Dotter till dösätare

Vilken bra Fanfiction! Superduper bra skrivet! *bevakar* ♥

Mer

Super bra

Goodie, Goodie!

Omg... Hur lyckades tråden bli hittad igen? :3
Kan väl berätta att jag kommer resa till Finland imorgon, och att jag förhoppningsvis kan börja skriva när jag kommer hem igen

Jag kollade igenom mina trådar. Sen upplade jag

Åh, det är jättebra!
Jag älskar denna ff, den är fantastisk!

*Ny läsare*

Ojdå, haha, såg inte att den var från 2011. :s Fast det var dock inte jag som tog upp den, just so you know. Men askul att du kommer fortsätta skriva, väldigt kul verkligen! Skitbra fanfiction är det enda jag kan säga ♥

Okej, jag har skrivit mera nu... Jag funderade till en början utifall att jag skulle hoppa till år sex direkt eller om jag skulle...Men sedan kom jag på att år ett för dem är det enda år då Harry inte går på skolan, det vill säga det ändå år man inte riktigt vet vad som händer på skolan. Men men... det känns så ointressant det här, även om det är kul att skriva. Säg vad ni tycker, ärligt till 100 %!
___________________________________________

Ted blev den som körde Isla till stationen den 1 September. Efter som att hon längtat ihjäl sig efter att få komma iväg hade hon tillbringat resten av lovet till att läsa, hon hade till och med försökt utöva lite magi-utan trollstav. För inte kan det väl anses som straffbart att trolla utan den? Det är som att tappa kontrollen, fast medvetet. Dessvärre hade hon inte lyckats, inte riktigt i alla fall. Hon hade medvetet försökt att bli förbannad på en blåknut hon själv knutit, så att den skulle lösa upp sig själv. Men knuten hade bara stannat som den var. När Andromeda däremot kommit in för att fråga varför hon skrek så mycket så smällde dörren igen i ansiktet på henne, som om det varit korsdrag eller liknande. Isla var visserligen osäker på om det verkligen var hon själv som hade gjort det, men hon vände sig i alla fall om i sängen och log ner i täcket när Andromeda öppnade dörren igen.

”Hejdå, ta väl hand om dig. Du skickar väl en uggla imorgon och berättar lite?” Isla återvänder till nuet när Ted kramar om henne efter att han har lyft upp kofferten på hyllan.
”Jadå, det ska jag. Kommer sakna dig,” Isla kramar tillbaka med backar sedan undan, fortfarande ett hårt grepp om Ratatosks bur, ”Hejdå!” hon vinkar till honom när han går ut från kupén. Sedan suckar hon och slår sig ner på sätet efter att ha släppt ut Ratatosk. Han klättrar genast upp på bagage hyllan och gömmer sig där. Fortfarande tio minuter kvar tills det att tåget går.

”Hejsan... Ehm... Isla?” det var Katie Bell som kikade in, ”Det är väl okej om jag...?”
”Naturligt vis,” svarade Isla automatiskt och ler litet.
”Och Cho?” lade Katie till och gjorde en gest mot det lilla som syns av den korta flickan bakom henne.
”Ja...”
Flickan som tydligen hette Cho sade ett glatt tack och de två turades om att hjälpa varandra att få undan koffertarna. Isla blev tyst och tittade ut genom fönstret på den mörka väggen. De satte sig bredvid varandra.
”Vilka elevhem tror ni att ni kommer hamna i?” frågade Cho glatt och avslappnat, hon verkar ha lätt för att prata. Dessutom är hon snygg, hon kommer säkert bli populär.
”Jag hoppas på Gryffindor. Jag skulle däremot inte bli särskilt förvånad om det blir Hufflepuff,” sade Katie genast med ett flin.
”Själv har jag ingen aning,” Cho låter smått drömmande och är tyst i någon sekund innan hon fortsätter, ”Jag skulle nog passa rätt bra in på alla. Eller, om jag skulle gissa så skulle jag tro Revenclaw eller Slytherinm” fortsatte Cho långsamt, både Katie och Isla tittade upp på henne.
”Ni har väl inga fördomar mot Slytherin? Eller?” frågar hon och höjer på ögonbrynet. Isla rycker på axlarna och Katie funderar någon sekund, ”Njaa, fast det känns samtidigt som att... Slytherin har så dåligt rykte menar jag och jag känner hur som helst att jag inte skulle höra hemma där.”

Precis när visselpipan ljöd klampade det in ännu en tjej. Den här var ovanligt lång för sin ålder med blont hår som på något sätt skimrar även ser lite rött ut.
”Heeejsan. J jag kan slå m mig ner, va?” frågade hon blygt och kikar in.
”Tja... Helt upp till dig, vi brukar inte äta främlingar så ofta,” svarar Isla och ler nöjt när fnissningar hörd från alla tre. Nervositeten verkar rinna av personen direkt och hon sätter sig genast bredvid henne.

”Jag heter Paula Marwick, vilka är ni?”
Alla pressenterade sig och tåget började rulla. Det visade sig så småningom att Paula var mugglarfödd och inte hade stor idé om vad som väntar. Men hon var inte blyg, så som många mugglarfödda var. Tvärt om var hon nog den som pratar mest.
”Jag sprang typ in i en kille för att jag hade så bråttom,” viskade Paula upphetsat, ”Det tog en bra stund att hitta rätt förstår ni, och jag säger då det... Han var söt,” hon log och såg drömmande ut, ”Fick veta att han heter Cormac,” alla de tre började fnittra. Isla däremot var uttråkad och drog fram trollstaven. Man fick använda magi på tåget va? De andra blev tysta och betraktade henne.
”Vad, det skadar väl inte att öva lite?” sade Isla och log igen, de andra instämde och de tog upphetsat fram sina trollstavar för att se om de skulle kunna få något att funka.

Bra