{Privat} Cataleya. & boknörd_

Efter att ha gått över bron till Olympus valde han att undvika Afrodite för att komma undan trubbel Det var det sista han behövde just nu.

Afrodite satt i stora salen och väntade bittert på Ares. Tänkte döda honom. Hon bättrade på sitt smink och väntade på honom.

Ares vände sig o precis i tid för att hinna ducka undan för örfilen Afrodite riktade mot honom.
"Hej.. ä-älskling..?" frågade han och log skeptiskt.

"Hej älskling? Verkligen?" Sade Afrodite irriterat och la armarna i kors över brösten. "Trodde du att du kunde dölja det för mig? Vet du vem jag är?" Utbrast hon och blängde på sin pojkvän.

Ares svalde ljudlöst och kliade sig stelt i nacken.
"Ja, Kärlekens gudinna..? Min flickvän? Den snyggaste i Universum", lade han till, det kanske inte var helt sant ändå.

Afrodite glömde nästan bort varför hon var arg pågrund av smickret och började le.
"Trodde du inte jag skulle märka? Jag kontrollerar i stort sett kärlek." Suckade hon och blängde på honom.

Ares suckade tyst, orkade inte höra hennes anklagelser som faktiskt var sanna för ovanlighetens skull.
"Vad är det, fina du?" frågade han oskyldigt.

"Sluta smickra mig, det distraherar mig." Suckade hon och såg på honom med stora ögon. "Du träffar nån mänsklig." Sade hon sedan och viftade avfärdande med handen när hon sa mänsklig, gillade dom inte särskilt mycket.

"Vadå träffar, älskling?" Ares rynkade på ögonbrynen med spelad oskyldighet och hoppades det var så verkligt som möjligt. "Om du menar att jag köpte en glass och en dricka så är jag hemskt, ledsen, finaste, underbaraste..."

Afrodite log nöjt och nickade.
"Okej." Log hon nöjt och pussade hans kind innan hon bättrade på sitt läppglans igen.