And what about home? [Rollspel]

((Oj, borde jag verkligen avbryta? ... eller vänta det är inte jag som gör det... Here comes Janice!))

Janice klappar händerna.
"Ni kan väl fixa ett rum när ni ändå är igång?" Säger hon sarkastiskt och betraktar paret.

Legolas går fram till dem. "Låt ungdomarna vara Janice" sa han lugnt och tittade ner på henne. "Låt dem vara unga medans dem kan" Han log smått och hans gyllene alv hår blänkte lite. Han tittade på Jake och Alyss. Han tänkte på när han fortfarande var ung.

" tack Legolas. Och om du verkligen inte vill se får du kolla åt ett annat håll!" sa Jake. Han höll fortfarande i Alyss men lite lösare. Han vän de blicken åt Alyss håll igen. Och sa till Dumbledor " kan vi se resten av minnena imorgon, jag är trött och jag vill desutom prata lite i enrum med Alyss" sa Jake till Dumbledor " visst, det går utmärkt Jacob, och som du sa så borde ni sova" sa Dumbledor och förtrollade oss tillbaka. Jag tittade fortfarande i Alyss djupa ögon.

Janice hoppar ut genom ett fönster det första hon gör. Hon ser lycklig på mörkret, natten. Hon går lugnt mot skogen. Hon tänker lite på sitt minne, ett riktigt monster. Samtidigt tycker hon bättre om djur, hon vill inte ta död på ett djur.

Jake gick en bit iväg med Alyss, " vet du att dina ögon är lika vackra som stjärnorna!" sa Jake, ingen annan kille i världen kunnde vara så lycklig som honom just nu.

Legolas står kvar och vet inte vad han ska göra. Han hoppar ut genom fönstret efter Janice. Han ser henne gå in i skogen. Han går iväg längs slottet och går själv in i skogen på ett annat ställe, åt ett annat håll.

Janice hoppar upp i ett träd och klättrar.
"Jani, söta rara Jani. Att du aldrig kan vara snäll mot de som tycker om varandra." Säger hon med tom blick och bryr sig inte om att dölja sin närvaro.
"De praktiskt taget bad om att bli störda." Försvarar sig Janice och slår sig ned på en gren.
"Men Jani, ibland måste man låta folk ha ensam tid också." Svarar hon sig själv.
"I ett rum med andra personer?" Fortsätter hon.

Jag rodnade och kände mig väldigt orolig. Massor av tankar virvlade i huvudet och fick mig att känna mig alldeles stum.

Klaus tvingade sig själv att inte kasta in någon spydisk kommentar, han var tillräckligt törstig som det var.
Utan att tveka hoppade han ut genom fönstret och satte av mot skogen, han kunde känna doften av några campare längre upp vid bergen. Genast började han gå ditåt.

Jake kännde att han var varm om kinderna, " säg någonting, det måste vara okej för dig Annes släpper jag dig, men jag vill inte det, jag älskar dig." sa Jake i tron om att hon älskade honom också. Han kysste henne på pannan igen och fortsatte att lukta på hennes hår.