Om Voldemort faktiskt hade dött...

Bra! :3
Bara en grej som typ alla gör fel på.. Det heter medan, inte medans. Det är en sån pyttesak som jag har börjat störa mig på. xD

Medan Aimee satt och tjurade utanför dörren till klassrummet, slogs hon av tanken att det var lite dumt att ha en astronomilektion på dagen. Hon hann inte tänka så mycket på det, eftersom att dörren öppnades av professor Lewis; deras nya professor i astronomi. Han var en glad, rund man och lite rosig om kinderna. Han hade tjockt, brunt hår, en tjock mustach och små, ljusblåa ögon.
"Den här timmen i veckan ska vi inte tillägna att studera stjärnor i våra kikare, utan vi ska ha lite teori. Vi ska läsa i böcker och diskutera för det mesta." sa professorn och log glatt.
"Om alla tar upp era böcker och slår upp det första kapitlet och läser de tio första sidorna, vore det utmärkt!" skrockade han och kisade mot eleverna. Aimee läste kvickt igenom sidorna, och efter några minuter hade alla läst sidorna i boken. Lektionen gick ut på att de en och en skulle komma fram och placera ut stjärnor och himlabilder på en tavla, som tjöt om det var fel. Sedan satt de mest och diskuterade om vilka stjärnor som kunde göra mest påverkan när det gällde spådomskonst.

"Läxa till nästa vecka är att resonera omkring påståendet att stjärnor berör människors liv, både positivt och negativt; hur, när och vad du själv tycker!" blev professorns sista ord för lektionen. Aimee gick långsamt ut ur klassrummet och sneglade på Draco. Under lektionen hade han varit väldigt borta, och Aimee oroade sig lite för honom. Men han hade försvunnit när de hade börjat plocka ihop, och det verkade inte som om han hade tänkt dyka upp innan nästa lektion.

Aimee satt i stora salen och pillade i sitt potatismos. Kycklingen låg redan i magen, men potatismos var inte en av hennes favoriter, och speciellt inte till kyckling. Hon höjde på huvudet och stönade irriterat när Harry kvickt vände bort huvudet. På den tredje lektionen, trollformellära, hade Harry ofta försökt ta kontakt med henne. Men Aimee hade undvikit honom, och hade precis som Draco, försvunnit när lektionen var slut. Hon synade Slytherinbordet, och fick inte syn på hans ovanligt ljusa hår. Aimee suckade, och sköt ifrån sig tallriken med hennes halvätna lunch. Dagen var kort, och hon hade endast en lektion till. Aimee reste sig, och släpade bort sig mot professor Trelawneys klassrum. När hennes andhämtning ökade, stannade hon upp i de massiva trapporna, och fortsatte efter en kort vila.
Aimee kom fram några minuter innan lektionen började, och ställde sig i ett hörn. Harrys blick svävade över folkhopen, och Aimee duckade varje gång han kom nära henne. Plötsligt slank en repstege ner, och eleverna började klättra upp. När Aimee kom in, slogs hon hårt av den doft som täckte varenda yta av rummet. Lite kamomill och... rosmarin? Aimee skakade på huvudet och märkte att Harry stirrade på henne. Han satt vid ett runt bord med Ron och Hermione, och han vinkade glatt åt henne när han märkte att hon fått syn på honom. Han gjorde en gest mot en tom stol vid deras bord, men Aimee såg kallt på honom och gick till ett tomt bord. Precis när hon satt sig ner, dök Dracos huvud upp ur golvet. Han drog med sig repstegen, och gick mot Aimee. Hon sa inget, och försökte inte fånga Dracos bortvända blick.
"Goddag, kära elever." Aimee var en av de få som inte hoppade till vid professorns mörka stämma.
Lektionen gick ut på att de skulle försöka spå i varandras handflator, något som både Aimee och Draco tyckte var tråkigt. De satt och stirrade sömnigt på varandras händer, och låtsades koncentrera sig när Trelawney kom i närheten.

