I can´t forget...

Jätte bra!♥

haha snäll Pancy då som vill ha sont av sina vänner...

älskar det

Bombarda + slytherin: Taack!!


Lollo: Hahaha aa;D

meeeeeeeeeeeeeeeer

jättebra fanfiction.

Tack! Håller på att läsa din

Mer! Bra jullan! *Bevakar...*

Taaaaaaaaack!!
_________--________________________
Kapitel 8

Dagarna gick och jag stötte på Pancy några gånger. Vi pratade inte med varandra, men jag möttes alltid av samma blick - en Ledsen. Jag vart alltid lika förvånad när jag mötten den. Hon var ledsen över något, det kunde jag se. En dag bestämmde jag mig för att prata med henne, men jag viste inte vart hon kunde vara. Jag letade typ överallt förutom i fängelshålorna där hon trodligen var. Men jag ville inte gå dit. Då skulle ju alla undra vad ja gjorde där nere, så jag bestämde mig för att prata med henne under lunch. Innan lunch hade jag örtlära. Hela lektionen funderade ja på vad jag skulle säga till henne. Jag lyssnade inte ens på proffessor Sprout. Vilket var riktigtd dåligt om jag ville få bra betyg.
"Vill du smaka på min mat...." övade jag lite tyst.
"..nae! Fint väder det är idag....nae..."
Efter lektionen gick jag dereckt till matsalen. Jag åt snabbt min mat, och då och då vände jag blicken till Slytherins bord. Där satt Pancy, lika nere som vanligt. När jag snabbt ätit upp min mat gick jag till henne. Där satt hon och pillade i sin mat. När jag kommit riktigt nära mötte jag hennes blick. Hon suckade och var nästan påväg att gå när jag häjdade henne.
"Vänta Pancy!" sa jag och hon vände sig om mot mig.
"Vad vill du Granger?" sa hon och suckade ljupt.
Jag glömde bort vad jag skulle säga och fick plötsligt fram en av grejerna jag INTE skulle säga.
"Vill du smaka på min mat?"
Hon tittade på mig konstigt och drog tillbaka sin arm.
"Precis vad jag trodde Granger!" sa hon ledsamt och gick där ifrån.
Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Ginny.

Hermione ---> Ginny
Det gick inte så bra....





Vart ganska kort kapitel. Ska gå till skolan strax.

Meer!

Kapitel 9

Nästa mororn vaknade ja ovanligt tidigt. Jag vaknade redan kl.05.03. Jag gäspade och steg upp. Påväg ner till matsalen stötte jag på Mrs McGonnagol som såg ytterst förvånad ut.
"Ms Granger!" sa hon förvånat när hon fick syn på mig. "Vad gör du uppe så tidigt?"
Jag svarade kort:
"Jag vet inte..." och gick sedan i riktning mot stora salen. Som tur var kom jag inte allt för tidigt eftersom frukosten redan var framdukad. Jag slo mig ner vid Gryffindors bord och tittade mig omkring. Det var ingen här. Jag grabbade ta i en macka, men blev - efter några sekunder - avbryten av ett högt suckande vid dörren. Det var Pancy som hade fått syn på mig. Hon vände sig dereckt och började gå därifrån när jag släppte min macka på bordet och följde efter henne. Denna ången var det inte så hårt match att få stopp på henne, hon vände sig ganska dereckt när hon hörde mina steg förfölja henne.
"Kan du låta mig va Granger!" sa hon irriterat, och jag log lite smått.
"Inte förrän du berätta var som försegår!" sa jag och röt till, men fortsatte. "Först är du snäll och ger mig en inbjudan till ditt party, och i nästa sekund är du arg och ledsen, och behandlar mig som ett svin!".
Pancy suckade ljupt och svarade sedan.
"Detta handlar inte om dig Granger! Fattar du inte det?! Så sluta följa efter mig hela tiden! Sluta, för det gör det INTE!!"
"Men ja ville bara hjälpa..." sa jag vänligt, men Pancy gick surt derifrån. Jag kände hur klumpen började komma i min hals. Denna gång följde ja inte efter henne. Hur kunde jag tro att hon förbättrat sig och blivit snäll?! Aldrig i livet! Jag tänker inte ens gå på hennes dumma party! Ja förstod att jag innerst inne var ledsen, men jag lurade samtidigt mig själv att tro att ja bara var arg.
"BIIP!" Plingade det plötsligt i min mobil och jag tog upp den.

Pancy ---> Hermione
Det handlar INTE om dig smuttsskalle!

Jag satte skakande min mobil tillbaka i fickan och satte mig ner på golvet. Då och då kom det en tår. Nu hade jag nästan ingen kvar. Ginny hade varit taskig, och Pancy...hur kunde jag igentligen tro att hon var min vän?! Jag knöt hårt knogarna och grimarserade argt. Jag hade ingen, INGEN!



Meer?