosanna, en slående vacker Ravenclaw från sjunde årskursen ålat sig in i Sirius armar. Sirius försökte med ett skratt dra sig loss, men flickan ville inte ge med sig, och hon lade bestämt armarna om hans hals.
Lily skakade på huvudet åt detta och tänkte vände bort blicken då hon fick syn på Leevi. Hon stirrade mot Sirius och Rosanna med kalla ögon. Lily stannade upp då hon började inse vem Leevis hemliga dejt var, men samtidigt började fransyskan röra på sig. Hon drog fram trollstaven ur sin handväska och pekade den mot paret på dansgolvet. Rosanna släppte taget om Sirius som om hon hade bränt sig, och sökte ilsket efter orsaken med blicken.
”Va-t'en, laissez lui!” Lily och Anna skuffade undan människor för att komma ifatt Leevi, men hon kastade en ny förhäxning över Rosanna. Flickan föll omkull och gled flera meter över dansgolvet. Rosanna steg ilsket upp och drog fram sin trollstav, men James ställde sig mellan de två flickorna. Han försökte uppenbart låta allvarlig, men han kunde inte hjälpa det roade flinet som spred sig på hans läppar.
”Tyvärr Ros, Sirius är tagen”, sade han högt. Alla hade vänt sig mot dem då Rosanna föll omkull, och de vände nu blicken till Sirius och Leevi. Sirius förvåning lade sig och han log nöjt. Som bekräftelse lade han armen runt Leevis midja. James vände ryggen till den arga Ravenclawflickan och såg med ett brett flin på sin bästa vän.
”Tyvärr Tramptass, jag var tvungen att berätta om er åt henne, annars skulle din flickvän ha rivit henne i bitar”, ursäktade han sig glatt. Sirius nickade med ett flin och drog Leevi närmare sig. Lily hade stannat upp och stirrade på dem.
”Du var väl inte svartsjuk?” frågade Sirius retsamt, men med en varm glimt i ögat. Leevi hade lugnat ner sig, och log nu något förvirrat, som om hon inte var säker på vad hon just hade gjort.
”Ja, du ville ju berätta åt alla om oss, och det här verkade vara ett bra tillfälle”, svarade hon. Sirius skrattade.
”Ja, nu vet alla om det åtminstone”, sade han och kysste henne passionerat.

Festen började närma sig sitt slut och klockan var redan över tre. Rummet började sakta tömmas, de som inte längre kunde gå bars till sina sovsalar av sina vänner. Lily satt vid disken och stirrade tomt ner i sitt glas. Hon väcktes ur sin dvala av Sirius, som kikade in i bålskålen.
”Sirius”, sade Lily, och han såg förvånat på henne.
”Evans, du har druckit alldeles för mycket bål. Det finns ju nästan inget kvar!” sade han lekfullt, men Lily log inte.
”Så du och Leevi?” Sirius nickade glatt, om än något vaksamt. ”Hur länge?”
”En månad, ungefär.” Lily tänkte på detta, och nickade sedan. Hon var trött och hade druckit för mycket, även om hon aldrig skulle erkänna det åt Sirius. Dessutom hade hon betraktat paret den kvällen. De hade dansat tillsammans enda sedan incidenten med Rosanna, utan att släppa taget om varandra för en sekund.
”Okej. Men om du...” började Lily varnande, men Sirius avbröt henne.
”Aldrig.” Han mötte obevekligt hennes blick.
”Bra.” Lily reste sig upp och stödde sig mot bardisken för att inte vingla till. Hon fäste blicken på Leevi, som kom fram till dem. ”Ska vi gå?” Leevi rodnade något, och Sirius lade armen om hennes axlar.
”Jag tror jag ska sova med Sirius inatt.” Lily himlade med ögonen, men log sedan.
”Ha det så roligt.” James hade också kommit över till dem, och han såg roat på Lily.
”Behöver du hjälp Evans? Du ser litet ostadig ut.” Normalt skulle Lily ha svarat vasst åt honom, men på grund av tröttheten nickade hon bara, och lutade sig mot James.
”Bara du håller dina händer i styr”, varnade hon, och James nickade med ett brett leende.

*

Leevi strök undan sitt hår från ansiktet och kysste åter Sirius. Hans händer vilade på hennes bara rygg då han besvarade kyssen hungrigt. De andra hade redan somnat, Remus och Peter hade lämnat festen flera timmar tidigare och även James, efter en sista retsam blick, hade dragit täcket över öronen och tystnat.
Månljuset sken in genom det smala fönstret, och Leevi beundrade den perfekta kroppen under sig. Hon kunde ha svurit på att hon aldrig hade sett något lika vackert, och hon kände sig vacker i Sirius omfamning. Hans händer var varsamma då de sökte sig till hennes nacke och till andra, mer privata ställen någon sällan fick röra. Leevi var tvungen att kväva en fnissning då Sirius vände som dem, så han hamnade ovanpå henne.
Hans läppar rörde sig kunnigt nerför hennes hals, och hans händer forskade Leevis kropp. Leevi stängde ögonen, men en annan scen väcktes i hennes minne. Lik den här, men våldsammare och mörkare. Plötsligt påminde Sirius tyngd allt för mycket om Mulcibers, och hans varsamma händer kändes inkräktande.
Leevi började andas snabbare och kände paniken växa inom sig. Desperat försökte hon skuffa undan Sirius. Synen av hans förvånade, förorättade min fick Leevi att skämmas över sin reaktion, och hon vände ryggen till honom då tårarna började falla.
”Vad är det?” frågade Sirius viskande och lade försiktigt sin hand på Leevis axel. Leevi darrade till, men skakade inte bort den.
”Jag vill inte tala om det”, svarade hon lågt med darrande röst. Sirius förstod, och lade sig bredvid henne. Varsamt lade han armarna om Leevi och andades djupt in doften av hennes hår.
”Allt är bra nu”, mumlade han. ”Jag skyddar dig för allt ont.”


________________________________________

Ifall alla inte kan tala franska, så det Leevi ropar åt Rosanna kan ungefär översättas som: Lämna honom i fred/back off ; )

Åååh, kom igen. Skriv mera nu. ♥
Leevius, haha, smickrande att du döpte det till det. Så sött.

om jag inte så långt efter skulle jag också följa

Aaah, det här kapitlet var så sjukt bra! Hahah, jag börjar typ alla mina kommentarer på samma sätt, men det blir seriöst bara bättre och bättre!

Tänkte bara påpeka att födelsedagsfest skrivs ihop. ^^ Annars fanns det ett par slarvfel, men de är ju bara slarvfel.

Hihihiihihihi Lily/James-kyssen... ;3 Det här kommer att bli stort, hahah. xD Men gillar att Lily försöker dölja sina känslor för honom för sig själv. Det är ju ganska uppenbart att hon gillar honom, men hon verkar inte vilja medge det själv. I like that! ;D

Sen så är det så ljuuvligt att Leevius blev "officiellt". ;3 Jag här och fnissade av glädje då hon anföll Rosanna. C:
Sen var det "sovandet"... ;D Ärligt talat, jag tror att om någon annan skulle ha skrivit den här så skulle Sirius och Leevi haft värsta sexet där eller något, men gaah ♥ Sen är det så underbart hur snäll och förstående Sirius är, han förstod genast varför Leevi knuffade bort honom, han började inte klaga på henne eller något. JUST GIVE ME THAT BOYFRIEND THANX

Jag lääängtar till nästa kapitel åååh ♥ DU FÖRGYLLER MIN DAG UNDERBARA MÄNNISKA ♥