"Till nästa lektion vill jag att ni ska rita av era händer och skriva ner vad de olika tecknen betyder. Slut för idag." sa professorn och försvann bort i sitt lilla hörn. Aimee samlade ihop sina saker och försvann nerför repstegen bakom Draco. Utan ett ord sagt gick de tillsammans till stora salen och åt middag tillsammans. Draco gick iväg lite innan Aimee, men hon satt kvar och tog sin tid. Salen tömdes snabbt, eftersom att eleverna ville ta vara på sin fria tid. Aimee lutade sig på bordet och lyssnade på hur allt ljud försvann. Hon slöt ögonen, och njöt av tystnaden.

"Hej." sa en sträv röst och hon såg upp. Harry stod framför henne, spänd. Aimee satte sig långsamt upp och såg in i hans ögon. Harry skruvade nervöst på sig.
"Varför undviker du mig?" frågade han snabbt och såg smått irriterat på henne. Aimee började skratta hårt och slängde bak huvudet. Hon tystnade tvärt och såg ilsket på Harry.
"Det borde du väl förstå!" fräste hon. Harry tjurade till, och sänkte ögonbrynen.
"Tänk för att jag inte gör det!" Han verkade förstå hur barnslig han lät, eftersom att han tillade: "Förklara eftersom att jag tydligen är alldeles för dum för att förstå." Aimee ställde sig ilsket upp och pekade med ett hotande finger på honom.
"Du hatade Draco för att han hånade dig och dina vänner, inte sant?" Harry nickade och sneglade på hennes finger. Aimee svängde ut med hela armen och höjde rösten.
"Och så går du och gör samma sak!" skrek hon. Harry verkade ilskna till, och höjde rösten med.
"Han förtjänade det!" sa han högt. Aimee släppte alla nödbromsar och lät ilskan flöda.
"Okej! Jag förstår! Harry Potter, Pojken som vet allt, har rätt att bestämma vem som förtjänar vad! Vem som har det lätt, vem som förtjänar att ta emot pikar och elaka ord! Snart har du säkert rätt att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö!" röt hon ilsket och gestikulerade vilt med armarna och händerna. Hennes kinder blev röda, och hennes hår hade släppt lite från bollen. Aimee greppade tag i sin väska och stormade ut med en förvånad Harry bakom sig. Hon gick med raska steg mot sällskapsrummet, och muttrade ilsket om det Harry sagt.

När hon väl kom fram, slängde hon sig ner i en fåtölj, och gungade rastlöst med ena benet. Alla verkade förstå att hon inte var på något bra humör, och lämnade henne ifred. Förutom en.
"Hej." Aimee såg tjurigt på Draco, och han hade samma, tomma ögon som innan. Aimee fnös och vände bort blicken.
"Jag hörde dig skälla på Potter innan. Verkligen underhållande." Den lätt glada tonen fick Aimee att se på Draco igen, och ilskan försvann och ersattes av mild chock när hon fick syn på det tunna leendet på hans läppar. Han verkade lite mer levande när han tänkte tillbaka och Aimee log tillbaka.
"Då vet jag vad jag ska göra för att du ska få ett gott skratt; inga clowner, bara skäll lite på Potter." sa Aimee ironiskt, och skrattade lätt. Hon blev ännu mer chockad när även Draco skrattade till vid hennes usla skämt. De satt länge och pratade, och när Aimee till sist somnade i fåtöljen och Draco väckt henne, gick de till sina sovsalar och kröp ner i sina sängar.

meer jätte bra

superbraaaa

Bra, som vanligt.

Ända sen dagen Aimee hade skällt ut Harry, hade hon och Draco börjat vara med varandra. Inte som vänner, de bara drogs till varann; de gick tillsammans till lektionerna, de satt jämte varann i matsalen och på lektionerna och de spenderade det mesta av sin fritid tillsammans. Fast ofta utan att de faktiskt pratade. Aimee började ignorera Harry mer och mer, och det syntes tydligt att han inte uppskattade Aimee's och Draco's nya vänskap. Men Aimee brydde sig inte. Hon gjorde alltid som hon själv ville, och struntade i vad folk sa om henne.
En kylig lördagsmorgon satt Aimee och Draco i matsalen, och åt sin frukost, och såklart var de tysta. Det var uttagningar till quidditchlaget, och Draco tänkte söka rollen som sökare igen. Aimee hade funderat en lång tid, och bestämt sig för att söka som jagare. Hon var duglig på kvasten, och med lite träning skulle hon säkert bli fantastisk. Utan ett ord reste de sig samtidigt, och greppade tag i sina kvastar de lagt under borden, och gick ut ur salen.

