Cacus Revolution [PRS]

Ett knackande hördes och hon gav sin far ett road min. En av tjänarna öppnade dörren och mannen som hade varit den ända som lyckats vara bra stod där.

Yami gick snabbt in och stannade en bit innan han kom fram till kungen och bugade sig lätt.

"Min dotter har berättat för mig att du var den ända i er lilla grupp som är bra nog för min armé", berättade far med en aning kyla i sin mening. "Därför ska du imorgon till den större stridsplanen."

Yami såg på honom och sa.
- Tack min kung.
Jag vill dock inte vara oförskämd, men en bra riddare eller krigare kan inte bli bätt eller bäst om denne aldrig får någon dag ledigt för att hinna ta igen sig.
Dina kommandon är min lag, så jag gör vad som sägs, men man kan inte fightas om man är totalt utmattad.

Far höjde på ena ögonbrynet. "Vad min dotter beskrev så verkade du inte tycka det var någon utmaning", båda hon och han visste att hon inte sagt det men han visste att när hon tyckte någon var bra på att fäktas var det mycket bra. "Men din tränare kommer berätta för dig när du är ledig och när du har träning."

Yami nickade och sa.
- Ja de flesta jag mötte var ingen utmaning alls och jag är hedrad av att ni vill ge mig denna chans och jag ska göra allt jag kan för att inte sumpa den.

"Bra, du kan gå nu", var allt han sade och väntade med att han skulle gå.
Adriana satt där och lyssnade på deras diskussion. Han var mycket intressant.

Yami bugade lätt innan han vände sig om gick ut från tronsalen för att ta det lite lungt

Far vände sig mot mitt håll och ett smalt leende spred sig på hans läppar.
"Han är mycket intressantare än vad jag förväntat mig", sade han och hon nickade. "Jag antar att du har planer för honom."
Adriana log bara ett mystiskt leende innan hon gick därifrån.

Yami visste inte riktigt var han skulle gå nu men han hoppades få ta det lugnt en stund