Den stumma häxan...

Jag tycker att du ska skriva ur Amelia eller Elizas perspektiv

Elizas!!!♥

(Det var ju något kapitel sen) och det är ju henne det liksom HANDLAR om egentligen (eller?)

Amelias!

Jag tror inte jag haft något från Amelias perspektiv och jag skulle vilja prova skriva ur hennes ^^ So, that's gnna b it, nästa kapitel LOVAR jag blir från Elizas!


Omg here ya go guys! ^^ *AlexZz väldigt stolt över att ha fått ett kapitel gjort.*
--------------------------------------

Kapitel 32: Överasskning i korridoren…


Jag gick genom korridorerna från biblioteket, jag hade pluggat själv den kvällen efter som jag låg så långt efter i trolldryckskonst och… allt annat, speciellt trollkonsthistoria.

Plötsligt började jag tänka på Reg utan anledning hans fina ögon och vackra hår. Han underbara skämt och gulliga sätt att prata.

”Åhh… Reg.” Suckade jag drömskt och undrade vad han gjorde nu. I för sig så var det så sent att han antagligen satt i sin sovsal och gjorde sig redo för att gå och lägga sig eller i uppehållsrummet och hjälpte Tim med sina läxor. Jag undrade var Elisa var. Hon behövde aldrig göra läxorna verkade det som för dem var alltid klara bara några timmar efter att hon fått dem! Fast… hon behövde ju aldrig stoppa för att prata som Amelia och Tim gjorde hela tiden.
Reg verkade också bli jätte snabbt klar. Han var så smart och intelligent.

Ett plötsligt kvidande fick mig att väckas från mina tankar.
”Hallå?” Sa jag frågande och gick runt hörnet in i nästa korridor. Där såg jag Michaela kvidande leta runt på golvet. ”Michaela!?” Sa jag chockat och Michaela tittade runt, hennes glasögon var borta och hon kisade för att se om hon kunde hitta dem. Men hon såg inte speciellt bra utan dem.
”Uhm… A-Amelia??” Frågade hon och först då såg jag att hon gråtit.
”Ja, Michaela. Det är Amelia. Vad har hänt??” Frågade jag och gick fram till henne.
”Åh, jag har tappat mina glasögon.” Svarade Michaela.
”Men det har du ju gjort förut, inte grät du då!” Sa jag och hjälpte henne på fötter.
”Ja… m-men. JagblevslagenavMarcusochhansgäng.” Svarade Michaela snabbt och det tog en mindre stund att förstå vad hon sagt, men när jag förstod blev jag arg.
”Marcus!? Du menar Herr. Idiotisk Slytherinare?” Frågade jag plötsligt ilsken och Michaela nickade men såg rädd ut.
”Säg inte så! Han kanske hör dig!” Sa Michaela panikslaget.
”Hur stor är den chansen Michaela? Var är din stav??” Frågade jag sedan och Michaela rodnade.
”Uhh… I min sovsal.” Svarade hon.
”Och hur mycket nytta gör den där!?” Frågade jag henne sedan och satte handen för pannan.
”I-ingen…” Svarade Michaela och jag tog fram min stav och stack den i handen på henne.
”Kan du försöka använda min stav för att få hit dem?” Frågade jag och Michaela nickade.
”A-Accio glasögon.” Sa hon och glasögonen kom flygande men stannade lite längre från än väntat och föll till golvet. ”Jag tror det går bättre med min egen.” Ursäktade hon sig och jag tog tillbaka mn stav och tog upp hennes glasögon.
”Reparo” Sa jag och glasögonen ordnades till med ett svagt klirr. Jag gav tillbaka dem och Michaela blinkade bakom glasen.
”Tack Amelia.” Sa hon och tittade runt i korridoren. ”Inte undra på att jag inte hittade dem min väska och det är längre bort!” Utbrast hon sedan och gick snabbt framåt. Jag följde efter eftersom jag ville se till att inget annat hände. Hennes bok var sönder, så jag fixade den och vi sa god natt till varandra och jag skyndade tillbaka till uppehållsrummet.

Elisa, Tim och Reg satt och verkade hjälpa en uppgiven Tim med läxan när jag kom in i uppehållsrummet och dunsade ned vid samma bord.
”Vi måste sätta stopp för Marcus!” Konstaterade jag argt och möttes av förvånade blickar.

Marcus kan inte fortsätta såhär, nu får det vara nog!

Jättebra!!!

Superawesome som vanligt!! ♥

Jättebra!!!!!!
Jag tycker att du ska skriva lite ur Times och Regs perspektiv!

Jätteawesome! ♥

Awsome!
Jag har läst alla kapitel från 1 till 32 *PUSTAR*.

Ihh!!! ^o^
Love it so much ♥_♥