"Hör upp!" En ganska mörk och respektingivande röst ekade över planen, och den flödade ur en väldigt lång, och lätt muskulös sjundeårselevs mun.
"Mitt namn är Jason Driscoll, och jag är er lagkapten. Jag förväntar mig att mina spelare ska vara smidiga, snabba och ha ett bra sinne för quidditch." sa Jason och såg på varenda en som väntade på att få visa vad de kunde. Till Aimees förvåning var det faktiskt ganska många som ville bli en del av laget. Magen vred på sig. Mer konkurrens. Aimee brukade inte ha problem med nerverna, men hon var inte en av de bästa på quidditch och det gjorde henne nervös.
"Vad gör jag här...?" mumlade hon för sig själv och höll inne ett gny. Draco såg fortfarande på Jason, men lutade sig lite närmare henne.
"För att bli en del av laget och slå Potter i quidditch." mumlade han och log snett. Aimee log tacksamt, även om Draco inte kunde se det. Konstigt nog lättade hennes nerver yttterst lite, och hon kunde nu hålla i kvasten utan att darra alltför mycket.

De första som fick visa sina talanger, var sökarna. Draco flög kvickt och briljant, och fångade kvicken fortast av alla. Han kom nöjt ner från marken med håret som spretade lite lätt åt alla håll. När Aimee fnissade, grimaserade han och rättade till frisyren.
Slagmännen tävlade på ett lite brutalt sätt; den som lyckades skjuta ner alla andra från sina kvastar blev slagman.
Sen var det väktarnas och jagarnas tur. De som ville ha en av de två platserna som jägare, Jason hade den tredje, skulle skjuta skott på väktarna som skulle försöka fånga klonken. Det blev Aimees tur, och hon skulle göra mål på en riktigt stor kille som inte såg så värst rörlig ut. Aimee kände lätt på klonken, och svalde djupt. Hennes blick fick syn på den vänstra ringen, och hon märkte också att väktaren svävade lite väl långt ner och för mycket åt höger. Hon fnös. Det var nästan för enkelt, till och med för henne. Hon visade tydligt att hon tänkte sikta på höger, men med en hård knyck på handleden kastade hon iväg klonken mot ringen. Precis som hon hade trott, var väktaren inte snabb, och klonken flög genom ringen. Nästa delen i uttagningen, var att de skulle spela mot varann. Jason hade valt ut de sex bästa jagarna, och två väktare. Aimee ven genom luften, tog emot passningar, gav passningar, sköt på mål, och undvek att bli nerknuffad från sin kvast samtidigt som hon betalade tillbaka med samma mynt. En vissling ekade genom luften, och Aimee svävade ner till marken där Jason, de två slagmännen och Draco väntade.
"Rhine, Cooper, Lewis, Fox och Keenan är mina nya jagare, och White är min väktare. Ni andra kan gå." Aimee kände hur lyckan svällde upp inom henne. Hon var den enda tjejen som hade lyckats bli en del av laget, men hon brydde sig inte riktigt - som vanligt. Jason såg allvarligt på sitt lag, och höjde en hotande hand.
"Ni representerar Slytherin. Jag vill inte att ni gör bort mig, eller vårt elevhem. Jag förväntar mig att ni kämpar hårt, och går på träningarna." Jason nickade och gick därifrån. Aimee vände sig glatt mot Draco som såg drömmande ut i luften. Aimee skrattade och lade en hand på hans axel, och han ryckte till.
"Kom igen nu så går vi upp till slottet igen." sa hon, och för en gångs skull pratade de faktiskt med varandra.

Jätte bra skrivet!
Mer när du har tid/orkar. ♥

ojoj så bra kapitel! älskar att läsa om Quidditch och du beskrev det faktiskt riktigt bra och det gillar jag
bra gjort ♥

Ja, vad mer finns det att säga? Jag tror de andra tog orden ur munnen på mig. xP